Power (Ett rollspel för alla)

(( Vi lyssnar på talet, sedan kan ju alla bli kallade någonstans? Kanske skolgården?))

((Sounds good to me ))

((Eh... ja, det låter bra. xD))

(( okeej ))

((jag är ute, och skriver på mobil, vilket inte går så bra, så jag kommer inte skriva förrän jag kommer hem. Ses!))

((Okej, nu kör vi i alla fall!))
Francesca såg fortfarande ut genom det smutsfläckade fönstret, nästan drömmande, när högtalaren över henne sprakade till och brutalt ryckte tillbaka henne till verkligheten.
En raspig röst hördes, "Får jag be alla elever men bestämde sig för att gå i alla fall.och lärare att infinna sig i aulan för rektorns årliga tal inför terminsstarten".
De elever som gått på skolan i en termin eller två verkade ha väntat på meddelandet, för de flesta släppte det de för närvarande höll på med och rusade mot svängdörren till aulan.
Francesca övervägde att hoppa över talet, men bestämde sig för att gå i alla fall, något intressant kunde ju dyka upp.
Så hon sällade sig till de elever som vällde in från glasdörren mot aulan, som antagligen varit på sina rum.

Nik ryckte på axlarna och lade hörlurarna i öronen innan han drog upp huvan på sin hoodie. Han skulle inte lyssna på talet, men ut skulle han. Förstås så behövde han se sig omkring efter en bra flyktväg eller något liknande. Han brydde sig inte om de andra eleverna det minsta och ställde sig längst bak i elevhopen för att kunna luta sig mot skolans vägg, sedan tog han fram sin ipod och lade på den första bästa låt som uppenbarades.

Liz trängde sig fram mot aulan.
Hon var helt tom inombords, antagligen för att hon oroade sig för mycket, och att hon inte börjat plugga.
Tänk om man kastades ut eller fick sämre betyg om man inte gick på talet?
Som sagt, Liz visste att hon oroade sig för mycket.

Alla började röra på sig mot aulan efter att rösten hade sagt till dem. Will suckade. Han hatade tal. Några gånger i mellanstadiet hade han blivit påkommen med att sova under den dåvarande rektorns "förstatermintal".
Men trots allt var det ett sätt att bekanta sig med anda elever än Nik. Will tänkte igenom det en sekund, innan han vände sig mot Nik. Men han var inte där.
Will spejade efter honom i elevmassan, men kunde inte hitta honom.
Motvilligt började han gå med de sista eleverna som var kvar mot aulan.

((Ska ut med båten kommer senare.))

Serah släppte flickan med blickn när hon hörde rösten i högtalarna. Hon tvättade noga bort det utsmetade sminket med vatten.
Sedan rusade hon förbi tjejen och sprang ner till aulan. Där eleverna trängdes för att komma in.