PRS Lupple & Medi

"Du lär dig fort." Hon log och visade hur man spelade visan lite fortare. "Se du kan ju." Hon såg mot klockan och såg sen på honom.
"Sängndags för dig unge man." Hon pekade mot klockan.

"För dig med." Maria ställde sig upp och såg på sin man.
"Du kommer att bli galen av att vara vaken. Du må vara mirakelbarn men du måste sova."

Dorian skrattade lågt och nickade.
"Du är duktigare. "Log han ärligt och pussade hennes kind lätt och såg sedan på klockan.
"Unge man? Älskling. Jag är bra mycket äldre än dig." Sa han och flinade lite och pussade henne lätt över håret.

"Kom Willow, sov med mig." Bad Dorian och kramade hennes hand.

"Men jag vill inte sova. Jag kan inte." Hon såg på honom och såg oroad ut och började klia på ett ställe över nålen.

"Alexander kan ge dig något. Men du måste sova. Om inte får du inte träffa Allie i helgen." Hon såg på henne och satte händerna mot höfterna.
"Seså gå och lägg er båda."

Dorian fångade hennes hand så hon inte skulle klia sönder något och såg på henne.
" Du kan." Sa han och bar upp henne i famnen igen och gick upp med henne till övervåningen.
"Så vart vill du sova?" Sa han och ställde rätt droppet bredvid henne och hörde Alexander röra sig uppåt.

"Mitt rum tack." Hon log och tog dig in rum och skakade på huvudet.
"Men jag har ingen lust att sova. Jag känner att jag är för sårbar när jag sover. " Hennes gröna ögon gnistrande i det dunkla ljuset. Hon vände sig om och såg Alexander.

Dorian nickade sakta och såg mot fönstret, solen var på väg upp. Han behövde sticka.
" Ingen kommer åt dig WIllow." Sa Dorian allvarligt men ärligt.

Alexander log svagt. "Dorian det är bäst att du lägger dig nu, där du ska sova. Jag orkar inte bära dig till nån säng om du kollapsar här. " Suckade Alexander och såg sedan på Willow.
"Du är säker, vill du ha sömntablett?" Sa han och såg på henne.

Hon skrattade och vinkade efter Dorian pch vände sin blick mot Alexander och sträckte fram handen.
"Ja tack. Dessutom vågar jag inte säga emot en äldre plus min läkare." Hon satte sig i sängen och lade täcket över benen.

Dorian nickade sakta och rörde sig in till sitt rum som var mörklagt och la sig ned i sängen och föll in i dvalan.
Han gillade det inte speciellt mycket men antog att det kanske var en bra sak ändå.

Alexander flinade lite och satte sig på sängkanten och gav henne en tablett och fyllde på ett vattenglas.
" Vi alla kommer vaka över dig. Och du äger huset så ingen som du inte bjudit in kommer komma in." Sa han och klappade henne lätt på axeln.

Hon log och tog det lila pillret ur hans hand och sedan glaset med det andra, placerade pillret på tungan och svalde det med vatten.
"Jo jag vet. Men jag är rädd ändå. Jag är så rädd." Hon drack upp det sista av vattnet och ställde ifrån sig glaset och kröp ner och såg på droppet och log svagt.
"Snälla låt Allie komma i helgen. Jag ska ju sova nu."

"Det är okej att vara rädd Willow. Men ta säkerhet i att du är säker här." Sa Alexander och såg henne svälja pillret och han log svagt.
"Sov först så talar vi om helgen senare. " Sa Alexander och la rätt hennes täcke lite och log mot henne.