Privat rollspel!

"Varför låg du därinne?" Frågar María honom argt. Derek skakar på huvudet.
"Jag vet inte. Jag var frustrerad och orolig, sedan fick jag plötsligt något genom magen och jag slängdes in dit." Säger han med en gest mot det mörka rummet.
"Undrar vem." Suckar María. "Kom nu." Säger María och drar upp honom på fötter.
"Min mage känns ihålig." Klagar Derek, María börjar gå.
"Det är en bieffekt när man fått ett hål genom magen." Svarar hon och de börjar gå. Mot Alisons rum.

Alison såg på den kalla brasan och tände den och trollade sedan fram något att äta. hon hade knappt ätit under dagen, men det var först nu det slog henne. hon åt upp maten och borstade sedan ut håret och bytte om till en vit klänning och det kändes bra att ha på sig rena kläder. hon slog sig sedan ner i fönstret igen och funderade på hur hon skulle ta sig ut ur rummet, hon kunde inte lämna slottet men hon kunde åt minstone lämna rummet

"Kan du komma igenom springan?" Frågar María när de kommit till rummet, eftersom Derek är fysiskt försvagad kan hans förmågor vara eventuellt instabila. Derek grimaserar.
"Klart jag kan!" Säger han och knackar innan han tar sig in genom springan. María följer efter.
"God kväll, Alison!" Säger Derek artigt.

Alison vänder huvudet mot dörren när det knackar och ser snart vampyrena stå framför henne och hon ler svagt
"Goder kväll" sa hon artigt och såg lite avundsjukt på dem för att de kunde gå in och ut genom dörrarna som de ville
"Mår du bättre?" frågade Derek och såg på Alison och hon nickade
"Ja tackar som frågar" sa hon vänligt och såg sen på Derek "Men du verkar inte må så bra. vad har hänt?" frågade hon oroligt och reste sig upp och gick fram till Derek och såg på honom och María och väntade på svar

"Ehh..." Börjar Derek.
"Vi vet inte." Svarar María i hans ställe, för det är sant. Hon har ingen aning och Derek verkar inte veta heller. Så varför ljuga. "Jag hittade honom i ett rum med ett stort sår, det är vad jag vet." Fortsätter María neutralt.

Alison ser förskräckt på dem båda
"Är du okej?" frågade hon oroligt och Derek log mot henne
"jag mår bra oroa dig inte" sa han lugnande och hon nickade "men varför sitter du här inne?" frågade han
"För att den sura greven låste in mig igen" muttrade Alison surt "jag önskar jag kunde göra som ni och bara sväva igenom dörrarna" sa hon önskande

"Vi svävar inte riktigt." Flinar Alison. "Man blir platt liksom." Säger hon, men hon tänker inte göra om ett gammalt misstag igen genom att demonstrera det. Om man gör sig platt utan att vara erfaren slutar det ofta med att man blir bortblåst med en vind eller liknande. Sedan kan man ju, som hon, sjunka ihop i en hög på golvet också. Fast det är forna erfarenheter, man lär sig av sina misstag. Även om man ibland måste ta den hårda vägen.

Alison skrattade lite "det ser ut som om ni svävar" sa hon leende "men jag är ändå nöjd med att jag inte är vampyr, det är inte värt det för att kunna göra sig platt" sa hon allvarligt och satte sig i fönstret igen "så vad förtjänar mgi den äran?" sa hon och la huvudet på sned
"Jag...eller ja vi ville se att du var okej" sa Derek och Alison log mot honom och nickade
"Ni behöver inte oroa er för mig" sa hon leende "men ahr ni kommit på något mer om hur vi skall besegra vår gemensamma "vän"?" frågade hon

María, som undersökt låset på dörren, undrar om hon inte bara kan ta sönder det och låtsas som ingenting. Hon vänder sig mot Alison och Derek.
"Nej, inte direkt. Förutom att få ut honom i solen vid gryningen." Säger María nonchalant. Om de hittar Dracula sovande kan de ta honom när han inte har sin gard uppe och få ut honom i solen. Bara att risken för att själv bli träffad av solstrålar avskräcker iallafall María.

Alison såg på dem "men är det så svårt? är det inte bara att flytta kistan han sover i?" frågade hon hoppfullet, risken var värd att ta, i alla fall för henne
"Det är lite svårare än så" sa Derek lågt och alison såg på dem
"Ni är rädda att ni skall dö själva eller hur?" frågade hon