De utvalda

"Det var jättegott, allt, det smakar underbart." log hon och åt med god aptit och hade snart ätit slut, hon var hungrig, "Har du mer? Jag äter för två." skrattade hon roat och såg på honom.

Ethan hade ätit upp sin portion och nickade sedan sakta då Eletha ville ha mer. "Lite finns det kvar". Han tog hennes tallrik och gick iväg till köket.
Han la kvar det som var kvar på hennes tallrik och skar också upp en skiva bröd åt henne.
"Jag kanske borde gå ut i skogen någon dag och jaga, så vi får mer kött" funderade han sedan när han kom tillbaka med maten.

"Tack." ler hon och tar emot maten, "Ja, det skulle dryga ut förrådet, men djuren såhär års är magra men snart blir de feta, men då får de ungar, vore synd att döda alltför många då." mumlade hon fram mellan tuggorna och hade snart ätit upp allt i en faslig fart, hon var verkligen hungrig.

"Men jag väntar ett tag då, och så kan jag försöka skjuta något handjur". Handjuren lämnade alltid ungarna och honorna. Eller nästan alltid.
"Är du fortfarande hungrig?" frågade han sedan då tallriken återigen var ren, han själv var proppmätt.

"Ja, gärrna, vi vill ju att ungarna ska bli stora så de i sin tur kan falla för dina pilar." sa Eletha och log lite, "Ja, jag är ledsen men jag är fortfarande hungrig." säger hon lite ursäktande, och gott var det med.

Ethan skrattade lätt även om det inte var världens trevligaste ämne. "Det är faktiskt en plan". En bra plan för dem.
"Gör inget älskling, jag gör mer" log han sedan och kysste henne på kinden innan han försvann in i köket och kokte några ägg till, och skar upp mer bröd.
Han kom ut till henne med det en liten stund senare.

"Tack." log hon och tog emot maten och åt åter med aptit som hon aldrig känt förr. Hon förstod nu när kvinnor sagt att de måste äta för två, "Krabaten här inne är visst hungrig." sa hon roat till honom.

Ethan lutade sig mot en av kuddarna med händerna under huvudet. "Jag märker det" skrattade han sedan och log. "Då behöver jag verkligen jaga lite sen, man kanske kan sälja en del av köttet då". Det var en bra ide nog..."Men man får klä sig ordentligt så man inte fryser ihjäl" skojade han sedan.

Eletha nickade och ställde bort tallriken då hon var klar och lutade sig mot honom, mätt och belåten. "Ja, du får inte frysa ihjäl. Jag hade gärna hjälpt dig men gissar att jag är till mer besvär i detta tillstånd." sa hon en aningen roat.

Ethan la armen om henne och log. "Tur att jag har mor som kan sticka, hon kan få en del av köttet om hon sticker lite till oss". Han lutade sitt huvud mot hennes axel.