And what about home? [Rollspel]

Legolas sken upp som solen en varm dag. "Nja, det är väl okej. Men, hurdana är alverna hos dig?" Legolas blev genast som upphetsad, han viste inget om andra alver.

" hallå hörde ni vad min fråga var?" Jake börgade undra on det var en dröm bara....

Legolas vände sig till Jake. "Du gick hit och letade efter en toalet, sen somnade du intill väggen och började snarka. Och jag vet inte vart det finns en toalett" sa Legolas till Jake.

"Tja... de lever i skogar. Vi vet inte så mycket om de, de tycker bäst om att vara som ett mysterium. Det finns goda och onda alver. Jag har sett ganska många alver. Många fler en de flesta." sa jag stolt. "Vissa smyger bara omkring och andra som Yna brukar ta med mig och se deras ljuskällor." pladdrade jag. Mitt leénde dog snabbt ut. Yna förlåt... tänkte jag.

"Intresant" sa Legolas "Jag vet inte riktigt vad människorna i Midgård, eller dem andra varelserna, tycker om oss. Dvärgar och alver har länge varit ovänner, men inte jag och Gimli. Min vän Aragorn är mycket med alver han också" sa han dröjande.

Jag nickar. Jag tittar mig om kring och höjde på ögonbrynet när jag så Jake."Å hej Jake! Vad gör du?" frågade jag förvånat.

"ok bra att veta, då kommer du inte till mig när det ät du som måste på muggen.. Å hej Alyss jag skulle tydligen gå på muggen men så somnade jag visst här mot väggen, det var sp Legolas sa iallafall." Jake gillade hur hon pratade och sättet hon var osäker på, det var därför och lite till saker som han gillade henne för!

Jag skrattade till och log mot honom och tog ett djupt andetag ch sa "Ä...jag har funderat lite, Tavlan du visade mig. Jag bara undrar är det en lag här? För isåfall kan jag gör vad jag vill!" aslutade jag glatt.

" ok vad bra att du har tänkt på den men det är ingen lag men man bestämmer ändå själv vad man vill göra och vad man vill säga!" Jake skrattade lite men förstog snart att hon menade allvar. Han tittade rakt in i hennes stora ögon. Han vart så ivrig att han tog två snabba hopp och hoppade igenom ett fönster bytte form och sprang in i skogen. Han ställde sig och ylade högt och plågat.

Jag stirrade sträckslaget ut genom fönstret. "VA GÖR DU!?" Skriker jag gällt. Jag fick tårar i ögonen av hans plågade ylande och bet mig i läppen för att inte rasa ihop. Jag satt handen för munnen och skakade på huvudet. Jag sjönk ner på golvet och tittade ner på mig själv. Jag var inte alls lika färgstark som förr. Mitt hår var inte längre alldelas blått utan urblekt. Mina händer hade inte längre den nästan vita färgen utan hade fått en matt lite grå förg.