Bellatrix dotter

Jag vill!

Jag längtar!

Om jag vill fortsätta läsa? VILKEN FRÅGA!!!! Det är som att fråga ett HP fan om h*n gillar Harry Potter! Jag älskar din ff och så länge den finns och inte än är klar kommer jag fortsätta läsa och läsa och läsa!!!

Blev inte super långt kapitel, men hoppas ni gillar det!


Kapitel 13

Harry;
Jag hörde höga röster nere ifrån. Det lät nästan som Hermione, och… Ron? Jag kastade mig ner för trappan. Där stod de i trappan smutsig fast glada. De andra Weasley medlemmarna och vissa från Fenixordern stod redan där i en ring runt de. Jag trängde mig igenom cirklen.
”Hermione, Ron!”Jag sprang fram mot de och kramade om dem.
”Harry!”, utropade Hermone glatt, och omfamnade mig hårt.
”Var har du varit?”, frågade jag efter den långa omfamningen.
”I Drac…, jag menar Malfoys källare”
”Jag sa jo det”, muttrade Ron bakom mig.
”jaja förlåt att jag inte lyssnade på dig”, jag vände mig om och kramade om Ron. Han kändes betydligt smalare än Hermione.
”Du har gått och bantat”, kommenterade jag flinande. Ron boxade till mig på armen.
”Man fick ju ingen mat där”, påpekade Ron.
”Klart man fick, men lite för dig är normalt för andra”, skrattade Hermione.
”Det är inte alls sant”
”Nädå”, sa Hermione ironiskt och satte sig ner på stolen, nedan för trappan för trappan.
”Men du då Hermione, du verkar ha fått mer mat”, avbröt jag deras diskussion. Hermione ryckte på axlarna.
”Kanske det”, sa hon och lät håret skymma hennes ansikte men jag såg ändå hur hon rodnade. Jag önskade att jag kunde höja på ögonbrynet just du som jag hade sett andra göra.
”Det var konstigt…”, mumlade jag till henne så att inte Ron hörde.

Ron;
Först nu kom jag på var som fattades.
”Var är Ginny?”, alla tystnade, och tittade på Harry. Han tittade ner i marken.
”Hon är borta”, svarade han långsamt och höjde blicken till mig. ”Lupin och hon bråkade sedan försvann hon och Lupin stack också efter ett tag”, glöden som för många dagar sen hade lugnat sig i Harrys ögon, fattade eld igen och brann ursinnet. Jag hajade till.
”Så Ginny har inte kommit hem än?”, frågade jag misstänksamt. De andra gick sakta iväg
”Nej”. Jag svarade inte.
”Men du vill väll följa med till Diagongränden?”, frågade Harry oroligt. Jag nickade stumt.
”Vad bra!”, det var Hermione. ”Då träffas vi här om en halvtimme”, och utan att vänta på svar försvann hon sjungande in i badrummet. Jag och Harry stod kvar på samma plats utan att röra oss.

Bra

Bra!!

Bra!!!

SUPERBRA!!!

Helgrymt.

jätte bra! du skriver alltid så bra!