Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon matade Sammi och log medan han talade och drack av romen.
"Jag är redo om du är det." Hon såg upp på honom och reste sig.
"Har vi all mat som behövs då? Så vi klarar oss." Hon såg på Sammi som såg sur ut.
"Mojfaj" Han sträckte sif efter honom.
"Min mojfaj!" Kiliah log mjukt.
"Din morfar ja Sammi."

"Så gott som. Vi har handlat allt, redo för avfärd. Vad som än väntar oss där är jag inte helt säker på att jag någonsin kommer att vara tillräckligt redo för." Han svepte det sista ur sitt glas. "Kom, vi går tillbaka till skeppet, vi borde inte dröja. Dessutom vill andra skepp lägga till i hamnen, låt oss inte vara ivägen för de." Egentligen var det inget han oroade sig över. Men han var ivrig att få komma därifrån och närma sig deras mål.

Hon reste sig upp och Sammi var fortfarande otolig. Han sträckte sig efter John och hon gick mot honom.
"Nu är han morfarsugen." Hon log och nickade.
"Vi har lång vä att färdas men det kommer att gå.Oroa dig inte." Hon såg på honom.

Ethan såg upp när John och Kiliah reste sig. Han sa åt de andra att följa efter. Han såg själv fram emot att få ta sig ut på vattnet igen. Det hade varit tillräckligt med tid för att sträcka på benen och vilat sig.
John såg mot Sammi. "Sammi, Sammi, Sammi.." Han tog honom från Kiliahs famn och gick med honom ut från värdshuset. Några av lokalborna kastade blickar åt deras håll. Vad gjorde piraterna med barn och en kvinna i deras besättning? En märklig syn..! John brydde sig inte om. Ethan blängde däremot tillbaka.
"Jag är inte orolig. Jag vill bara att resan dit är värd vår tid." Han upptäckte Roy som gick efter de. Miliah och Lily.. saknade de deras Roy?

Hon såg över axeln och tog Ethans hand.
"Kom hit din tok." Hon log medan hon såg på alla hus.
"Skulle du någonsin sluta vara pirat och bo i hnus tror du?" Hon vände sig om och såg på honom.
"Tror du det skulle vara något?"

Ethan följde efter kaptenens steg mot skeppet. När Kiliah talade till honom såg han upp mot henne. Han hann inte reagera först hon tagit tag om hans hand och dragit honom till sig. "Sluta vara pirat? Hus?" Han lät förvirrad. Var kom detta ifrån? Önskade Kiliah ett annat liv? "Min kärlek kommer alltid att vara för piratlivet. Jag kommer aldrig bo i hus. Mitt hem finns på skeppet. Bland de andra piraterna." Han såg mot John och de andra. Hans familj. Deras familj. "Skulle du? Skulle du ge upp piratlivet för ett liv på land?"

Hon log och skakade på huvudet.
"Med allt roligt man kan ha? Skojar du?" Hon vinkade mot Sammi och såg sen mot Ethan.
"Om jag måste så vill jag bo på den ön du hittade mig på. Den ön där du tog mig ifrån." Hon smekte hans kind.

"Jag visste inte att du kände så." Han lät en aning förvånad. De kom snart upp på skeppet igen där de gjorde sig klara för avfärden. "Jag trodde inte du ville dit igen, på grund av din föredetta chef. Han var så ond med dig." Han såg osäker ut men log lite då hon rörde vid hans kind. Det oroade honom lite att hon önskade ett liv på land och han ett liv på vattnet. Han valde att inte fråga henne mer om det. Med tiden skulle han upptäcka var livet tog honom. Det var inget att grubbla i nu.
"Bäst vi gör oss klara för avfärd. Sammi vill säkert hjälpa med rodret igen.", sa han i försök att ändra samtalsämne.

"Älskade jag säger att jag älskar att vara pirat. Det är mitt liv. Men måste jag av någon handledning bo på land vill jag dit. Ni är där för det mesta och jag klarar mig från honom." Hon log.
"Jag kan hjälpa Cun. Jag kan säkert hitta annat. Men mitt liv är främst med er." Hon kysste honom.
"Oroa dig inte."

"Jag tror dig." Ethan tog tag om hennes händer och drog henne till sig för att kyssa henne ivrigt. "Jag har förlorat dig en gång, låt det inte hända igen. Lova mig det." Han syftade på Zydars kidnappning, den som Kiliah verkat ha glömt bort. Han vred på huvudet när han hörde Sammis skratt. Han hjälpte John med rodret igen. Han kastade en sista blick åt Kiliahs håll för att krama om hennes hand innan han gick vidare för att hjälpa de andra med skeppet.
Skeppet hade kommit i rörelse för att lämna hamnen. "Kiliah, du kan väl sjunga något för oss medan vi jobbar? Du sjunger så fint!" Det var Roy som sa det. Han hjälpte de andra att dra in ankaret.