prs yehet & kkaebsong

"Förlåt.." Muttrar Joshua och sjunker ner mot madrassen i tystnad. Nu känner han sig bara ännu dummare för att ens kommit med förslaget. Dumma, dumma Joshua. "Gör det.. Han tar dig nog mer seriöst om jag inte är mer."Säger sextonåringen med ett magert leende, blicken fäst på Zihao.

Vad i helvete bad Joshua om ursäkt för egentligen? Det gjorde Zihao på gränsen till förbannad.
”Vadå förlåt?” Frågade han skarpt och spärrade upp ögonen. ”Vad i helvete ber du om ursäkt för?” Han tystnade och gjorde en grimas, försökte hindra sig själv från att hetta över på samma sätt som innan. Allting verkade tydligen kunna göra honom arg vid det här laget. Troligen för att han förtryckt den sidan av sig själv under nästan ett halvår, så nu skulle allting ut på en och samma gång.

Blicken som vilat på Zihao viker undan av den hårda tonen på rösten.
"Det var ett sjukt dåligt förslag, därför bad jag om ursäkt." Förklarar Joshua och drar de mörkgröna ärmarna över ansiktet, gömmer händerna i tyget innan han förstrött drar en hand genom de lockiga, märka håret.

”Det var inte ett dåligt förslag, Joshua”, mumlade Zihao och sänkte blicken. ”Är du säker på att du fortfarande vill ha mig?” Frågade han därefter och knäppte händerna framför sig, stirrade stint ner i golvet. Det kändes verkligen inte som om sjuttonåringen var speciellt önskad för tillfället. Snarare raka motsatsen. Inte nog med att han slagit till Samuel, han hade även lyckats sparka ett hål i badrumsdörren - för att inte tala om hur illa han betett sig mot sin egen pojkvän.

Joshua sträcker sig efter de större händerna och kramar om dem hårt. Visserligen är han osäker på vad han vill, men känslorna för Zihao är fortfarande stört klara.
"Ja, jag är säker." Viskar han försäkrande och lämnar en liten puss på sjuttonåringens händer. "Är du säker på att du fortfarande vill ha mig?"

Zihao drog på munnen, blicken betydligt varmare än innan.
”Vilken dum fråga..jag är kär i dig Joshua, hur dumt jag än beter mig”, försäkrade han och drog tummarna över den andres händer som kramade om hans egna. ”Jag kommer alltid vara kär i dig, det är ett löfte”, sade han därefter och lutade sig närmare Joshua tills deras läppar möttes. Jösses, han kunde verkligen inte hålla sig borta. Speciellt inte nu när de precis bråkat med varandra.

Det löftet har Joshua hört förut, flera gånger. Och personerna som yttrat dem har lämnat honom och aldrig kommit tillbaka, förutom Zihao.
"Lova inte något sådant.." Viskar han tyst, osäker på hur sjuttonåringen tänker. När deras läppar möta än en gång, vet han verkligen inte vad han ska göra. De har precis bråkat, ty väldans allvarligt och stort bråk om Joshua får säga det själv.. Men tänk om inte Zihao tar det seriöst? Med rynkade ögonbryn skakar han på huvudet åt sig själv, så får han inte tänka. Så Joshua låter sina händer finna slytherinelevens axlar och besvarar den lugna kyssen.

”Varför inte? Tänker aldrig någonsin bryta det”, lovade Zihao och strök händerna ner för sextonåringens rygg. ”Och har rent tekniskt sett inte brutit det än heller, efter jag kom krypande tillbaka till dig så fort jag fick chansen”, mumlade han sedan och lutade sig tillbaka en aning. Det var nog bäst om de inte tog det allt för snabbt, då kanske det bara skulle gå åt helvete igen. Han kupade händerna om Joshuas ansikte och knep tag om kinderna. ”Jag borde verkligen gå och be om ursäkt till Samuel, du kan väl i alla fall följa med en liten bit?”

Med ett svagt litet leende, jo det är rätt att ge sjuttonåringen en till chans, kramar Joshua om den äldres händer.
"Jag antar det.. bara du inte gör så igen." Viskar sextonåringen och kramar om den så mycket längre kroppen. "Okej, okej, en bit. Men som sagt, han tar dig säkert mer seriöst om jag inte är med."

Nej, han skulle åtmsintone försöka att inte upprepa samma, dumma misstag igen.
”Jag lovar, ska försöka undvika det”, försäkrade Zihao och började dra med Joshua mot trappan. Troligen hade väl Samuel gått ner och skvallrat på honom, så chansen att många mörka blickar väntade på honom, var väldigt stor. ”Usch, varför försatte jag ens mig själv i den här situationen? Jag är så jälva korkad”, muttrade han sig själv.