PRS(Dragon Fantasy)

Selina sov snart tungt och tyst. Hon var utmattad och nervös inför nästa dag.

Stefan lugnade sig tillslut, det var inte ofta han blev upprörd så. Han blev snarare arg. "Jag hoppas det" mumlade han och la sig ner. Han var trött igen, han hade inte sovit mycket.

Följande morgon vaknade Ian tidigt då läkaren knackade på och gav honom en dryck som Selina skulle svälja då hon vaknat. En sömndryck som också var smärtstillande.

Ina somnade tillslut men vaknade av barnens skrik och svor till. Det var tidigt och hon satte sig trött upp, hon orkade inte mer.

Selina vaknade en stund senare. Hon satte sig upp och såg på Ian som höll i något. "Godmorgon...". Hon bleknade vid tanken på det som skulle hända.

Stefan vaknade inte, han var för trött för att kliva upp och vakna. Han sov vidare och Snarkade.

Ian satte sig vid henne och gav henne den.
"God morgon mitt hjärta." sa han mjukt och la armarna om henne.

Ina klev tyst upp, hon bytte på dem och gav dem mat innan hon fick dem att sova. Hon såg ömt på sina barn med en moders hela stolthet.
"Låt er far sova nu." sa hon tyst och de somnade.

Selina tog emot drycken, hon fattade vad det var och såg på Ian. "Vad ska du göra idag?" mumlade hon. "Leta hus?" frågade hon förhoppningsfullt innan hon svalde drycken. Strax kände hon sig sömnig igen.

Stefan sov bara vidare, han skulle behöva sova ett bra tag till innan han var utvilad. Han mumlade Inas namn och kände efter henne.

Ian nickade och kramade om henne.
"Ja, jag ska leta hus, tar nog med mig Stefan kanske Ina om hon orkar." mumlade Ian, han skulle inte klara av att vara hemma här och vänta.

Tyst som en mus om än lite yr klädde Ina på sig sina byxor och skjorta. Hon hade magrat och drog ett snöre om byxorna. Sedan smög hon sig ut, morgondaggen kändes mot hennes bara fötter. Det var härligt att äntligen kunna komma ut.

Selina kramade honom tillbaka. "Jag tar mig ner nu" mumlade hon tillslut och efter att ha kysst honom ömt släppte hon honom och reste sig lite vingligt. "Jag älskar dig" sa hon mjukt innan hon tog sig ut ur rummet.

Stefan vaknade ett tag senare och satte sig upp. Han såg sig om efter Ina men hon var inte där. Han klädde sig snabbt och såg till ungarna, han kunde inte lämna dem ensamma väl?

Ian kom upp vid henne, "Jag följer med dig dit." sa han mjukt mest för att se till att hon klarade hela vägen.

Ina var ute på markerna gick i det daggvåta gräset och kände solen stiga, fåglarna kvittra och insöp morgonen. Visst hon var svag än efter förlossningen men äntligen slapp hon dess smärtor och orörligheten.

Selina nickade och fortsatte gå. Tillslut nådde de läkarens rum och han öppnade. "Det kommer gå bra" sa han både till Selina och Ian.

Barnen vaknade tillslut och Stefan lyfte upp dem i famnen. De skrek inte dock, skönt nog. Han satte sig i sängen med dem och vaggade dem sakta.

"Vi ses." sa Ian ömt och kysste henne innan läkaren stängde dörren. Skulle det ske en operation ville eller fick han inte vara där.

Efter någon timme kom Ina in och hon luktade som en frisk morgondag. Fötterna och nederdelen av byxorna var våta av daggen men hon såg lyckligare och gladare ut än på länge.
"Hej." sa hon och såg skyldig ut att lämna honom ensam med barnen.