Ron tänker tillbaka

MerMerMerMerMer!
sjukt bra!

bara en sak... de är trollkarlkar, kan tranfensera sig, m.m.... hehe ..

Jag vet...

Men det är min lilla egna version av det hela, vill liksom få till ett äventyr. Inget kul om dom bara helt plötsligt är där och så lever dom lyckliga i alla sina dagar, tack btw


Kapitel 17 - Stengömma

Ron vaknade tidigt nästa morgon. Ginny, Harry, Andy, Martin och den där mannen som Ron kallade honom sov fortfarande. Det var varmt och fuktigt i tältet. Ron gick med tunga steg mot kylan utanför. Klockan var kvart över fyra på morgonen, det var kol svart ute. Ron kollade mot horisonten. Mörker och berg så långt ögat kunde nå. Han satte sig på en stor sten och suckade tungt. Skulle dom någonsin hitta henne, undrade han oroligt. Han kämpade emot tårarna men det fanns nästan inget kvar. Han var bara tom. Så många nätter hade han spenderat gråtande, det var slut på tårar.

Han visste att nu var dom nära. Det kändes i luften. Dagarna var inte specillet ljusa längre..

En timme senare kom Ginny ut från tältet. Hon såg nyvaken och ganska trött ut.
- Varit vaken länge? frågade Ginny och kollade mot Ron med en orolig blick.
- Ett tag, svarade Ron kort.
- Vi var vakna ganska sent igår och pratade med mannen vi träffade igår. sa Ginny och log.
- Mannen som skadade Martin menar du väl? frågade Ron irriterat.
- Ja, han heter faktiskt Andrew. Du borde visa mer respekt emot honom, han har varit här ensam väldigt länge. Utan mat eller skydd, han är faktiskt också här för att rädda någon som betyder mycket för honom. sa Ginny och blängde på Ron.
- Visst visst men jag tycker inte vi borde lita på honom så mycket, han verkar skum. sa Ron och kollade omkring sig för att försäkra sig om att ingen var i närheten förutom han och Ginny.
- Tro vad du vill men jag litar iallafall på honom. Sa Ginny och vände på klacken. Hon gick in i tältet och nu verkade alla ha vaknat.

Det packade snabbt ihop allt, gjorde i ordning matsäck och började gå. Dom gick i rask takt, order från Ron. Inget slöande hade han sagt till Martin som trots sin höga ålder gjorde sitt bästa med att gå snabbt. Ron tuggade på sin sista macka när plötsligt ett skrik hördes. Det var ingen av dom som skrek. Det lät inte som att det var speciellt långt därifrån. Martin gömde sig kvickt bakom en stor sten och visade med handen att alla snabbt skulle springa dit. Någon skrek igen, det var en kvinna. Det hörde man. Ron åt snabbt upp sin macka, Ginny gav honom lite papper eftersom han hade dressing på hakan. Hon suckade och skakade på huvudet, Ron gav henne en ond blick tillbaka. Ron och Ginny lilla syskon tjafs avbröts snabbt av ännu ett skrik. Martin började gå långsamt fram emot nästa sten. Ron skulle just följa efter när Ginny slet i hans arm. Tur var det för han hade aldrig hunnit osedd eftersom en man längre fram vände sig om och verkade ha hört dom.

Ron svalde hårt och kollade försiktigt fram efter ett tag. Mannen syntes inte till. Ron sprang snabbt mot Martin men precis när han hade ett steg till säkerhet så grep någon tag i honom. Ron kände en trollstav emot sin hals. Det här är slutet, tänkte Ron i huvudet och blundade.

Läskigt
Men bra, jättebra!

Meeeeeeeeeeeeeeeeeer!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeermer!!

Ron; hehe... (;

mermermer !!

mermermer!
*nuuuu*

Mer

Meer !!!