The Lills Games

Jättebra!
Awesome!
Amazing!
Super!
Duper!
Mega!
Bra!

Nu kommer det lite mer, förlåt om det har dröjt lite...
Men det här kapitlet blev inte så jätte långt...

DAG 3, Del 2.

Pixi var helt enkelt rastlös. Hon hade hittat ett annat ställe att ha läger på, hon hade hittat tillräckligt med frukter som hon nu hade börjat kalla vitprick, och hon hade haft chansen att få upp en eld. Men sedan kom hon på att det kanske inte var så smart – karriäristerna kanske hittar henne. Så nu hade hon gjort allt annat förutom att hittat vatten, förstås. Men det kanske inte var lika enkelt nu när det var så himmelens varmt!
Plötsligt kunde Pixi höra ett pipande ljud. Hon steg genast upp och intåg försvarsställning.
”Vem där?” sa hon ganska högt, och lyssnade efter det pipande ljudet. Och slog sig själv i pannan när hon förstod vad det var.
En sponsors gåva! Inget hot, utan något bra! Sakta men säkert letade hon efter det lilla pipandet, och det efter några minuter förstod hon att det var tillbaka på hennes lägerplats igen. Så hon sprang fram till lägerplatsen – cirka 5 meter från henne – såg att det hade landat ett litet paket med en lapp på.
Pixi gick sakta fram till det och såg först på lappen.
Från en ”Ni-vet-vad”- are till en annan.
Sedan började Pixi öppna paketet. Och inom några minuter hade hon fått upp det – det var ett paket kex! Hon började genast tugga på de salta kexen, och kunde inte låta bli att äta upp lite mer än halva paketet.

Little J och OliverPhelps hade för länge sedan förberett sig för kriget – som tydligen aldrig skulle börja. Och de hade båda börjat tveka om det här. Men om det inte skulle bli krig fick de göra ett själv, det hade de kommit överens om. De skulle bara vänta en timme, ifall att det ändå blev ett krig. Sedan skulle de ge sig ut för att starta kriget på riktigt.

M.Potter och LunaLovegood1 spände öronen ännu lite till. De hade hört hur någon stönade lite längre bort, och de gissade bara på att det hade kommit från höger om M.Potter.
Eftersom LunaLovegood1 inte var till någon annat än besvär, så hade hon och M.Potter kommit överens om att hon skulle stanna och vänta på henne här, just den här platsen.
Fast det ingen av dem visste, var att Pixi hade en smart plan – hon och hennes planer. Fast de skulle dem snart få reda på...
”M.POTTER! HJÄLPP MIG” skrek LunaLovergood1 så högt hon kunde, oturligt nog så var M.Potter för långt borta för att kunna höra LunaLovegood1s desperata rop efter hjälp. Och det som egentligen hade hänt var att Pixi hade suttit sig ner i en gren ovanför huvudena på M.Potter och LunaLovegood1, och eftersom hon snart märkt hur skadad LunaLovegood1 var hade hon listat ut en plan. Hon hade kastat iväg en pinne så långt bort hon kunde, och så snart M.Potter var långt borta nog, hade hon hoppat på LunaLovegood1 uppifrån och fått in ett bra slag mot LunaLovegood1s sår.
Men LunaLovegood1 kunde fortfarande använda sin händer, så hon kastade sin händer mot Pixi, och resultatet blev att de båda föll ner på marken. Men LunaLovegood1 tänkte snabbt, och stack inom 5 sekunder ner en pinne i hjärtat på den förstummade Pixi.
Och när M.Potter hörde smällen sprang hon raka vägen mot LunaLovegood1, som låg på marken och andades tungt.

Miskel satte och grät rakt ute i ingenstans. Hon hade tappat bort sig totalt inne på arenan, och det hade slutat med att hon kommit ut till en sorts öken, som liknade den öken som funnits vid Ymningshornet. Fast något horn hade hon inte sett, för hon såg faktiskt ingenting.
Och här ute fanns det inte vatten, inte mat, och allt Miskel hade var några frön som hon hittat. Hon visste inte ens om de var ätbara, hon visste bar att det var det ändå hon hade, förutom ett lakan och en kudde.
Nu var hon helt förkrossad, och visste inte vad hon skulle göra.

Ginny.:.Weasley försökte än en gång med att gnugga de dumma grenarna mot varandra. Hon hade nästan suttit här i en timme nu, utan att få den dumma elden att brinna. Just nu var hon nästan förbannad på allt och alla. Hon hade sina kex, hon hade lite vatten, men saken var den att hon snart skulle behöva mer. Och om hon bara skulle ha en eld som hjälpte henne skulle allt gå mycket enklare.

Ingis och EMELESEL hade också förberett sig, alldeles klara för det så kallade ”kriget”. Men de visste varken vilken tid det skulle börja – eller sluta – eller var det skulle vara. Så det enda de kunde göra var att fly, för ingen av dem ville egentligen att det skulle bli krig. Så de vandrade så långt de orkade – tills de var tvungna att ta en paus för att äta något.

SSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS
UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU
PPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPP
EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE
RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR

Dumma pinnar, få fram en eld någon gång!

Super kapitlet btw!

Awesome!

Super! Förlåt mig Pixi

Super duper awesome bra!

Super! ^-^

SKRIV MERA!!

Tack allihopa! ♥


Håller på, kanske kommer mer ikväll.