PRS Lupple & Medi

"Jag är mirakelbarnet så jag bestämmer själv vad jag behöver." Hon åt vidare och suckade.
"Rolig? Vem är det som kommer få besvär om den personen åker ut utan sin ring?" Hon och åt upp och reste sig och höll i droppställningen.
"Jag ska inte sova jag ska bara till vardagsrummet."

Dorian såg på henne och skrattade lågt, han visste inte varför men detta var ur roligt.
"Okej. "Flinade han och slutade sedan flina.
"Åh baby. Du skulle inte. Det skulle skada mig otroligt. " Sa han ärligt och nickade sakta.
"Okej gör vad du vill. Det är ditt hus." Log han och började ställa in disken i diskmaskinen.

"Jag ska inte göra det. " Hon såg på honom och ryckte på axlarna.
"Se film kanske? Kolla på tv eller läsa bok." Hon tog droppet med sig och log över axeln.
"Så varför ville du att jag har din ring?"

"Vi kan spela piano? Jag ska lära mig det du kan också lära dig?" Föreslog han och log svagt mot henne.
"Jag behövde göra något annat än att sitta och glo på dig när du var medvetslös. Att sova kändes enklast så jag gav dig ringen. "Sa han.

"Jag spelade lite piano när jag bodde på barnhemmet." Hon nickade och tog hans hand och förde den mot sin panna och log.
"Jag känner mig så blåsalagen så du är en perfekt kyla att svalka mig med. De kom in i vardagsrummet och hon log mot Maria.
"Hej alla-" Willow vinkade med ena handen och åekade på pianot.
"Kan jag få spela?"

Dorian flinade lite och nickade.
"Åh det är jag, en kylklamp. Använd mig som du vill." Viskade han och följde henne till vardagsrummet.
Lathan vinkade tillbaka innan han nickade.
"Självfallet kära Willow. " Sa han och la igen sin bok, detta ville han höra.

"Kapten kylklamp" fnittrade hon och satte sig vid pianot och såg på Dorian och ställde droppet ordentligt och tog ett djupt andetag innan hon lade fingrarna på tangenterna och började spela. En sorgesam melodi i en mörk skala. När hon var klar lade hon händerna i knät och vände sig mot de andra och log.
"Jag kan mer än att fota så ni vet." Hon klappade på stolen och log.
"Din tur Dorian."

Dorian följde hennes varje rörelse hon gjorde över tangenterna och memorerade dem. Det lät fantastiskt det hon spelade och när hon var klar började de andra klappa i händerna.
" Så duktig Willow." Log han brett innan han satt sig ned bredvid henne och flinade lätt.
"Jag kan inte detta. " Sa han ärligt och la händerna på tangenterna.
"Hur börjar jag? Du får lära mig." Log han hoppfullt.

"Tack så mycket." Hon log och såg fundersam ut och började visa och lära. När hon var klar spelade hon en barnvisa.
"Så spela den." Hon log och lade sin fria hand mot handen där nålen satt.

Han hade lyssnat och memorerat allt hon hade gjort med fingrarna och misstänkte att han skulle kunna kopiera det utan problem.
Han nickade sakta.
"Åh okej." Sa han och började spela barnvisan. Detta var ju ganska roligt men kändes inte som det lät lika bra som när hon spelade. Man kanske behövde känna in musiken istället för att bara kunna själva tekniken.