[Privat roll för AlexZz och Hope Potter <3

[YEEEEEY XD]

Jag var tyst ett tag och tänkte. Hon försökte nog bara komma bort från ämnet..
"Försök inte byta ämne." Sa jag och puttade lätt till henne. "Varför tror du att det fungerar? Du är inte värst bra skådis hurru."

[JJ - the smiling girl who cries inside. ._. Känns lite så.]

JJ himlar med ögonen.
"Det är inte skådespel." Svarar hon kort. "Och jag tror inte att det fungerar, för jag vet att det inte gör det." Fortsätter hon. "Förklara för mig varför jag inte ska le, om du nu har något emot det." Det låter lite mer som en utmaning, trots allt har hon alltid haft en flyktväg när det gäller just hennes leende. Inte nu.

[HAHA XD Zack-hehe-jag-har-ingen-aning-för-han-är-som-en-öppen-bok]

"Du visar aldrig dina riktiga känslor och det kan stå dig dyrt.. Om du mår illa kan du inte få hjälp.. Folk förstår dig inte lika bra. OCH det skulle se jättekonstigt ut om du började smila på en begravning eller nåt." Sa jag glatt och stirrade ut på den möra himlen som var full av små gnistrande ljus. Vi var fria.

[Zack - The guy with loads of problems. Kanske? xD]

"Jag skulle aldrig gå på en begravning, jag har klarat mig finfint hittills och om jag mår illa eller är sjuk vet jag hur jag ordnar det." Räknar JJ ointresserat upp. Hon har hört argumenten förr. Det är inget nytt. Istället för att titta upp, tittar JJ ner och granskar djupet nedanför.

[HAHA XD SÅÅÅ SANT! Fast också Zack - The guy with the ghosts.. Eftersom han tänker på sin döda familj hela tiden?]

"Äh, jag ger upp. Du verkar vara oövervinnlig i alla fall." Sa jag och skrattade till.

[Japp. XD]

"Har du gått vidare?" Frågar JJ. "Efter branden?" Fortsätter hon menande.

[Haha xD]

"Vissa dagar är det svårare.. Särskilt idag.. De dog för exakt tre år sen.." Sa jag och blundade hårt. Jag ville inte börja gråta och det skulle jag göra om jag pratade mer om dem.

"Och du säger till mig att jag inte ska dölja mina känslor." Säger JJ en aning anklagande. "Du vet att det är okej att gråta eller hur?" Fortsätter hon sedan, hon vet också att det är okej. Hon finner bara aldrig anledningar att göra det.

"Jag gråter inte.." Sa jag med en tjock röst. "Jag fick något i ögat bara!" Sa jag och snyftade till. Fan.

[Oh gosh, jag vill inte skriva det som passar bäst för hennes personlighet just nu. xD]

JJ slutar le, även om situationen är en aning skrattretande.
"Äldsta ursäkten någonsin." Säger hon enkelt och en aning kallt. Hon granskar honom. "Jag erkänner, jag är inte bra på känslor. Men jag vet att om man behöver gråta ska man göra det." Fortsätter hon sedan. Även om hon själv inte följer det hon säger.