Hemligheter kan inte gömmas för alltid

^JIPPIE!

tjoohoo ^^

Yehh du är BÄST

Bara så du vet

Draco Malfoy

När jag fick syn på vad hon hade fått syn på fick jag panik och ville bara få bort henne därifrån. Ingen skulle någonsin på se på fotografierna, allra minst hon. Jag gick fram för att säga åt henne att gå upp till sovrummet igen när hon såg vilka det var på fotografierna.
”Draco, är det här du?” frågade hon och pekade på fotografiet med min familj. Det var det fotografiet som jag hade tittat på för bara några dagar sedan. Jag nickade bistert. Hon fortsatte att titta på resten av fotografierna under tystnad medans jag följde henne vaksamt med blicken. Hon stannade och tittade på fotografiet av Bellatrix och Rodolphus längre än vad hon hade gjort med de andra fotografierna.
”Det är min moster och hennes man.” sa jag och bröt tystnaden. Hon tittade upp på mig och log svagt till svar.
”Jag vet.” viskade hon och gick fram till mig och lade sina armar omkring mig i en omfamning. Förts blev jag så förvånad att jag bara stod stilla men sen la jag mina armar omkring henne och drog henne närmare. Egentligen var jag inte den sorten som kramades, men det kändes som om hon behövde det. Jag behövde det nog också, vi hade båda varit ensamma under en lång tid. Hon lutade huvudet mot mitt bröst och jag kunde inte låta bli att luta min panna mot hennes huvud. Plötsligt kände jag hur hon föll ihop igen, jag fångade henne och satte henne i fåtöljen igen. Hennes ögon var öppna men de såg annorlunda ut.
”Ella, titta på mig.” sa jag och tittade in i hennes ögon. Hennes blick lyckades inte möta min i mer än några sekunder innan hennes ögon slutade fokusera. Efter en stund slöt hon ögonen och somnade. Då förstod jag att hon var sjuk, hon skulle behöva träffa en botare. Men jag skulle aldrig kunna komma till Sankt Mungos med henne i det skicket som hon var nu. Det fanns personer på ministeriet som hade letat efter en anledning till att sätta dit mig enda sedan jag blev frikänd och en anledning som denna skulle kunna vara precis vad de letat efter. Jag var förvirrad och visste inte vad jag skulle göra. Ta med henne till en botare och riskera att hamna i Azkaban eller ha kvar henne instängd och riskera att hon kunde dö. Egentligen var det ett lätt val, jag skulle ta med henne till Sankt Mungos. Men ändå tvekade jag. Jag strök henne försiktigt över håret och väntade på att hon skulle vakna igen. När det hade gått en timme lyfte jag upp henne i famnen och bar med henne upp till sovrummet.

Vad bra du skriver!!
Du beskriver känslor mycket bättre än vad jag gör.

När kommer du att skriva mer??

Det kanske kommer mer imorgon

Vad bra!
*hoppas*

Skitbra! När kommer mer?

asså du skriver så bra! längtar riktigt tills imorrn, du är awesome! C: C: C: x)
och att du orkar skriva så mycket ^^

Åh spännande