Ny genaration, nya känslor

Awesome
Stackars Scorpius

Både romantiskt och sorjlikt kapitel

Du är så j*kla grym!!!!!!!

Ojojoj.... vad har Lily gjort nu.... spänning!!!!och romantik! Sco är ju gullig! Åååh en liten casanova där....

Mm... Det får vi hoppas! Men han är gullig, den lilla Scorpan! Blir förvånad själv när jag skriver det han gör, så romantiskt! xD


Ja... Det är lite synd om honom Hihi, men tack!


Jöpp! Sant... Sorgligt, sorgligt... Men romantiskt! Finns det såna killar!? xD Haha... Man börjar ju drömma när man skriver...


Nämen tack så jätte mycket!!!


Ja! Verkligen...! En äkta Cassanova ja... En romantiskt sådan, nu förstår man ju varför Cassanova var så populär förr i tiden bland kvinnorna, det funkar nuförtiden med!!! Haha

Kapitel: 40
Rose hade en klump i magen efter att ha lämnat Lily så ledsen, men Rose var ju tvungen att gå på sin lektion tillsammans med Slytherin och Scorpius...
Hon suckade. Vad skulle hon säga om Scorpius skulle försöka prata med henne? Han hade tydligen skickat tre brev till Lily och verkade vilja ha tillbaka henne... Han kommer ju säkert fråga ut Rose...
Hon gick in till klaassrummet och satte sig jämte Albus som hade hunnit före till lektionen. Rose var ganska tyst men Albus pratade glatt med henne tills läraren började prata och då började de lyssna, fast några Slytherinelever (bland annat Gabe Goyle) höll på att snacka under tiden...
Sedan efter lärarens långa föreläsan var det tydligen dags för pararbete och Rose fick jobba med Gabe...
Hon suckade och gick sedan och satte sig jämte Gabe som läraren sa åt henne att göra...
Honn tittade framåt och sökte efter Albus, vem fick han jobba med? Tydligen en tjej vid namn Filippa. Hon hjälpte åtminstonde till LITE vid deras arbete såg Rose... Undrar om Rose kan få Gabe till det...
"Gabe... Snälla, kan du hjälpa till lite för en gångs skull? Jag ser att de flesta hjälper till, kan du också göra det? Som till exempel den där Filippa!" sa Rose och pekade på tjejen som satt jämte Albus.
Gabe tittade på tjejen Rose pekade på och tillbaka mot Rose.
"Visst! Vad ska jag göra?" sa han bara.
Rose blev chockad men berättade sedan för honom vad han kunde hjälpa till med.
Det gick faktiskt bra och var till och med, över Rose förvåning, trevligt! Gabe var faktiskt lite snäll och trevlig! I alla fall under det samarbetet, de hade till och med roligt! Rose blev jätte chockad över det, men det var sant!
Gabe skmtade mycket och hjälpte lite till... Hmm... Hennes hot kanske hade funkat på honom? Undrar det...
"Tack så mycket, Gabe!" sa Rose glatt när de var klara med uppgiften. Med Gabes hjälp var de de första som var klara så de hade mycket tid till att prata mer, om de ville det.
"Varse!" sa han kort och log.
Rose log tillbaka. "Men Gabe... Hur kommer det sig att du värkade komma ifrån Gryffindors elevhem igår när vi träffades?" frågade Rose. Det hade hon undrat länge och passade på att fråga nu när Gabe var på bättre humör.
Men det gick inte så bra... Gabes glada humör förändrades till surt och Rose fick en mördandeblick.
"Det har du inget att göra med!" viskade han argsint och vnde sig om.
"Förlåt..." sa Rose försiktigt.
Hon hörde Gabe sucka och han vände sig om mot henne igen. "Oh! Det gör väl inget! Men du ska hålla käften om det! Okej? Nu pratar vi om nåt annat! Vet du hur man gör för att impa på tjejer?"
Rose blev lite chockad över allt han sagt. Först skällde han nästan ut henne, nu frågar han om hur han kan impa på tjejer.
"Ja, du... Et sätt som verkligen impar på tjejer är... Dikter... Romantiska dikter! Killar som skriver såna falle vi tjejer för direkt!" sa Rose drömmande.
Gabe nickade långsamt med ett leednde på läpparna. "Jaha... Intressant... Mer?"
Rose tänkte lite. "Humor gillar vi också... Men snäll är väldigt viktigt och en kille ska hjälpa tjejen, stå på hennes sida. Hajar du?"
"Haha! Tack Rose! Du har helt rätt! Det bor minsann ett litet geni inuti dig! Jag är helt på din sida!" sa Gabe och log.
Rose tänkte tio sekunder innan hon hajade att Gabe hade (i alla fall försökt) pricka in alla de saker hon sa. Han sa snälla saker, försökte skämta och var på hennes sida. Haha! Dumma lilla Gabe...
"Det var ju bra!" sa Rose och log mot honom.
Nu var tiden slut och de fick börja lyssna på läraren igen.

Vill verkligen skriva mer, men hinner tyvärr inte mer nu och är osäker om det kommer nåt imorgon... Jaja, hoppas ni gillar det, fast det kanske var lite tråkigt... Kommentera i alla fall gärna mer än ett ord! Hihi, men ska försöka skriva imorgn, men ska till sjukhuset och få dropp. Där finns inget internet och det tar 5-8 timmar så blir lite osäker om jag hinner, men aja! Ha det gött nu!
Ses! ♥

Bra!
Jag gillar delen där Rose o Gabe jobbar tsm, när de är klara o när tiden är slut xD
Jag gillade ju allt, men ändå...

Awesome!!!

totally awesome

gabe fössöker ijala fal vara snäll

Tack så jättemycket för kommentarerna! Ska försöka skriva ett kapitel nu, men ett kort sådant, om det är okej?

Kapitel: 41
"Rose! Rose! Snälla, vänta!" ropade Scorpius.
Lektionen var slut och då passadde han på att försöka prata med Rose för att höra om Lily...
De var de ända i korridoren, alla andra hade gått så ingen kunde misstänka något eller så.
Rose vände sig om. Hon suckade. Hon visste att detta skulle hända!
"Vad är det, Malfoy?" frågade hon fast hon misstänkte vad...
"Rose, SNÄLLA berätta vad som hänt med Lily! Jag står inte ut av att se henne ledsen! Jag står inte ut med att inte kunna prata med henne! Jag står inte ut med att jag inte få hjälpa henne! Snäll, kan du berätta? Du är den ända hon berättar för och du är ju så snäll..." sa Scorpius och hans ögon började bli blanka.
Rose tittade bekymrat runt omkring sig. Ingen där? Nej... Hon vände sig om mot Scorpius igen.
"Okej... Alltså hon är helt förstörd efter ni har gjort slut... Hon trodde det var det bästa, jag med... Men hon står heller inte ut med det! Det kanske är bäst i teorin men inte för hennes känslor... Speciellt nu när du skickat henne de där tre breven är hon HELT förstörd, det kändes nästan omöjligt för mig att lämna henne nu för denna lektionen, men hon har ju också en men jag undrar hur hon står ut med det... Jag vet inte... Men jag tror hon behöver tid själv nu, utan dig... Det blir nog annars en för stor omställning för henne om du kommer och ni har gjort slut osv... Jag vet att det var hon som gjorde slut, men ändå... Det är nog bäst så... Vad tror du?"
Scorpius suckade och tittade ner i marken. "Du har nog rätt..." sa han och rösten sprack lite. "Men jag undrar hur jag ska klara mig nu... Oh, jag har ju gillat henne ända från starten! Ända sedan jag såg henne första gången! Jag har gillat henne, i år upptäckte jag först att jag älskade henne, det förklarade alla pirrkänslor jag fick i närheten av henne... Nu i år när jag verkligen kom nära henne är det svårt att vara utan henne... Men... Om hon bli bättre då så..."
Scorpius suckade igen och torkade fort bort en tår som föll ner för hans kind. Rose hann inte se den, men hon märkte hur dyster och ledsen han var...
"Ah... Vi får se... Jag återkommer... Men nu måste jag gå!" sa Rose snabbt och sprang iväg.

Miranda höll på att prata med sin far/professor. Ravenclaw skulle ha örtlära snart, men hon brukade alltid gå dit tidigare för att prata lite med sin pappa.
"Visst är mina lektioner bra!?" frågade Neville glatt.
Miranda skrattade. "Javisst är dom det! Örtlära är ett av mina favvo ämnen jag sköter det ju bra, va?"
"ETT AV din favvo ämnen!? Är det inte din huvudsakliga favorit!?"
"Haha! Men jag gillar Skötsel om magiska djur mycket också! Det har jag väl fått från mamma? Men visst är jag bra på Örtlära?"
Neville suckade. "Jaja... Men du är väl okej på det..."
"Va!? Är jag inte BRA på det!?" frågade Miranda förskräckt men med ett flin på läpparna.
"Haha, jo det är du Miranda! Men du, ta och sätt dig nu, jag hör att Ravenclaw och Gryffindor kommer nu, så sätt dig på din plats!" sa Neville och Miranda gjorde som han sa.
Först kom Ravenclaw in, hennes kompis Isabell satte sig jämte henne.
Sedan kom Gryffindor! Hon såg Lily och Hugo komma in. Hon vinkade till dom men det var bara Hugo som vinkade tillbaka... Lily såg extremt deprimerad ut och Hugo la sin arm omkring hennes axlar. Miranda visste inte varför, men helt plötsligt fick hon en klump i magen och hon kände en liten aning ilska, men bara lite kort...
Neville började prata och alla började lyssna, men Miranda med halvtöra för hon försökte ta reda på vad som hänt med Lily...

Hinner inte skriva mer, men hoppas ni gillar det! Det kan möjligen vara lite tråkigt, men hinner inte ha med mer spänning nu, ska packa ner datorn och ge katterna mat... Vad streesigt jag har det nu!! Gargh!!! Mamma tjatar på mig nu så jag måste avsluta xD
Ses! Och kommentera!