Du sa att du aldrig skulle lämna mig, Cedric. [SV]

It´s AWESOME!!!!!!!!!!!!!!!!

Räcker upp handen!!

bara bäst

madeleneinegrangerJättebra!! Vi vill ha mer!!

just det

AWESOME kapitel♥♥

Hela berättelsen är SUPERBRA!!!!

Nice!!!!

nice ♥!

Sådär efter en kopp te och wizard rock i hörlurarna kan jag härmed presentera nästa kapitel!

Kapitel tolv.
Be my baby

En vecka innan julbalen står jag fortfarande utan dansparter. Jag bestämmer mig för att om jag inte blir frågad under veckan går jag inte alls på balen. Jag berättar det för Cedric.
”Du skojar, eller hur? Har ingen frågat dig?” Säger han tvivlande och tar en karamell från skålen på bordet i sällskapsrummet. Det är sent och vi är de enda som är uppe, förutom några sistaklassare som sitter och pratar lågmält i ett hörn.
”Jag skojar inte, Cedric, ingen har frågat mig än.” Svarar jag. Han suckar.
”Vi två hade kunna gått tillsammans ju.” Börjar han, men fortsätter mumlande för sig själv, ”om jag inte var tillsammans med Cho.” Jag blir varm om kinderna och nickar, om jag inte var tillsammans med Cho ekar i mitt huvud i flera minuter.
”Jag antar det.” Svarar jag bara och reser mig hastigt upp, Cedric gör detsamma.
”God natt, Cedric.” Säger jag och börjar gå mot flickornas sovsalar. Han stoppar mig och omfamnar mig.
”God natt, Ly. Oroa dig inte för att inte hitta någon danspartner, det är säkert någon trollkarl som har spanat på sig hela terminen och inte vågat fråga än bara.” Säger Cedric tröstande. ”Det kan inte finnas någon annan förklaring.” Han pussar mig i pannan och ler innan han går upp för de smala trapporna till pojkarnas sovsal. När jag ligger nerbäddad i de ljusgula lakanen känner jag fortfarande hur det bränner i pannan där Cedric pussat mig. Han bara en vän, det var en vänskaplig puss, försöker jag intala mig själv. Jag somnar och drömmer om karameller som hela tiden förvandlas till Percys ansikte så fort jag tar i dem och att jag dansar med vaktmästare Mr. Filch på julbalen.

Nästa dag är en tisdag och det börjar med dubbeltimme i trolldryckskonst tillsammans med Gryffindoreleverna. När jag och Ronya kommer till klassrummet står Professor Snape djupt försjunken i någon lärobok, vi sätter oss vid ett ledigt bord mittemot tvillingarna Weasley. De två sitter och diskuterar någonting med varandra tills Snapes mörka stämma ekar genom rummet.
”Sammarbeta med de tre personer ni sitter närmast. Ni ska brygga den mycket svåra insmältnings elixir. Den som dricker det intar samma färg eller mönster som omgivningen, så man blir praktiskt taget osynlig, om man står stilla på samma plats vill säga.” Berättar Snape och sveper fram och tillbaka vid katerden så hans mantel böljar efter honom. Jag möter Fred och Georges blick och vi ler, jag kan inte tänka mig några roligare kompanjoner. Snape beordrar alla att slå upp receptboken på sidan 94 och sedan börjar alla hämta ingredienser och kittlar. Ronya tar genast kommandot som ledare och delar ut uppgifterna.
”Fred, du och jag börjar blanda den första delen, den med råttsvansarna och askvinäger. Gerorge och Lyhra, ni kan börja blanda jättebläckfisk-bläcket… Sedan ska vi långsamt röra ihop vätskorna.” Förklarar Ronya. Jag hämtar en flaska bläckfisk-bläck och släpper ner den framför George, den krossas så det skvätter bläck över hela honom.
”Åh herregud! Förlåt, George!” Säger jag men frustar till av skratt. George ser road ut han också.
”Lyhra, nu ser det som jag blivit attackrad av en jättebläckfisk, ”Suckar han men ler sedan stort, ”och överlevde!” Utropar han och spänner sig och ser stolt ut, Snape vänder precis då blicken åt vårt håll och ger oss en varnande blick. Efter några få incidenter har vi sakta löst upp sju reptilögon i bläcket samtidigt som vi hällt i två koppar fluglarver. Färgen på blandningen ser misstänksam grådaskig ut.
”Uhm George? Tror du det är rätt?” Frågar jag och rör om en sista gång motsols. George hinner inte svara för Snape böjer sig över vår brygd för att lukta, precis då spricker en stor bubbla och grå sörja skvätter upp över hela Snapes ansikte. Jag biter mig hårt i läppen för att inte skratta. Snape torkar av ansiktet med mantelkanten och ser missnöjd ut.
”Fem poängs avdrag från Hufflepuff och fem från Gryffindor.” Säger han och går i väg, vad han inte vet är att han fortfarande har kvar lite grått kladd kvar på hakan. Jag ser på George som brister ut i skratt vilket snabbt smittar av sig på mig, han höjer handen och jag ger honom en high five.
”Snyggt jobbat!” Säger han. Jag ler tacksamt. Sedan blandar vi ihop vår blandning med Ronyas och Freds och färgen blir sakta mörkgrön. Vi häller upp det i en flaska, märker den med våra namn och ställer fram den på Snapes bord. När lektionen är slut hör jag Fred fråga George:
”Förresten, hittade du någon partner till balen igår eller?” Då vänder sig George sig mot mig.
”Lyhra, vill du gå på balen med mig eller?” Frågar han enkelt, jag blir väldigt förvånad men nickar.
”Visst.” Svarar jag och försöker att inte låta överraskad. George gör tummen upp och vänder sig tillbaka till Fred.
”Fixat! Du går med Angelina Johnson, eller hur?” Säger George till sin bror innan de förvinner ut i korridoren. Jag andas ut, äntligen har jag en partner. Jag gillar verkligen Georges stil, han är härlig, lätt att prata med och roligare än någon annan på skolan. Det får helt enkelt duga!