Hjärta av silver [SV]

Mer snälla

22. Ingenting är värt det

Hermione hade undvikit ämnet om Malfoy i en hel vecka nu, men hon insåg att hon behövde prata med Ron om vad som skulle hända hos honom på jullovet.
Han kommer döda mig!
Hela morgonen hade hon förberett sig på alla möjliga frågor Ron kunde tänka sig ställa. Men ändå så kände hon sig oförberedd och obeskyddad.
Det var en kall söndags morgon. Det var till och med kyligt i slottet, så Hermione hade på sig en tjock tröja Mrs Weasley stickat till henne. Hon hade varit tyst och stel hela morgonen, men nu var det dags.
Hon hade satt sig ner med en bok i en fåtöljerna medan Ron och Harry pratade entusiastiskt om Quidditch. De hade frågat om hennes åsikt om saker och ting då och då, men hon hade bara grymtat eller nickat till svar så till slut gav de upp. Hermione stängde varsamt och försiktigt boken. Det var en mugglarbok hon fått av sina föräldrar innan skolåret började. Det var en gammal klassiker och en av hennes favoriter, Romeo & Julia. Hon hade ägt boken tidigare men Krumben hade tuggat på den tills den gick sönder. Hon skrattade tyst för sig själv åt minnet och kände två par ögon titta på frågandes på henne.
”Så du tycker att det är roligt att jag inte ska få gå på Snigelhorns julfest?” Frågade Ron.
Oj, de hade visst bytt ämne medan hon tänkte...
”Nej, Ron.” Sade hon hårt men sarkastiskt. ”Jag tänkte på en sak bara.”
Vänta! Snigelhorns julfest! Hon hade helt glömt bort det! Den var om bara en vecka! Hermione suckade missbelåtet över att behöva gå med Ron på den.
”Såklart du ska gå.” Svarade hon, och undvikte med flit att nämna att hon på något sett skulle vara involverad i hans deltagande till festen.
”Mmm...” Suckade han.
Det var nu det gällde, åh hon ville inte dö. Hon var för ung för det...
”Öh... Ron... På jullovet...Eh.”
Hon såg sig besvärat omkring, hur skulle hon förklara det här? Hon hade nästan inte kunnat förklara bort sin nya hårfärg. Hon hade kommit på en dålig lögn om att hon hade velat prova något nytt men att det bara var temporärt.
Apropå lögn...
”Dumbledore har bestämt att... för att få elevhemmen att komma närmare varandra så ska elever från andra elevhem stanna hos andra familjer under jullovet.” Hostade hon fram, åh nej varför sa hon så. Hon hade precis gjort allt värre... ”Och eftersom Malfoy inte har så mycket till familj längre bestämde han att Malfoy skulle stanna hemma hos dig under jullovet.” Avslutade hon. Ögonen som var vända mot henne stirrade på henne i chock. Ron's mun hängde på vid gavel och det såg ut som att han skulle kunna döda någon.
”H-hur... när... vad?” Stammade Harry fram.
”Han talade om det för mig igår kväll när ni sov.” Ljög hon vidare.
”Jag bryr mig inte om vad den gamla gubben säger, han har blivit galen! Jag tänker gå till honom på en gång!” Skrek Ron och reste sig drastiskt upp.
”Nej!” Skrek hon tillbaka, desperat för att få honom att stanna kvar.
”Hermione har rätt, Ron. Om Dumbledore säger att det är så här det ska vara måste vi respektera det. Jag kan garantera att han vet vad han gör.” Sade han lugnt. ”Och dessutom så kan vi göra hur vi vill med herr Slytherin prins när han är hemma hos dig.” Konstaterade han och flinade.
”Du har nog rätt Harry.” Sade Ron och sträckte på sin arm för att ge pojken som överlevde en high five.
Medan hennes två omogna bästisar började planera Malfoy's visit med höjda röster, smög hon ut deras sällskapsrum och bort mot uggletornet med en bit pergament och en fjäderpenna i handen. När hon anlände kladdade hon snabbt ner:

Jag har pratat med dem.

G.

Hon hoppades han skulle förstå.
Hermione sträckte ut armen och kände ett par vassa klor borra sig in i de små hålen på hennes stickade tröja. Hon bet sig i läppen för att inte skaka av sig ugglan. Det här var en av anledningarna hon hade en katt och inte en uggla, de biter en och har vassa klor...
Hermione sträckte fram brevet och viskade tyst så att ingen skulle höra om någon råkade vara där.
”Ta det här till Draco Malfoy. Okej?”
Ugglan gav ifrån sig ett glatt läte och bredde ut sina vingar innan den flaxade iväg.

Samma morgon i stora salen satt Hermione med en bit macka i handen. Då hon såg ugglan sen tidigare segla in och störta i bordet precis bredvid Malfoy.
Hon såg honom ge ugglan en bit bröd och sedan vika upp lappen den anlänt med. Han nickade långsamt för sig själv och vände sedan upp ansiktet för att möta hennes egna inspekterande blick.
Han öppnade munnen och sade något utan att göra att ljud.
”Snygg hårfärg. Vill du byta?” Fick hon det till.

_________________________________

Tack för alla kommentarer ♥
Varje kommentar får mig att vilja skriva mer
Tala gärna om vad ni tyckte!

jättebra

Jag tycker att du är helt azome på att skriva.

merameramera tack!

Jättebra

I love it

mer

23. Något inom oss har dött

Hon kunde inte förstå vad som hade hänt, allt hade hänt så fort. Så fruktansvärt fort.
Ena sekunden hade hon både Ron och Malfoy, andra bara Ron och nu ingen... Även fast hon önskat lite halvt att Ron inte skulle följa med henne på Snigelhorns julfest hade hon med 100% trott att hon faktiskt SKULLE fråga henne om han fick följa med, det hade han inte. Istället hade han sprungit iväg med Lavender Brown.
Hermione och Ron var ju ett par, eller hur? De hade kramats och mysat och pussat varandra. De hade hållit varandras händer i vått och torrt och stöttat varandra som om de vore familj. Men hon fattade inte att Ron hade tagit allt... det där... så himla oseriöst så att han dumpat henne för Lavender.
Hon var inte säker på om hon skulle kunna se honom på samma sätt längre. Det kanske var lika bra att glömma honom? Och av någon anledning så kändes det inte så jobbigt som det borde göra.
Nu tänkte hon bara ge igen stort för att han svikit henne. Hon hade tackat ja till att gå med Cormac på festen. Bara för att rykten spred sig snabbt på Hogwarts. Och hon hoppades att Ron skulle ångra sig. Men då skulle det redan vara för sent hon suckade tungt, hon var trött på killar de ställde bara till med problem.
Hon slätade ut sin klänning och petade runt i sit hår för att se till så att allt var på plats. Sedan ställde hon sig vid ett tomt bord. Festen höll på för fullt runt om henne. Tjejerna och killarna dansade här och där, vissa vågade inte bjuda på sig själv och stod mest och minglade. Hermione mådde lite illa av tanken att dansa eller mingla med Cormac. Hon ville bara starta ryktena och sedan skynda sig fort därifrån.
Plötsligt kände hon två äckliga fingrar, svettiga och stora som två varmkorvar som är inoljade på sin nacke. De vandrade från hennes nacke till hennes rygg och stannade vid henne axel för att vrida runt henne. Hon rös – av obehag – och mötte Cormac's grisiga blick.
”Redo?” Sade han och pekade med armarna mot festen.
”Kanske.” Mumlade hon och skyndade sig förbi honom mot buffén.
Han skyndade sig efter henne som en svans.
Hon vände sig om för att se till så att han inte kom för nära men snavade på sin egna fot i hennes snurr. Hon skulle landat pladask på rumpan om inte två säkra och starka händer tog tag i hennes midja bakifrån. Hon kände de svala händerna mot tyget av hennes klänning.
Hon visste vem det var men sa inget, han sa inte heller något. Och till slut blev det faktiskt lite för pinsamt, så hon harklade sig. Det verkade få honom att vakna till för han släppte åtminstone hennes midja. Hon vände sig om för att möta hans stormiga ögon, hon blev tvungen att vända huvudet uppåt för att se hans ansikte eftersom han var så lång, det såg nog ganska korkat ut.
Han bet sig i läppen innan han ställde en fråga.
”Är du här med Cormac?” Sade han.
”Kanske.” Svarade hon och han höjde på ögonbrynen. ”Är du här med Pansy?” Fortsatte hon. Hermione hade sett Pansy vandra omkring runt dans golvet ockuperad med att försöka dansa.
”Kanske.” Imiterade han henne. Sedan var båda tysta.
Han snörpte på munnen i ett leende som skulle få Snape att bli stolt och sa.
”Jag vet att jag är makalöst snygg, men jag kunde inte tänka mig att du skulle bli helt mållös.” Sedan vände han sig om och började gå mot Pansy. Han viftade lite med handen och fortsatte,
”Ingen orsak. Jag råkade bara vara i närheten, du behövde inte säga tack.”
Hon skrattade tyst och kände en attack från Cormac närma sig bakom henne.

❦



”Han är otålig, har du kommit någon vart alls sen brevet?”
”Ja. Jag vet hur man lagar det nu.”
”Mmm bra. Och jag hoppas inte Miss Granger kommer störa mer, för om hon gör det har jag ingenting emot att informera de andra igen.”
”Jaha.” Han visste inte vad annars han skulle säga, för vad skulle Snape säga om att han skulle tillbringa sin jul med henne, även om det var ofrivilligt.
Professor Snape reste sig upp ut stolen, man kunde se varje hårstrå på hans huvud röra på sig för att det svarta hårsvallet var så flottigt. Han vandrade fram till en av sina bokhyllor med långsamma steg, med hans mantel släpandes bakom honom. Han stannade till nära böckerna och började fingra på böckernas ryggar med sitt pekfinger.
”Ser du fram emot jul då?” Professorns försök till att byta till ett mera lättare och vänligt ämne fick Draco att vilja vika sig på golvet av skratt, men han svalde hysteri utbrottet med en del svårighet och svarade.
”Kanske.”

________________________________________

Äntligen klar, hade lite problem med vad som skulle hända på festen så det blev ganska kort! :p

Nästa kapitel kommer vara på tåget till kråkboet och när de kommer fram osv. :3 Jag ser fram emot att skriva om Gred och Forge hehe...
Aajao, säg gärna vad ni tycker, ni är bäst!