De utvalda

Eletha skrattade lite, hon hade gett upp det där med stickningen sen garnet gått av och ho hade haft sönder en av stickorna. Små fina saker var helt enkelt inte hennes grej och hon hade dåligt tålamod med.

Ethan drog henne intill sig. "Jag kan knappt tro att vi är här" mumlade han mot hennes öra mjukt. "Att vi har en framtid". Han hade trott att sedan han kommit till slottet så ägde han inte sig själv längre utan av kungen.

Eletha log, "Det är skönt att äga sig själv, att bestämma över sitt eget liv. Det har jag aldrig gjort." sa hon med en suck och försvann i minnen från barndomen med fadern och på slottet.

"Jag vet" log Ethan. "Visserligen var min familj dömda till att alltid vara bönder och underklass, men vi hade åtminstone vår fria vilja". Han hade svalt många bittra tårar då de tagit honom ifrån hans familj.
"Jag tänker aldrig bestämma över dig Eletha.." mumlade han sedan. "Men jag tillhör dig".

Elerha log mot honom och kysste honom mjukt, "Vi tillhör varandra, men båda med vår fria vilja." ler hon och ser honom in i ögonen, han var så vacker.

"Det stämmer mer" skrattade Ethan och besvarade kyssen. Han var så van vid det nu...Kyssandet. Och när han väl tänkte på det dök en rosa rodnad upp i hans ansikte som första gången de kysstes.

"Du rodnar? Varför?" sa Eletha och log, mjukt och lite roat. Hon drog handen genom hans mjuka långa hår hon älskade det.

Ethan log lite snett. "Jag tänker på hur jag inte brukade rodna nu för tiden...Och blygheten jag brukade känna förut kom tillbaka en sväng". Han drog henne närmare sig och kysste henne,

Eletha såg på honom och log mjukt, "Inte ska du va blyg lille vän." flinade hon och kysste honom allt mer intensivt innan hon bara vilade åter i hans famn.

Ethan flinade lätt till och besvarade kyssarna ömt. Han höll sedan om henne hårt. "Du har inga mardrömmar längre" mumlade han.