wolfy & rollspelare prs

Han låg vaken större delen av natten, beundrade hennes vackra och oskyldiga ansikte. Cleo var absolut det bästa och viktigaste som hänt honom, någon han var beredd på att försvara tills han drog sitt sista andetag. Hon förtjänade bara det bästa världen hade att erbjuda.

Cleo sov djupt men inte särskilt tryggt då hon tänkte på det Jonathan berättat, drömde om att en av de strigoi han hade sett på slottet var Ben och att Jonathan dött. Hon slog upp ögonen och tog ett djupt andetag, hon stirrade upp på taket innan hon kollade på Jonathan.

Istället för att vandra runt i rummet låg han snällt i sängen, ville inte lämna hennes sida ens för en stund. Han slöt ögonen trots att han inte ens tänkte försöka somna. Han ville hålla kvar vid den dygnsrytm han fortfarande hade. Då han anade att något var fel slog han upp ögonen bara för att se en vaken Cleo.
”Hjärtat?” mumlade han frågande, tyckte att det var lite för tidigt för henne att vakna.

Cleo kollade på honom och kysste hans kind.
"Mardröm." sade hon tyst och smekte hans kind några gånger. Hon var livrädd över att nån dag förlora honom till de andra vampyrerna. Hon kurade in sig i hans famn och slöt ögonen i en stund.

Han la armarna om henne och lutade sin kind mot hennes huvud, drog in den goda doften av henne samtidigt som han tyst började nynna på en sång. Han frågade inte om mardrömmen trots att han blev lite nyfiken över vad för otäcka drömmar hon egentligen hade.

Cleo kollade på honom och försökte att inte gråta, var skakad av drömmen.
"Det handlade om dig." sade hon tyst och drog fingrarna genom hans mjuka hår.

Han slutade nynna då hon berättade för honom att mardrömmen handlat om honom, förväntade sig nästan det värsta. Hade han gjort henne illa i drömmen?
”Om mig?” sade han som en uppmuntran att hon skulle förklara mer ingående.

"Slottet. Du lämnade mig men strigoi kom sen, och du blev som dom." sade hon och försökte att inte börja gråta. Hon kramade hårt om honom och blundade hårt.

Jonathan sa ingenting på en stund utan höll henne bara tätt intill sig för att ge henne trygghet, ville se till att hon lugnade ner sig.
”Ingenting sådant kommer hända.” Det var ingenting han kunde lova men hellre dog han än blev strigoi.

Cleo nickade lite, önskade verkligen att hon kunde tro honom. Hon kysste mjukt hans läppar och slöt ögonen.
"Jag älskar dig." mumlade hon tyst.