Rollspelare & Wolfy prs

"Din pistol ha? Okej, visst. Jag ska vara ringa Lawrence och hans grabbar. Vi får se hur deras reaktion är på att äntligen få sätta en kula i ditt huvud, du vet att jag har sett till att du varit vid liv så här länge. Din skuld till mig har räddat ditt liv, men visst. Betala inte med pengar, du kan lika gärna betala med ditt liv." sade Jason och tog Ryans mobil, skrev ett snabbt sms till Nate att hämta Leah.

Damon tog fram sin pistol och fyrade av ett skott mot luften, visste inte om Jason skulle gå på det men det hade varit värt ett försök.
”Jag varnade dig.” Han skrattade nervöst till innan han greppade tag om hennes hand för att dra med henne in mot ett mindre kvarter, de kunde inte stå still alltför länge.

"Du skulle inte våga." sade han och himlade med ögonen. Han fick en tumme upp från Nate och andades ut. Det tog en stund innan Nate hittade till Leahs plats, killarna hade skickat spårningen.
"Leah! Hej, gud vad längesen!" sade Nate, han hade varit väldigt mycket bakom kulisserna och troligen så kände inte Damon igen honom. "Vem är det här? Din kille?" flinade han och granskade Damon lite snabbt.

Leah kände sig otroligt lättad då Nate dök upp från ingenstans, hon hade trott att hon verkligen var i knipa nu.
Damon snodde runt då han hörde en röst, blängde misstänksamt på killen som dykt upp från ingenstans. Han la på luren och slängde mobilen i marken innan han trampade på den.
”Vem fan är du? Jag bryr mig inte, vi är på väg härifrån.” Hans grepp om hennes handled hårdnade en aning.

"Men jösses, ta det lugnt va? Får jag inte hälsa på min fästmös kusin eller? Vad säger ni om att jag bjuder er på lunch? Det är inte ens en fråga, kom nu." sade Nate och la sin hand på deras axlar och drog med dom i riktning mot staden.

”Vi har definitivt inte tid att äta lunch, vad är ditt problem? Dyker upp från ingenstans. Känner du den här snubben?” Damon fäktade med handen framför Nates ansikte samtidigt som han varnande stirrade på Leah, som i sin tur gav Nate en frågande blick då hon inte visste vad hon skulle göra.

"Okej, då droppar vi akten. Om du inte håller din lilla käft stängd och gör exakt som jag säger så kommer jag hugga dig precis under skuldran. Det kommer göra jävligt ont och du kommer önska att jag döda dig, så var tyst nu gubben och gå. Juste, släpp hennes hand innan jag bryter av din också." log Nate vänligt och tryckte lätt en liten kniv mot hans rygg så att han skulle fatta att Nate inte jävlades.

Damon himlade med ögonen, kunde inte förstå hur han alltid hade en sådan otur. Att Leah skulle vara killens fästmös kusin.. det var ju redan en skrattretande tanke.
”Lugna ner dig, jag har inte gjort henne illa. Vi hade bara en trevlig pratstund.” Han släppte inte genast taget om hennes handled utan höll hårt i en stund till innan han lät henne vara.

"Mhm, jag har också en trevlig pratstund med dig." sade han och log sedan mot Leah. "Du har bilnycklar va? Åk hem till Jason, han sa att ni bråkat men han älskar dig och du älskar honom så åk nu, du vill inte se det här, hjärtat." log Nate och pussade hennes panna innan han tog tag i Damons nacke och drog in honom till en gränd.

Leah såg storögt på Nate, kände sig lättad över att det var över men samtidigt en viss sorg. Trots att Damon behandlat henne illa så önskade hon ändå inte lidande. Hon mumlade ett tack och såg efter Nate innan hon vände sig om och skyndade sig tillbaka till bilen, ville komma hem så fort som möjligt.