Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Hur är det?"

"Hemskt" Mona satte sig upp igen. "Jag mår illa, har ont, är trött, men det värsta är att det är min födelsedag".

"Din födelsedag? Är det något fel med den?"

Mona suckade irriterat av frågan. "Ja, kungen ville alltid 'ära' mig då, så jag fick 'äran' att roa honom hela dagen". Plötsligt snyftade hon till. Nu blev hon mer gråtmild än irriterad utan att hon visste varför.

Niel såg bekymrat på Mona och lade armen om henne.

Mona begravde ansiktet i händerna. "Jag hatar det här". Det var orättvist, hon var tvumgen att bära barnet medan Niel bara satt där. Hon skakade av sig jans arm.

Niel suckade. Han visste att det skulle vara såhär ofta, men det var så jobbigt när Mona var arg!

Mona suckade djupt och försökte lugna nrr sig. "Förlåt mig Niel...". Hon kramade om honom trots smärtan i ryggen.

Niel log lite och kysste Mona. "Det gör inget!" sa han, trots att han hatade att Mona fick nya humör mest hela tiden.

Mona suckade. "Förlåt" upprepade hon. "Det är inte dig jag är arg på, bara mig själv och den här dagen". Hennes förbannade födelsedag.