Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon lade ut korten och såg upp på honom.
"Ja."
"Sammi häj!" Han vifftade med händerna och Kiliah lade armarna om honom och log.
"Ja Sammi här." Hon såg på sin far med ett leende.
"Tack för allt pappa."

John gav ifrån sig ett kort, lågt, skratt och nickade åt Kiliahs håll. "Du är familj, Kiliah, glöm inte det. Vi ser efter varandra."
Roy såg upp som verkade lite otålig över att de var mer fokuserade på varandra än spelet. "Ja, vi hjälper till.", sa han lite otåligt instämmande och nickade. "Men John, det är din tur nu!" John skrattade då igen och lade ner sina kort. Roy fick äntligen lägga sitt.
"Och Sammi, såklart. Vi hjälper dig med.", sa Roy leendes då til Sammi som tydligt ville få uppmärksamhet av sina kamrater vid bordet eftersom han viftade med armarna så.

Hon log och såg på Roy.
"Lägg så vi får se om du förlorar." Hon log och hon skrattade när Sammi slog på Bordet.
"Sammi !" tjöt han glatt.
Han var så glad och såg sig om.
"Pappa?" viskade han och fick tårar i ögonen.
"PAPPA!"

"Sammi, Ethan är inte långt borta. Han är där- han hjälper de andra med seglet!" Han pekade upp mot masten där seglen var fästade. Ethan satt vid seglens fäste för att lossa de. De hjälptes flera åt att lossa repen och sedan fästa det så att vinden kunde fångas i seglen och knuffa de vidare över vattnet.
När Ethan sedan hörde Sammmis gråt hoppade han lugnt ner från masten, som om han gjort så flera gånger, och gick fram till Sammi och de andra. "Hur är det?" Sa han och plockade upp Sammi i sin famn för att sedan torka bort Sammis tårar med sin tumme.

"Pappa" Han kramade om hans skjorta hårt och såg ledsen ut.
"Sammis pappa. Inte din." Han såg på John och tog ett hårdare tag om Ethans hals.
Kiliah log och såg på Ethan.
"Han saknar dig antar jag?"

John skrattade. "Nej, för du förstår, Sammi, Ethan jobbar för mig. Han är min så kallade högra hand. Visst- Ethan?" Ethan nickade och strök med handen över Sammis huvud. "Ja, det stämmer."
Han sneglade på Kiliah. "Ja, det kanske han gör. Men jag har fortfarande lite att hjälpa de andra med. Kan du ta honom? Jag kan vara med honom lite senare igen."
Han räckte över Sammi till Kiliah.

Sammi såg på dem och kramade om Ethan och såg misstänksamt på John, som barn kan göra ibland.
"Min pappa." Sa han igen och släppet för att komma till Kiliah.
"Min mamma." Han började studsa i hennes famn och började genast att skratta. Han hade bara velat ha en kram.

"Grattis, Kiliah, du vann igen.", sa Roy med sin vanliga lugna ton och samlade ihop korten igen. En aning frustrerad över att John och Kiliahs uppmärksamhet inte var helt riktad på spelet. "Det är kanske bäst att jag också gör någon nytta och hjälper de andra." <Han samlade korten och satte ner de i sin byxficka för att lämna Kiliah och John vid bordet.
"Och vi, kanske ska ta en titt över kartan igen? Se att vi håller kursen?" Sa John.

"Tack Roy." Hon log och kände hur Sammi råkade slå i sig och började gråta. snabbt vaggade hon honom och nickade.
"Det låter som en bra ide John." Hon reste sig och såg på honom.
"Mojfaj" Sammi såg olycklig ut. Han hade bitit sig i läppen och hade lite blod runt munnen.
"Mojfaj."

"Sammi då. Du verkar vara lite trött- kan det vara så?" John gick fram till Kiliah som höll i barnet. Han fiskade upp en näsduk från sin bröstficka och tog den för att torka försiktigt bort blodet runt såret. "Såja, det kanske är bättre." Han rätade på sig igen. "Vi går till min kammare, Kiliah." Han vände sig sedan om och gick före de ner till sig för att se efter kartan.