~~Hedviggs liv~~

Tack så mycket
Vill någon ha mer?

Jag vill ha mer

Jag med!!!!

Förlåt att jag inte skrev igår, sov över hos min kompis.

Kapitel 49
DET HEMLIGA RUMMET

Rummet som vi kom ut i var svagt upplyst och en doft som luktade så mystiskt att jag inte kunde sätta fingret på vad det luktade som.
Carolle tittade chockat omkring.
-Joanne, det här är inte rätt rum, sa Carolle.
Joanne svalde och när hon vände sig om för att gå var det ingenting där.
-Vad är det här för rum? Undrade jag och tittade på Joanne.
-Jag, jag vet inte, eller nej...vänta, det kan väll inte vara det hemliga rummet? Joanne rynkade på näsan.
-Hemliga rummet? Carolle såg riktigt förvånad ut.
Joanne nickade och tog ett steg framåt i rummet.
Jag förstod ingenting.
-Hur kommer vi ut? Frågade jag ängsligt.
Joanne ryckte på axlarna.
-Jag har aldrig varit här, det finns bara på en karta jag hade för två år sedan, jag har memorerat alla hemliga vägar, men en dag bara försvan den, förklarade Joanne.
Carolle såg inte glad ut över svaret.
Hon tittade runt i rummet, men det verkade inte vara någonting där.
Tills Joanne skrek till.
En gigantisk orm dök upp.
-Det är ingen riktig orm, det är en Bogart! Skrek jag, men Joanne var förlamad av chock.
Jag sprang framför henne och en örn dök upp, jag flämtade till, men skrek:
-Riddiculus!
Örnen försvan förutom näbben.
Carolle skrattade och näbben försvan.
-Vi måste komma här ifrån! Gormade Joanne och såg ynklig ut.

En smart tanke slog mig som en sten.
-Vänta här ni! Sa jag och sprang iväg.
Ett litet fönster visade sig framför mig.
Jag öppnade det och flög iväg med vinden, jag flög in genom ett annat fönster och fram till porträttet av den söta flickan.
Jag kunde ju inte lösenordet!
Desperat tog jag fram trollstaven och skrek:
-Bombarda!
Den söta flickans porträtt sprängdes bort och jag sprang fram till Carolle och Joanne.
-Kom! Sa jag och drog ut dem ur rummet.
-Hur gjorde du det där? Hur kom du ut? Joanne såg förvirrad ut.
Carolle log mot mig, hon visste.
-Låt det vara en hemlighet, viskade jag till henne och fnittrade hysteriskt...

Jätte bra!!!!!!

Superbra!

Jag vill fira att jag har kommit till kapitel 50, därför ska jag skriva ett extra långt inlägg som kommer att ta lite tid

Kapitel 50
C+C=♥

När vi precis i tid hann till Spådomskonsten var jag så lättad att jag nästan skrattade.
-Kom in, sa Professorn i Spådomskonst.
Vi gick in och slog oss ned på varsin puff vid ett litet runt bord längst fram.
Dem från från Slytherin hade redan anlänt och satt i grupper vid borden.
-Idag ska vi spå i krisstal-kulor, sa hon och visade upp ett par kulor av krisstal.
Hon delade ut dem och Joanne, Carolle och jag fick dela.

Carolle visade sig vara grymt bra på att spå i framtiden, det var i alla fall vad hon sa.
Alla var glada och flummade tills Joanne skulle spå mig.
-När du är ute och flyger kommer du att flyga in i ett träd, du kommer bli svårt skadad, men inte dö,
Joanne höjde på ögonbrynet.
-Vadå flyga? Menar den quidditch, vänta det ser ut som en vit uggla, Joanne pratade på.
Carolle tittade oroligt på mig.
Jag ryckte på axlarna.
-När? Frågade Carolle.
-Hmm, svårt att säga ser ut som imorgon, svarade Joanne.
Jag nickade.

När lektionen var slut hade vi en timmes håltimme.
Joanne skulle hjälpa Carolle med en läxa i biblioteket, men jag hade ingen lust att följa med så jag gick ut i det kalla Januari-vädret.
Snart var det dags för den tredje uppgiften, undra vem som vinner.
Jag satte mig i skuggan av ett stort träd.
En halvtimme senare ställde jag mig upp och plötsligt såg jag någonting i trädstammen.
Det var någonting inristat i den.
Jag tittade noggrannare och såg några bokstäver.
Det stod:
-C+C=♥,
Vad kunde det betyda.
Det kändes som fjärilar i magen.
''Cho+Cedric=♥?'' kunde det vara så att Cedric hade skrivit det?
Innan min fråga besannats knackade någon mig på axeln.
Jag vände mig om och såg Cedric!
Cedric med hans vackra hår och underbara ögon som lyste varje gång jag såg honom.
Han log mot mig.
Jag besvarade hans leende.
-Hej, Cho, sa han och kramade mig, det kändes obeskrivligt bra när han gjorde det.
Han släppte och sa:
-Jag måste gå till Örtläran nu, vi ses,
Cedric sprang iväg till sina kompisar och där stod jag kvar och stirrade där han precis stått.
Då förstod jag att C+C=♥
var vi, jag och Cedric....

Brao! Meraaa >:3

tack
Förlåt om det blev jobbigt med alla hjärtan, bara kände mig tvungen att göra det ♥

Vill någon ha mer?