Sjunde året på Hogwarts

jag försökte ge Laura en arg blick om jag lyckades vet jag inte
"Du skulle bara våga mata mig" sa jag varnande till Yaxley som skrattade lite. jag försökte hitta en pankaksbit med gaffeln
"Säg till när du vill ha hjälp" sa han roat
"Jag klarar mig själv" sa jag irriterat och hittade tillslut en bit mat som jag glatt stoppade i munen.
"Okej ni bröt er inte in men ni satte i gång varje larm i hela huset. jag trodde nästan det var en flok elefanter som kommit in" skrattade Yaxley och jag log
"De tänker först och handlar sen, men jag gilalr dem ändå" sa jag och log
"Jag har förstått det. och jag gillar faktiskt jobbet som dödsätare. jag får en chans att säga till om något och sen gillar jag att jobba för Cara" sa han vänligt
"Och jag förstår inte varför jag blev chef över en massa personer. och jag har försökt få dem att inse att jag inte bestämmer över dem" suckade jag
"Du fick jobbet när du föddes" skrattade Yaxley. "Och jag kan råda er att ni nästa gång skickar ett brev eller något, har ni otur blir ni dödade och jag vill inte vara den som tvingas tala om det för Cara" sa Yaxley allvarligt.
"En Weasley kusin, där ser man." sa Yaxley roat och jag försökte äta men det gick inte så bra
"Jag ger upp. jag får dricka soppa elelr något" sa jag surt
"Att du bara inte kan ta imot hjälpen" sa Severus
"Ja men hade du velat bli matad?" sa jag surt och han suckade och räckte över gaffeln
"Jag ska inte mata dig men du kan väll åtminstone låta oss hjälpa dig" sa han och jag förde gaffeln mot munnen och åt upp maten och gav dem ett leende
"Förlåt. jag vill bara att ni inte daltar med mig" sa jag vänligt
"Vi vet det" skrattade Yaxley försökte slå honom på armen men lyckades inte så bra. "Ska jag ställa mig närmare?"
"Sluta vara så elak" sa jag irriterat men log sedan. "Ja ställ dig närmare"
han gjorde som jag sa och jag slog till honom
"Aj, det där gjorde faktiskt ont" sa han och jag skrattade lite
"Så vad tycker ni om Yaxley?" frågade jag de andra två

(Det roliga är att jag hatade Yaxley från början när jag läste sjuans bok xD men efter att jag har sätt AVPS så älskar jag honom xD)

- Ja gillar du det så, sa jag och ryckte på axlarna.
Alla har väll sina egna intressen, sa jag och tog en matbit.
- Jo och det lycka du ju bra med, härskarina där, sa jag ironiskt och såg på henne.
- Jo brev funkar ju, men det är absolut inte lika trevligt och kul.
Och sen kan ju alltid någon förfalska det elller hur?, sa jag roat och såg på honom.
- Cara ger sig och hon tar emot hjälp, men oj vad är den Cara jag känner, sa jag med spelad oro och flinade och såg sedan på Yaxeley.
- Va, sjutton ställde du dej nära henne så hon kunde slå dej?
Är du helt vrickad eller?
- Jo han är väll trevlig, sa Draco och log.
- Jätte trevlig, sa jag glatt och suckade sedan.
- Vad är det sa Draco, tänkte bara att vi står på olika sidor.

( Jag illar namnet XD, vad är AVPS? )

(a very potter Sequal du borde kolla upp den och a very potter musical i fall du inte sätt dem? )

Jag sa inget utan bara log
"Klart man kan förfalska ett brev men då vet vi ju att någon kommer och slipper ha ett tjutande larm" sa Yaxley lätt
"Ja men jag är ingen idiot, jag tänker inte svälta" sa jag och skrattade
"Ja men vadå, hon bad mig och jag måste ju vara lite snäll mot henne. hon blir så grinig annars" visakde Yaxley till dem andra
"Jag hör dig" sa jag roat och tog i mot gaffeln igen. "Det tar ju en evighet att äta så" suckade jag och la ner gaffeln och använde fingrarna i stället. "Det går fortare så här" skrattade jag
"Det är ditt fel att folk tycker jag är trevlig" sa Yaxley till mig
"Varför säger alla att det är mitt fel? vad är det för fel med att var trevlig?" frågade jag roat men blev sedan sorgsen när Laura nämnde de dumma kriget.
"Varför måste det finnas olika sidor? varför kan folk inte bara hålla sams?" sa jag irriterat
"Du vet varför" svarade Yaxley
"Ja jag vet. men jag behöver inte tycka om det" sa jag trött och han kramade min axel. "här" sa jag och gav Kaname en bit pannkaka och han vistade på svansen och jag klapapde honom.
"Jag förstår inte varför ni barn hela tiden måste tänka på deT?" sa Severus
"Ja för att vi egentligen står på olika sidor" sa jag sorgset

( Det har jag inte )

- Visserligen, men hur hade du tänkt att det skulle bli om ni var berädda deå?
Tror du inte chansen hade verit lika stor att vi had blitt dödade?, sa jag lätt åt honom.
Och flinade sen mot honom, han var ju faktiskt riktigt kul.
- Trevligt, är bara en bra kunskap, sa jag glatt och såg sedan på Cara.
- Det är jobbigt med olika sidor.
Jag umgås egentligen med fienden nu, sa jag och såg på de andra.
- Och jag gillar faktiskt många utav er vilket gör det ännu jobbigare.
Jag fattar hur du har det Cara, sa jag och skakade på huvudet.

(sök på dem på Youtube jag kan rekomendera dem, de är grymt roliga xD)

"Kanske, jag vet inte men det hade nog inte varit lika stor chans, jag menar när folk kommer in här så kastar de som står på vakt bara förbannelser över dem, de bryr sig inte om vem det är" sa Yaxley med en axelryckning "Det var bara ren tur att mörkrets herre bad mig stoppa det. hade han haft en dålig dag hade han struntat i det"
"Du har umgåst med fienden ett bra tag och jag har gjort det enda sedan jag började skolan" sa jag och log lite men leendet försvann snabbt och jag nickade mot Laura
"Ja det är det problemet jag har, jag menar hade den ena sidan varit genom ond så hade det inte varit något problem men ingen på den"onda" sidan är genom ond. det finns förvisso folk jag inte gillar men de flesta vill jag inte se döda och jag kan aldrig döda någon av er" suckade jag
"Du har verklige ställt till det för dig" sa Yaxley medlidande
"Ja men det är ju ert fel att ni är så trevliga" sa jag lite gladare "kunde ni inte bara varit elaka?"
"Det är ju ditt fel att vi är trevliga" sa Yaxley roat och jag suckade lite och Kaname skall till
"Jag tror han behöver gå ut" sa jag och reste mig upp
"Tänker ni följa med?" frågade jag de andra lite roat
"Jag följer med, annars lär du väll slå ihjäl dig" skrattade Yaxley
"Ja jag följer också med" sa Severus och jag väntade på de andra två

- Visst, sa jag och hoppade ner från stolen.
Jag kände knäna vika sig under mig och jag föll ihop.
- Hur gick det?, sa Draco oroat och drog upp mig på fötter.
- Det gick bra, jag glömde bort att jag hade så ont.
Jag borde förmodligen inte ha hoppat ner från stolen utan kliva av den som en vanlig människa, sa jag roat och reste mig upp.
- Det gör mindre ont när man bara sitter än står och går, sa jag och jag och Draco följde med Cara, Severus och Yaxeley ut i trädgården och ut genom grindarna.
- Vi går mot skogen, sa Severus och pekade.
Vi gick bort från byn och upp i skogen.
- Går det bra Cara?, sa jag och såg på henne.

jag hörde Laura ramla ihop men andades ut när hon reste sig och vi lämnade huset. jag satte ner Kaname och han lämnade min sida. vi började gå mot skogen och jag försökte att inte snubbla
"Ja jo det går. jag brukar gå här men jag brukade inte blunda" sa jag lite roat och Draco tog min hand
"Jag hjälper dig" sa han och jag nickade och försökte att inte snubbla. jag hörde vatten pola och jag förstod att vi hade kommit till bäcken
"Vi hjälper dig över" sa Yaxley och jag skakade på huvudet
"Säg bara hur det ser ut på andra sidan så transfererar jag mig" sa jag bestämt
"Okej, tio meter fram finns en platt yta. runt den är det två träd och en stor sten" sa Severus och jag nickade
"Jag kommer ihåg platsen" sa jag och tog upp Kaname och transfererade mig över till andra sidan. och hörde snart hur de andra kom efter och vi fortsatte gå. plötsligt morrade Kaname till och jag hörde hur de andra drog stavarna och jag tog fröskräckt tag i Draco
"Vad händer?"

Ett tiotal snappare stod framför oss och Kaname morrade.
- Snappare, sa Draco samanbitet.
- Jamen hallå, sa jag trött.
Borde de inte få tag i mej när jag är ensam?, de är inte särskilt smarta, sa jag och vände mig till dem för att se vad de skulle göra.
- Ge oss smuttskallen, hon ska till Azkaban, sa en utav dem.
- Jasså, det tänkte ni och hur om jag får fråga hade ni tänkt bete er?, sa jag roat och såg på dem.

Jag nickade och försökte lista ut vart de stod men det var lönlöst.
"Nej de är inte smarta, men de är efektiva" svarade Yaxley
"Mikel jag tror inte riktigt det är läga för dig att försöka ta henne" sa Yaxley uttråkat
"Lägg dig inte i Yaxley" fräste han
"Nej men jag kan lägga mig i" sa jag och försökte att igronera att jag inte såg något
"Det är hon" hörde jag en av dem viska
"Skit i henne, förhäxa henne om ni måste, vi ska ha tag i smuttskallen" fräste en av dem
"Rör ni någon av dem så lovar jag att ni dör" sa jag argt
"Och om du skadar Cara lovar jag att du inte ser morgondsagens ljus" sa Severus och ställde sig bakom mig.
"Vi vill ha smuttskallen! ingen annan behöver skadas!" sa en av snapparna.
"Hon är inte smuttskalle utan halvblod och ni rör henne inte" sa jag irriterat
"ge upp ni är färre än oss" sa Mikel
"Ja men vi har mer makt! och det är ingen som bryr sig i fall ni dör" sa Draco bestämt och jag hörde snapparna skruva på sig.
"Men ge er bara innan jag ber pappa komma hit" sa jag trött
"Det kan du inte göra" sa en av dem och jag suckade och skickade iväg en tanke till pappa
"kan du komma hit och hjälpa oss med några snappare. jag kan inte riktigt kasta några förbannelser på dem eftersom jag inte ser dem."
"Jag kommer" svarade han
jag hörde hur någn landade framför oss och förstod att det var min far, jag log lite och väntade på deras reaktion

- Herregud Mikel, ge upp, du vet att till och med jag kan kasta crusio eller hur?, det gjode ju jag förra gången.
Och som du ser så befiner vi oss i olika sällskap, och som Draco sa så ligger ni i underläge, sa jag och himlade med ögonen och Mikel som tänkte svara men stelnade till när Voldemort dök upp.
- Herre, vi skall bara fånga smuttskallen, sa Mikel och bugade och de andra gjorde lika och jag såg hur rädda de var.