Jag kommer alltid att älska dig (Lily, Snape och Marodörerna)

väldigt bra! ,ny läsare

Har precis läst hela, och tycker den är jättebra! Du är väldigt bra på att skriva!

Och om Remus behöver en flickvän ställer jag gärna upp

Super bra!

Längtar tills nästa kapitel. Jag måste läsa meeeeeeeeeeer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

pardus - DE HÄR ÄR JU BRAAVISIMO!
Nämen helt otroligt sjukt bra. GO ON THEM LILY. SIRIUS THAT MEAN THING DOESN´T DESERVE YOU!

Och jag och min fina korrekta *host* Engelska. Ähum.

I love it anyway! Rykten och sånt också! Spännande!

Tack så mycket för alla kommentarer! Det glädjer mig att ni gillar det!

______________________________________

Ute i korridoren var det kallt, men Lily märkte det inte. Eldwhiskeyn höll henne varm från insidan. Istället för att frysa som ett litet barn som trillat ner i en snödriva, njöt hon av att ligga på det hårda stengolvet. Det kändes som en behaglig sovplats, och hon kurade ihop sig så gott det gick. Det måste ha sett vrickat ut. Hon kunde höra fotsteg, men varför skulle hon bry sig om dem? Personen de tillgörde fick gärna hitta henne här. Hon hade inte gjort något fel.

Fotstegen stannade vid hennes bakhuvud, så hon vred på huvudet för att se vem det var.
"Wooooow Sevie! Du är fyra! Du måste lära mig... hick... den där förtrollningen...." sluddrade hon.
Det var mycket riktigt Severus som stod där, och han ryckte till när han förstod att det var Lily som låg på golvet.
"Lily, vad är det med dig? Vad gör du här ute på golvet?" frågade han skarpt, trots att han redan gissade svaret.
"Åh det är mycket finare härrrrrrr. Har du sett stjärnorna i taket?"
"Det finns inga stjärnor i taket. Kom igen nu, res dig!"
"Det finns det visst! Kolla själv!"
Severus suckade uppgivet och kollade i taket. Han hade en känsla av att hon inte skulle ge sig. Mycket riktigt så existerade stjärnorna inte - det fanns bara ett mycket litet spindelväv.
"Upp på fötter!" instruerade Sev, och när hon inte lyssnade lyfte han själv upp henne. "Kom igen nu!"
Precis när han fått upp henne på fötter kom Alice utstörtande från fängelsehålan.
"Lily!" utbrast hon och sprang fram och omfamnade henne.
Lily vinglade några steg bakåt och dunkade Alice i ryggen några gånger. Hon kunde se hur Frank också tog sig ut från lokalen. Alice lösgjorde sig från Lily.
"Vad tänkte du på? Först dricker du och sen vinglar du fram till Potter och sen slår du din dejt i ansiktet?"
Lily log.
"Dom är ju skitstövlar."
"Hon gjorde vad?" sa Sev muntert.
"Om Sirius har ett rött märke på kinden i morgon, så vet du varför." svarade Alice kort.
"Åh Merlin!" skrattade Sev. "Vem som än gav Lily den där spriten vill jag kyssa."
"Hihihi så du vill kyssa Sirius Sev? Det trodde jag inte om dig! Hihihihi!" fnittrade Lily.
Severus muntra uppsyn byttes ut mot ett argt stenansikte.
"Så det var han som fick dig att bli full?"
"Och sen kysste han en annan tjej." tillade Alice hjälpsamt.
"Jag ska ge honom vad han tål..." började Severus, skakndes i hela kroppen. "Jag ska allt visa honom..."
Innan någon hann hejda honom hade han kastat dig in på festen.

_____________________________________

Sorry guys! Det var nästan BARA dialog... det kanske inte är så kul att läsa, men det behövdes... ♥

NEJ SEVERUS, DÅNT DO ITT!

Superbra!

AWESOME!!!

Haha Sev ge Sirius vad han tål :3 nej ta det lite lugnt förresten... Jättebra kapitel! Du skriver jättebra !!!

Sirius! Spring!!!