Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Jag tror vi är framme om någon vecka." Hon smekte sin son över huvudet och gav honom en lätt kyss. Sedan vände hon ansiktet mot John och lade huvudet på sned.
"Är du otolig? Du an aldrig ha en lugn stund als."

"Kiliah..", han var inte säker på var han skulle börja. Han ville inte säga allt när Sammi fortfarande var i närheten. Han tänkte tillbaka på den tid innan Kiliah, eller Ethan ens, varit med i bilden. Kapten John var ett med havet. Ett med piraterna. Och plundringen. Han var ivrig med att komma i land, men bestämde sig för att lugna ner sig en aning när han hörde hennes ord. "En vecka. Javisst.", sa han en aning trött och nickade för att sedan klappa med handen över Sammis huvud. "Det kanske är bäst att jag ser efter Roy. Han saknar nog sin familj."

"Mojfaj!" Sammi släppte styret och sträckte sig efter sin morfar och Kiliah log.
"Gör det så kan vi två spela kort sen. Jag tror det är som behövs." Viskade hon och smekte Sammi över huvudet.
"Morfar ska hälsa på farbror Roy."

John hade gått fram till bordet för att se efter Roy som verkade ändå munter, med tanke på omständigheterna. Han nynnade på en låt och såg upp när John närmade sig. Han samlade ihop sina kort och de växlade några ord innan Roy vinkade till Kiliah att göra de sällskap. "Kom, Kiliah! Vi spelar mer kort!"

"oy!" Sammi ville komma fram och hon gick och satte sig och log.
"Ja Roy älskling." Hon såg på John och log mjukt.
"Sen blir det äventyr. Jag ser fram emot det. Jag..."

Roy skrattade glatt då Sammi sträckte sig efter Roy. "Hej på dig med!" Han började att blanda korten och delade sedan ut de till sig själv, Kiliah och sist John.
John såg på Kiliah med en nyfiken blick. Han gillade att Kiliah också såg tjusningen i äventyr. "Vad tänker du, Kiliah?", sa han lite försiktigt då han förstod att hon verkade fundera över något.

"Jag tänker på det som hände. Zydar." Hon såg upp.
"Tror du vi kommer möta honom igen?" Frågade hon och smekte Sammi över huvudet.
"Zydaj dum!" sa Sammi och nickade.
"Dumdum dum DUM!"

John såg mot Roy för att se om han också hade hört på, men han verkade mest ha ögon för korten i sin hand. John såg mot Kiliah igen och lade en hand över hennes. Han tog god tid på sig innan han svarade henne. "Du är trygg här, Kiliah. Ingen kan skada dig här. Vi ser alla efter varandra här. Men om.." Han såg upp mot henne. "..Om han skulle visa sig igen, så skulle vi besegra honom. Vi vet vem han är nu, vad han går ut på." John klappade hennes hand och såg sedan på Sammi. "Ja, dumma Zydar."
Han vände sig sedan mot Roy som såg på Kiliah. "Kiliah, du börjar!"

Hon nickade och tog korten, visade för Sammi och tog bort de dåliga.
"Jag hoppas vi inte möter honom." Hon såg på dem med ett leende och såg på John.
"Jag hoppas att få mer barn med Ethan. Jag älskar de små liven." Viskade hon hoppfullt.

John nickade. Han hade inte lust att stöta på någon demon igen. "Låt oss hoppas att vi inte stöter på honom igen." Han ögnade sina kort och valde bort de som inte behövdes. Roy var snabb att välja bort sina. "Ja, de är en välsignelse.", sa Roy instämmande till Kiliahs ord och tänkte på sin Lily och Miliah som väntade hemma. Han oroade sig för ett ögonblick för Miliah, men visste att hon skulle få hjälp av deras vänner där hemma.
"Kiliah, du får börja lägga kort."