(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

" Jag kommer inte göra det sa Adam och märkte en massa flyttlådor i huset
Alva höll om Alice och försökte lugna ner henne

Alice kunde inte lugnas för tillfället utan började gråta hejdlöst. "Varför kan jag aldrig bara få dö?" frågade hon rakt ut. "Även om jag lyckas fly med Adam igen så kommer de bara hitta oss....och det här kommer fortsätta i en evighet".

Alva höll om henne och fick henne att resa sig hon skulle leda Alice hem till henne
" Jag vägrar sammarbeta sa Adam

Om det inte varit för Alva skulle Alice ha fallit omkull igen. Hon grät fortfarande och försökte komma loss. "Släpp mig! Lämna mig bara här!".

" Nej jag tänker inte lämna dig här sa Alva och snart var de hemma hos Alva
" Vi kommer att starta ett nytt liv sa Adams bror till honom
" Menar du att vi ska flytta? frågade Adam chockat

Alice kämpade emot och bönade och bad hela vägen. Hon ville bara dö, det fanns ju ingen mening med att leva. Kändes det som i alla fall...

Adam såg på sin mamma innan han sprang mot dörren
Alva fick in henne i huset och upp på sitt rum

Varje rörelse gjorde ont för Alice, varför kunde inte Alva göra henne den tjänsten att döda henne bara. "Snälla döda mig, det kommer ändå aldrig bli bättre...".

" Jo det kommer bli bättre sa Alva och fick henne att lägga sig på soffan i hennes rum
Arvid såg på lars och stina med blyga rädda ögon

"Snälla" bad Alice igen och tog äntligen händerna från ansiktet. Hennes ögon var rödgråtna och förtvivlade.