Skriva av sig-tråden

Tack alla för erat stöd, jag läser varenda ord även fast jag är seg på att svara! Det betyder mycket ska ni veta ♥

Li
Jag hoppas och tror att du kommer att göra ditt bästa. Eller, jag är nästan helt säker på att du kommer att göra ditt bästa. Mobbning är svårt att se och det är svårt som vuxen/lärare att tackla problemen som finns då det inte bara sker i skolan. Internet är ett exempel där många kommer undan med så sjukt mycket som vuxna missar.

Var stark och tro på dig själv som både vuxen, förebild och lärare! Du kommer att undervisa främst yngre barn vilket betyder att många faktiskt kommer att ha dig som en vuxen förebild. Tänk på det, hur underbart är inte det? Du kommer förhoppningsvis inte att stöta på alltför mycket mobbning men om och när du gör det så tror jag att du kommer att agera som situationen kräver. Jag tror att man kommer långt på att använda sitt sunda förnuft! Det finns nog inga regler över hur mobbning ska hanteras och även om det finns så tror jag inte att det går till så. Alla situationer kräver olika åtgärder.

Du kommer att lyckas, tro på dig själv! Och tillåt dig själv att göra fel som lärare, alla är vi människor och även lärare har dåliga dagar och gör mindre bra val. Låt inte såna tankar tynga ner dig bara, lär av dina misstag och kämpa vidare! Jag tror verkligen på dig och jag tror att du passar utmärkt som lärare! Kram, du är fantastisk!

Okej nu måste jag verkligen få ur mig lite saker. Blä det här kommer ta lång tid.
No need to read.
Så jag bytte skola för 2 år sedan, till en skola som min bästa vän gick i. Jag och den här killen var grannar i 10 år och vi har växt upp tillsammans. Ni vet, vi har varit sjuka samtidigt, gråtit och skrattat tillsammans. Vi har gått vilse och så vidare. Vi gifte oss till och med när vi var små haha. Den här killen är rätt så blyg och osäker, och han är hur skön som helst. Eftersom jag var ett år äldre än honom tog jag alltid ansvar för honom och stöttade upp honom om någon gick emot honom. Jag var som en storasyster helt enkelt. Så året då han skulle flytta -även fast det inte var så långt bort- så kändes det fortfarande väldigt wierd eftersom jag visste att han inte skulle finnas där, 5 meter ifrån min dörr. Jag kunde inte längre storma in där och rota igenom deras kylskåp eller sätta mig och spela något gammalt bil spel på hans tv.
Så åren gick, tills jag bestämde mig för att byta skola till hans skola. Det gick bra, jag fick vänner, men jag var fortfarande där liksom. Vi pratade när vi hittade varandra.
Men så nu, för ett år sen så sabbades allt. Han fall väll för grupptryck eller något liknande. Han satt ensam i lunch salen och när jag såg det tar jag ju genast min bricka och sätter mig där.
Så fort jag satt mig och ställt vanliga frågor som ''Hur har dagen varit?'' & ''Vad gör du på lovet?'' så sätter sig en annan kille från hans klass vid bordet.
Jag antog att det var en vän till honom, så jag bara sitter kvar där. Det första killen som satte sig var: ''Varför är du så ful för? Varför har du bröst?'' ... Mm, jag vet. Så sjukt omoget, right? Men jag var lugn och svarade bara med något liknande: ''Du kanske borde lägga ner det där och inte prata så till någon som är äldre än dig?'' (Inte för att jag tycker att yngre inte ska få stå upp mot äldre människor, jag kämpar alltid mot min storasyster och mina föräldrar. Det där var bara något jag sa eftersom jag kände mig kränkt och lite förvånad) Till svar får man: ''Din mamma borde fan skämmas, du borde inte ens vara här.''
Jag ville svara att jag var där för att han och alla andra min kompis klass kompisar inte satt med min vän, och eftersom jag var hans vän satt jag där för att hålla honom sällskap. Jag ville säga så mycket till den där killen just då..
Men så sneglade jag på min kompis. Som hade suttit där under hela den andra killens uppträdande och kollat på. Jag ville se hur hans reaktion var. Hans reaktion? Han skrattade. Skrattade. Efter 10 års vänskap, och han väljer att skratta åt mig och vara på någon annan killes sida som inte ens han hänger med? Man tackar för den, verkligen.
Så jag ställde mig upp utan att säga något, ta min bricka och gå och sätta mig med mina kompisar igen.
Även fast jag vill ha min kompis tillbaka, så tycker jag inte att det var okej att behandla mig så efter allt man har gått igenom. Jag kräver skilsmässa!

JAG KÄNNER MIG SÅ ÄCKLIG OCH HATAD.

I don't hate you! We do not hate you, we love you! ♥

Matilda, vi har ju redan snackat om det här men alltså jag måste säga det igen - han förtjänar verkligen inte din vänskap. Du är verkligen en fantastisk kompis och människa och när han har mognat lite kommer han förstå det och ångra att han valde en sån idiot framför dig, vännen som alltid stått upp för honom.

Såg ett inlägg om någon som "såg" olika saker, typ människor som bara stog och stirrade fast de inte ens var där osv.
Hittar inte inlägget nu men ger ett svar ändå, fast jag knappt hinner skriva en mening.

Det låter riktigt, riktigt obehagligt. Jag är själv väldigt känslig för läskiga saker och förstår nästan hur du måste känna dig.
Först trodde jag att det var spöken du såg, men sen såg jag att du skrev att du var säker på att det inte var det det var.
Mitt råd är att gå och kolla upp det. Börja med att prata med kuratorn/skolsköterskan.
Jag finns på mejl!

'That was me Tack, det är obehagligt men samtidigt.. väntat. Dont know Tack

avifors Åh, jag vet precis hur det är. Det är verkligen hemskt när någon man har stått nära under så tid gör en helomvändning och beter sig på ett sådant sätt. Speciellt när du har gjort så mycket för honom!

Du kanske tycker om honom på något sätt fortfarande, det vet ju inte jag så jag tänker inte säga något i stil med "fyfan vilken skithög han är", men du förtjänar hur som helst någon bättre, som inte gör sådär! Ett sådant beteende ska man inte under några som helst omständigheter tolerera!

Okej, hoppas ni står ut. För det blir lite otydligt.

KÄRLEKSPROBLEM!
Det är mitt problem just nu.

Jag har gått och blivit kär i en i min skola, i samma klass dessutom.
det är tre stycken tjejer som vet att jag är kär i Honom.
Ibland tittar han på mig, det kan vara av tre olika orsaker:
en av tjejerna har berättat för någon annan och han har fått reda på det och tittar på mig för att se hur jag reagerar och om det är sant
han är kär i mig (hoppas)
eller båda två

Sen har en pojke i 8:an (går i sjuan) sagt något till en annan tjej (vet inte om min kärlek) och då försökte hon att säga nåt till mig, men han hindrade henne.
Sedan när jag frågade vad det var om sa hon att hon lovade att inte säga något.
Jag frågade om hon kunde säga vad det handlade om, men då sa hon att då skulle jag lista ut det med det samma. Hon tillade sedan att om hon skulle säga det skulle jag bli riktigt glad.
det finns några möjliga alternativ (ur min synvinkel) :
han (killen i 8:an) är kär i mig och han sa det till henne
det var något om min stora kärlek (alltså har hon fått reda på det isåfall)
hon började igen med sitt ljugande om att den och den frågar chans på mig, men det är bara påhitt.

Jag har alldrig varit kär förut därför blir detta extra förvirrande, och därför kan någon ofta komma fram till mig och säga att han eller han frågar chans på mig bara för att de vet att jag aldrig varit kär.
Hände härom dagen...

Känner mig bara lite... förvirrad.