När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

De ställde sig upp två och två, mot varandra.
De skulle öva utan att den andra fick göra motstånd, sen var det den andres tur.
Xenia höjdestavenmot Hufflepuff flickan somsnart vred sig i plågor, Xenia slutade tvärt.
Varför njuta av övertaget, hon sträckte fram handen och hjälpte flickan upp.
- Är det okej?, sa hon vänligt och flickan nickade och höjde staven mot Xenia.
Xenia for ner på golvet men kände att smärtan strax upphörde, flickan log mote henne och hjälpte henne upp.

Fai såg på dem när han hörde skriken men uteslöt dem snart. han var van vid att höra skrik de tillhörde hans besök hos sin morfar, särskilt när Bella var hemma. han tog fram en bit papper och började skissa en bild på mangakaraktären vars namn han fått

- Så nu har vi övat, nu tänker jag inte göra något mer, sa flickan och llog mot Xenia.
- Nej, inte jag heller det räcker med det vi gjort, sa Xenia bestämt och de satte sig ner föratt vänta på att lektionen skulle ta slut.
Egentligen var det idiotiskt att tortera varandra så, men hur skulle man annars lära sig?

Fai såg på bilden och log lite, han förstod varför hans mamma hade gett honom namnet, de var slående lika.
"Lektionen är slut så ni kan gå" sa Zedd och Fai reste sig upp och lämnade klassrummet och gick mot uggletornet och bestämde sig skriva ett brev till sina föräldrar

Xenia och flickan som hette Amanda gick vidare till mugglarstudier.
Eller rättare sagt, hur man förgör mugglare och varför de inte är så bra som vi.
Xenia suckade, hennes morfar och farmor var mugglare, inte för hon hade träffat dem förde var alla döda.
Hon hade ingen kontakt med muggglare och tyckte mest de bara var ivägen.

Fai skrev brevet till sina föräldrar och skcikade sen iväg det och tog upp schemat och såg att de hade mugglarstudier men han orkade inte gå. han hade lärt sig allt om mugglare när han var liten. han gick ner till sjön och kände sig så fröstrerad. han kände sig så arg utan anledning egentligen och undrade varför

Xenia satte sig vidAmanda och lektionen började.
Fai syntes inte till så han ville väll inte gå.
Den somkunde få slippa lektioner, särskilt en så här tråkig lektion.
Läraren bara malde på om hur dålig mugglare var och Xenia lyssnade bara medett halft öra.

Fai såg att molnen drog ihop sig på himlen och antog att det skulle bli regn. han gillade regn när han var inomhus men just nu orkade han inte bry sig. han ville ha svar på varför han var så arg
"mamma" sa han och undrade om hon skulle svara
"ja?" sa hon snart och han kände sig lättad "vad är fel, vännen?"
"jag vet inte, de tär det grejen är. jag är så arg hela tiden och jag bråkade med Xenia förut" sa han lugnt
"jag är med arg ibland, frustrerar det dig att folk fortfarande är rädda för dig?" sa hon undrande och han nickade men kom på att hon inte kunde se det
"mm" sa han frånvarande
"jag vet hur det är, men strunta i dem och oroa dig inte, jag och Laura bråkar med, det går över." sa hon lugnande
"Tack. jag hör av mig" sa han
"alltid, vill du något är det bara att fråga. älskar dig" sa hon
"älskar dig med" sa han och bröt kontakten
Fai stirrade ut över sjön, hans mors ord hade lugnat honom lite

Lektionen var slut och Xenia satte sig vid Albus och hanns vänner.
Fai syntes fortfarande inte till men hon hade inte tänkt leta efter honom, det var faktiskt han som skulle beom ursäkt denna gång.
Hon hade redan gjort det, sp han fick faktiskt ta första steget denna gång.
Hon vände sig om mot Nick, en av Albus vänner och började glatt snacka Quidditch med honom.

Fai reste sig upp och gick in till slottet och såg Xenia sitta ´med sina kusiner och bestämde sig för att inte störa. han gick upp till vid-behov-rummet igen och önskade fram lite mat och satte sig och åt. han ville inte umgås med någon och han ville inte skälla på någon särskilt inte Xenia. han skrek till och spräckte glasrutorna och la sig sen ner på golvet