prs yehet & kkaebsong

Noah ställer sig upp och kikar genom fönstret.
"Vad fan..?" Mumlar han och låter blicken landa på Zihao igen.
"Vilka är det?" Frågar Joshua från vardagsrummet nyfiket och kikar ut genom väggen. "Jag trodde inte du skulle ta med fler Samuel.." dock blir han avbruten när han hör Zihao tala, istället för brodern.
"Det är visst Zihao som tagit sig friheten att bjuda in mer människor." Muttrar brodern skeptiskt som svar, vilket får Joshua att falla tillbaka i soffan med Mimmi över sig. Ville slytherineleven inte vara ensam med honom?

”Jag har inte bjudit in dem, de har bjudit in sig själva”, protesterade Zihao och skyndade fram till ytterdörren för att släppa in de två inkräktarna. Yaosu såg, precis som vanligt, ut som en gud medan Weimin var söt som en gräddbakelse. Jösses, nu skulle sjuttonåringen definitivt få en massa skit.
”God jul, pottfisk”, sade den äldsta brodern glatt och gav slytherineleven en kram som den andre inte besvarade. ”Mamma och pappa bråkar”, förklarade han därefter tyst innan han stegade in i hallen och sparkade av sig skorna.

Resten av sällskapet håller sig tyst, även om Joshua vill ge Zihaos bröder bra beteende, så orkar han inte nu. Orden att sjuttonåringen inte alls bjudit in dem låter bara påhittade, kanske det är hans dumma hjärna igen. Det är endast som Ms Lewis som bryter tystnaden när hon kommer instigandes efter dem, med en livlig Haru efter sig.
"Nejmen ser man på!" Utbrister hon vänligt och hälsar på de två bröderna. Nej, att mäta sex ungdomar hade hon inte förberett sig på. "Dags att laga dubbelt så mycket mat antar jag?"

Zihao, som var precis allt annat än glad, släntrade fram till soffan där Joshua låg. Med ett stön, föll han över sextonåringen och dunkade löst huvudet i den andres bröstkorg.
”Jag. Orkar. Inte. Med. Dem”, sade han för varje gång pannan stötte i pojkvännen. Yaosu och Weimin var däremot hur glada och trevliga som helst. Den yngre av dem hade satt sig ner på huk och hälsade uppspelt på Haru medan den äldre skakade hand med Ms Lewis.
”Om du inte misstycker så kan jag stå för maten, är faktiskt ritkigt bra på matlagning”, sade Yaosu och plockade fram en obligatorisk burk med chili från sin axelbandsväska. ”Hoppas att det är okej att vi bara kommer och klampar in, men våra föräldrar har stått och skrikit på varandra hela natten.”

Joshua sätter sig upp i tystnad, låter blicken vila på Mimmi istället för att se den äldre i ögonen.
"Så du bjöd inte hit dem?" Frågar han tyst med rynkade ögonbryn. "Det är helt okej Zihao.. jag menar det kan ha varit trevligt, om du bara berättat för mig." Ute i hallen är allt regnbågar och solsken, tillskilnad från i köket.
"Åh, det är klart att ni är välkomna! Vi får hitta på något ställe för er att sova dock." Nej, Joshua har inte träffat Yaosu innan, kanske han borde ge honom ett gott intryck också? "Och maten löser vi tillsammans." Med det bestämmer sig sextonåringen för att ställa sig upp.
"Kanske borde hälsa på din storebror också."

”Nej, jag bjöd inte hit dem”, muttrade Zihao och gömde ansiktet i soffan med en högljudd suck. Usch för Yaosu och Weimin. Mest för Yaosu dock, med sitt blonda hår, de där förtrollande mörka ögonen och långa benen. Fy, fy, fy.
Den äldre Xie brodern log artigt mot Ms Lewis, utan att låtsas om Zihaos gnällande stämma, och sträckte fram burken med chili mot henne.
”Det låter utmärkt det”, sade han och lät ögonen glida fram mot Joshua. ”Och du måste vara Joshua, eller hur?” Frågade han därefter med ett leende som helst plötsligt blivit sådär sliskigt charmigt. ”Weimin har uppdaterat mig, jag är inte en stalker eller så.”

Innan sextonåringen går ut i hallen bestämmer han sig för att lämna en försäkrande puss på Zihaos panna.
"Det kommer nog bli fint fint." Försäkrar han, försöker mest att övertala sig själv då han inte vill göra bort sig framför sjuttonåringens bröder. Nej, man får bara en första chans, förhoppningsvis har han gjort ett gott intryck hos Weimin.
"Åh men tack så mycket, det hade ni inte behövt." Säger Ms Lewis glatt när hon tar chiliburken i sina händer. Blicken vilar på den äldre brodern med ett svagt, genuint och välkomnande leende medan han pratar med modern. Med ett lätt skratt skakar han Zihaos storebrors hand, nej att Yaosu skulle vara en stalker har han riktigt svårt att tro.
"Ja, och du måste vara Yaosu inte sant?" Klart han är, men det är ju bara en princip att fråga, påpekar han i sitt huvud. "Trevligt att äntligen få träffas." Jo, Weimin har han ju stött på ett antal gånger, de går i samma skola och Zihao har dragit med honom till lillebrorsan ett antal gånger.

Det charmiga leendet hängde sig envist kvar på de perfekta läpparna när Yaosu skakade Joshuas hand.
”Trevligt att träffa dig med, Zihao har faktiskt skrivit riktigt mycket om dig”, sade han med en snabb blick bort mot sin yngre bror, som tillsynes låg och tjurade i soffan. ”Jag kan inte klandra honom precis.” Även om Yaosu fått för sig att sjuttonåringen inte kunde höra vad han sade, så hade han väldigt, väldigt fel. Zihao kunde höra precis varenda ord som den äldre yttrade och för varje flirtning han försökte sig på, blev den andre bara mer och mer förbannad. Tankarna avbröts dock när Weimin satte sig ner vid fötterna på honom, med en Haru i famnen.
”Kan inte vi också skaffa en hund?” Frågade gräddbakelsen och tittade mot Zihao med stora ögon, samtidigt som fingrarna drog genom hundens fluffiga päls.
”Du vet att mamma hatar hundar, så inte en chans”, muttrade sjuttonåringen bittert, utan att ta bort uppmärksamheten från Joshua och brodern.

Joshua har aldrig varit bra på att ta komplimanger utan att få en djup rodnad över ansiktet. Han vet mycket väl vad sjuttonåringen i vardagsrummet kan tycka om det hans bror säger, och Joshua klandrar honom inte. Hur han ska ta sig ur denna klämmiga situation kan han inte komma på. Då han inte vill avfärda Yaosus komplimang, då han vet hur oartigt det faktiskt är, så ler han tacksamt mot den äldre. Hur gammal är han? Tjugo, nitton? Joshua har verkligen ingen aning, Zihao brukar inte direkt prata om sin äldre bror.
"Det visste jag inte," erkänner gryffindoreleven och släpper taget om handen som är så lik Zihaos egna, för att återgå att hålla Mimmi i båda händerna. "Att ni hade så bra kontakt, menar jag."

”Jodå, det är inte direkt mycket, men lite kontakt har vi allt”, sade Yaosu och log snett. ”Han är trots allt två år yngre än mig, måste hålla åtminstone lite koll på honom..speciellt nu”, förklarade han och ögnade Joshua, kunde inte låta bli att tycka de rosiga kinderna var ytterst gulliga. Det var inte konstigt att Zihao fallit för någon som sextonåringen framför honom, inte alls faktiskt. Att den yngre fallit för den yngre brodern var dock väldigt konstigt. Han hade ju aldrig varit speciellt snäll eller trevlig att vistas med, inte ens hemma då han mest sprang runt och slog sönder moderns vaser.

Zihao, som letat sig upp för soffans ryggstöd, blängde stint mot Yaosu och Joshua. Usch och fy, han skulle allt se till att slå ut några tänder på den äldre brodern, som var på tok för snygg för att slytherineleven skulle vara komfortabel med situationen. Det var inte det att han inte litade på pojkvännen, men nittonåringen hade en tendens att blända folk. Urk.
”Betyder det att mamma kommer slänga ut dig eller?” Frågade Weimin och avbröt därmed Zihaos tankar tvärt. Jo, det skulle hon med största sannolikhet göra.
”Vadå då?” Frågade han och gled tillbaka ner i soffan, höjde ett ögonbryn mot sin lillebror.
”Jag är inte dum, Zihao, har redan listat ut vad det är du går och döljer.” Härligt, nu mådde han defintivt bättre.