Doctor Who

_{Skrivet av cirklar:}
Idag är det exakt ett år sedan jag såg Doctor Who för första gången.
Jag hade länge funderat på att börja se Doctor Who, jag hade varit medveten om serien i säkert över ett år, och jag vet egentligen inte vad som höll mig tillbaka. Men så den 20 september 2012 bestämde jag mig för att i alla fall se det första avsnittet. Sedan såg jag det andra, tredje och fjärde. Det var en helt ny värd för mig. Något nytt och intressant, roligt och meningsfullt. Jag såg klart säsong ett på några dagar och då visste jag att jag var fast. Jag var fast och jag älskade det. Precis som alla mina andra obsessions blev Doctor Who en flykt från verkligheten. Detta var min nya verklighet. Det fick mig att gråta, skratta, bli arg tänka till och känna alla känslor på en och samma gång.
Nu har jag svårt att tänka mig ett liv utan Doctor Who. Visst, det finns tillfällen som jag verkligen undrar vad tusan de håller på med, tillfällen då jag måste ifrågasätta manusförfattarna och jag rent ut sagt blir arg på dem. Men det finns också alla de underbara stunder och karaktärer som man bara vill krama om och ha i famnen för evigt.
Mitt liv kanske inte är perfekt, men jag har alltid mina böcker, tv-serier, filmer etc. som är där för mig både när jag mår bra och dåligt. Och jag är så otroligt glad att Doctor Who är en del av de sakerna. Doctor Who har betytt så otroligt mycket för mig det senaste året och jag hoppas att det kan fortsätta att vara det.

[Sorry för lång post, jag var bara tvungen att få ur mig det. I made myself cry.]

_{Skrivet av cirklar:}
Idag är det exakt ett år sedan jag såg Doctor Who för första gången.
Jag hade länge funderat på att börja se Doctor Who, jag hade varit medveten om serien i säkert över ett år, och jag vet egentligen inte vad som höll mig tillbaka. Men så den 20 september 2012 bestämde jag mig för att i alla fall se det första avsnittet. Sedan såg jag det andra, tredje och fjärde. Det var en helt ny värd för mig. Något nytt och intressant, roligt och meningsfullt. Jag såg klart säsong ett på några dagar och då visste jag att jag var fast. Jag var fast och jag älskade det. Precis som alla mina andra obsessions blev Doctor Who en flykt från verkligheten. Detta var min nya verklighet. Det fick mig att gråta, skratta, bli arg tänka till och känna alla känslor på en och samma gång.
Nu har jag svårt att tänka mig ett liv utan Doctor Who. Visst, det finns tillfällen som jag verkligen undrar vad tusan de håller på med, tillfällen då jag måste ifrågasätta manusförfattarna och jag rent ut sagt blir arg på dem. Men det finns också alla de underbara stunder och karaktärer som man bara vill krama om och ha i famnen för evigt.
Mitt liv kanske inte är perfekt, men jag har alltid mina böcker, tv-serier, filmer etc. som är där för mig både när jag mår bra och dåligt. Och jag är så otroligt glad att Doctor Who är en del av de sakerna. Doctor Who har betytt så otroligt mycket för mig det senaste året och jag hoppas att det kan fortsätta att vara det.

[Sorry för lång post, jag var bara tvungen att få ur mig det. I made myself cry.]