PRS Lupple & Medi

"Du har rätt Alexander och jag tackar dig. Jag tror inten skulle orka med mig hela tiden." Hon skrattade mjukt innan hon nickade och det tog kanske tio minuter innan hon hade somnat och frisk luft spred sig i hennes rum och fågelkvitter letade sig in.

Alexander log svagt och satt hos henne tills hon somnade och när hon väl hade somnat reste han sig upp och gick ut från rummet och vidare ned till köket.
"Jag måste till sjukhuset. Ring om nått händer." Sa han och tog lite blod för att sedan ge sig iväg.

"Okej." Tristan såg upp och log.
"När du kommer sen kan du ta med dig en bukett rosor eller något?" Han log och lutade sig tillbaka.

Alexander nickade sakta.
"Visst." Sa han innan han försvann ut genom dörren.

Dorian låg i sin dvala och tänkte ut hur han skulle fria. Han hade nästan en hel plan klar i huvudet.

På kvällen slog Willow upp ögonen och satte sig upp. Blicken gick mot droppet och fingrade på Dorians ring och kysste den.
"Åh jag är seg..."

Det var först när solen gått ned som han satte sig upp och nästintill fick panik- tänk om hon sa nej? Det vore egentligen inte konstigt om hon gjorde- vad kunde hon få för liv med honom?
Han drog nervöst med täcket som låg på sängen och slöt ögonen.
Täcket gick ganska snart i två bitar och han slog upp ögonen och såg på det tvådelade täcket, en del i varje hand. Han kunde inte hantera detta. Han ville, nej han behövde jaga.

Mödosamt reste Willow sig med droppställningen och tog sig ut och knackade på Dorians dörr.
"Kan jag komma in? " Hon lutade sig mot väggen och kände på sin panna. Ingen feber men hon kände sig varm.
"Dorian?"

Dorian vände blicken mot dörren i en snabb rörelse och bet sig lite i läppen.
"Ehm okej." Sa han och försökte dölja det tvådelade täcket i några snabba rörelser och sprang fram till dörren och öppnade den för att sedan röra sig snabbt mot fönstret och satte sig där.
" Vad händer?" Sa han och såg på henne.

Hon skrattade och drog handen genom det trassliga håret.
"Vad har hänt?" Hon pekade på det trasiga täcket.
"Det är ett täcke inte läkaren." Hon log älskvärt på honom.
"Jag ska äta lite ska du med?"

Dorian såg på henne och kände sig helt idiotisk.
Han kunde bara inte be henne att gifta sig med honom, det var ju ett hemskt sätt att binda henne till något så långt ifrån mänskligt man kunde komma.
" Låt oss strunta i täcket för nu." Sa han och la rätt sitt hår.
"Jag tänkte dra ut och jaga. " Sa han tyst och studerade henne.
"Men jag kan äta inne med dig." La han snabbt till och såg på henne.