Vamäxan Sarah

Håller med(hur lång tid tog det att göra det där inlägget?)

typ tio minuter! allt är handgjort för jag vill ge äkta kärleeeek

Super VILL HA MER

Inlägg som de här - de jag förstår att ni har tagit er tid att göra för mig - är så mycket till hjälp när man sitter och inte vet vad man ska skriva. Ni kanske själv inte förstår det, men det är som om ni blåser en hel storm av inspiration åt mig. Och det värmer också sjukt mycket, och detta är varför ni är bäst. Utan er skulle jag inte ha mycket med inspiration för att skriva en (Eller egentligen två) ffs om samma tråkiga sak.
Och nu märkte jag också att du, Måntass, tog åt dig 10 minuter för att göra det där inlägget, och jag sitter här och ler. Ni får mig att le hur underbara ni är, förstår ni det? ♥
Se nu tog jag mig tid att skriva det här, endast för er. ♥ Både kapitlet, och detta inlägg.

Kapitel. 18
Är Charlotte en riktig vän?

Efter en månad visste jag nästan lika mycket som en vanlig trollkarlsfödd, och detta berodde på att jag hade suttit och tjuvlyssnat på nästan varje person inom hörhåll på matrasterna. Jag hade fått veta mycket mer av Ashley och hennes gäng än någon annan av de alla personer som satt i den stora matsalen.
Av Ashley hade jag fått veta att Systrarna Spök var ett av de bästa popbanden, det första tecknet på att bli galen är att ha Luna Lovegood som förebild, att vara en tönt på att trolla var inte alls lika nördigt som att vara en tönt på att räkna matte i mugglar världen och Harry Potter var världens hjälte.
Inte alls lika mycket hade jag fått av Charlotte och Melvin, ändas hälften så mycket, om ens det. Kanske lite skvaller någon gång – men bara om det var ett stort ryckte. Ungefär som den gången då en kille hade pissat på sig av skräck när Professor Snyder hade bett honom att läsa upp något, och han hade sagt fel. Just vid det ryktet hade jag inte alls tyckte synd om honom – orka vara rädd för Snyder, Charlotte fixade honom arg om han gjorde något mot mig.
Charlotte och jag var nämligen mycket goda vänner, hon visste att hon kunde lita på mig, och jag visste att jag kunde lita på henne. Hon gillade mig till och med fast jag gillade Melvin – eller ja, var kär i honom då. Även fast Charlotte ofta ställde till med bråk, gick på otillåtna fester eller blev skickad till rektor Maxime, var hon en av de kompisarna som man bara kunde drömma om. Eller egentligen var hon ju inte helt perfekt, det var ingen. Som till exempel kunde hon vissa dagar vara enormt tjurig, och då kunde bara Melvin få henne på bra humör.
---
”Vi skulle ju på partyt idag” klagade Melvin på Charlotte en dag, det var en av hennes ”sur dag”. Och Charlotte hade redan förra veckan fått en inbjudan av Miley på ett party, och redan då bestämt att de skulle med dit. Charlotte hade också bjudit dit mig, även fast det hade stått med stora bokstäver längst ner på inbjudan: ”Ingen som inte har en inbjudan kan komma in, du får inte heller bjuda med en egen kompis.” Men Charlotte hade struntat i den och låtit Melvins kompis göra en kopia åt både mig och Melvin.
”Men jag vet inte” suckade Charlotte trött och gav Melvin en trött blick. ”Hela den där grejen låter ganska tråkig ur mina öron... Inte få ha med sig en kompis, och så är det ju faktiskt Ashleys kompis som håller hela festen”.
Jag suckade också med Melvin, jag hade verkligen sett fram emot att få fara på just den här festen. Eftersom det vet Miley som hade festen skulle Ashley säkert också vara där, det betyder att jag skulle få höra det senaste om Systrarna Spök.
”Så sa du inte förra veckan” sa Melvin och försökte pussa henne. Men konstigt nog drog Charlotte sig undan, inte ens Melvin skulle kunna få henne att ändra sig om hon var på det här humöret.
”Nej” medgav Charlotte och verkade söka efter ett mot arrangemang, men efter några minuter – när hon var säker på att hon inte kunde hitta på något - sa hon ändå: ”Jaja, vi går väl på den där dumma festen då”. Hon ruskade på huvudet och steg upp från bordet och lämnade matsalen.
”Undrar på vilken sida hon vaknade på idag” muttrade Melvin och sprang sen efter för att komma ikapp Charlotte.

Och hur jag och Charlotte blev vänner, det är en helt annan historia.

Det var en dag, ungefär för två veckor sedan, och jag hade just blivit utskälld av Professor Snyder. Jag hade nämligen glömt att laga min läxa. Eller i själva verket hade jag varit på en fest, fast jag hade inte varit bjuden. Det var Ashley som hade haft en fest. Alla hade varit bjudna, Charlotte, Melvin, till och med glugghästen Mirro, fast inte jag.
Så istället för att sitta på rummet och sura hade jag smugit in med Charlotte, även fast hon inte vetat om att jag smugit bakom henne när hon gick in.
Men i alla fall hade jag blivit för trött för att orka laga läxorna den dagen, så jag hade skippat den. Nu stod Snyder och skällde på mig för att jag – vad han hade trott – glömt laga den.
”Tror du verkligen att den skulle göras av sig själv? Nu får du i alla fall extra mycket läxor, dubbelt så mycket som alla andra” morrade han och smällde ner boken på mitt bord igen.
”Tror du verkligen, Snyder, att en lektion skulle undervisa själv medans du står här och skyller på en oskyldig flicka. Som faktiskt glömde boken i klassrummet igår?” sa Charlotte sockersött. Hon hade till och med ställt sig upp, och nu satt många av alla i klassen och skrattade åt Snyder. Som var tomatröd i ansiktet, och bara klampade iväg för att fortsätta sin lektion.
Och jag fick faktiskt inte några extra läxor som han hade hotat mig med, utan bara göra vår gamla läxa som extra.
Efter den dagen stod alltid Charlotte och hjälpte mig förbi Snyders lektioner. Dock var jag lite rädd vad hon skulle få för betyg på det läroämnet.

Fast nu måste jag kolla att jag satt upp rätt kapitel förrförra gången. Det här blev råddigt. xD

Awsome

Jättebra men du har redan lagt upp detta kapitel en gång

Haha, nej på riktigt? xD
Råkade kopiera fel kapitel. Ändra mitt inlägg. ^^

Vad bra det blev när du ändrade Vill ha mer

S
SU
SUP
SUPE
SUPER
SUPERM
SUPERME
SUPERMEG
SUPERMEGA
SUPERMEGAB
SUPERMEGABR
SUPERMEGABRA
SUPERMEGABRA!
SUPERMEGABRA
SUPERMEGABR
SUPERMEGAB
SUPERMEGA
SUPERMEG
SUPERME
SUPERM
SUPER
SUPE
SUP
SU
S

bäst asså! mera!