PRS Lupple & Medi

Hon brast ut i skratt.
"Inte slå sönder den. Vi kanske dränka den eller något. Men jag gillar den iden." Hon såg genast orolig och skakade på huvudet.
"Inte gå ut. Jag vill inte göra det." Magen kurrade högt och en rodnad spred sig över hennes kinder och hon vred snabbt bort huvudet.
"Jag är visst väldigt hungrig. Kanske jag ska äta?"

Hon såg på Alexander och lade ner boken.
"Hörde du vad hon sa där uppe?" Maria såg sorgsen ut.
"Hon kommer vägra att sov Jag tror att hon kan det för hennes nya gåvor. Men hennes kropp behöver vila.Så hur ska vi göra?"

" Dränka den är ett alternativ." Flinade han och kramade hennes hand.
"Okej du behöver inte." Sa han och smekte hennes rygg och skrattade lågt.
"Du ska så äta. " Sa han och öppnade kylen.
"Vad vill du ha?" Log han och studerade vad som fanns i kylen.

Alexander såg på Maria och nickade sakta.
" Sömnmedicin Maria. Det är inte svårare än så. Men jag tror att hon kanske kommer känna sig lugnare om hon inte sover själv. Om hon får vara och känna sig hemma igen. Verkligen tro att hon är säker. Hon sa det förut. Hon visste inte ens om Dorian var riktigt. Vi måste ge henne saker som hon kan koppla till verkligheten." Sa Alexander fundersamt.

"Vad finns det att välja på?" Hon såg på droppställningen och lade huvudet på sned och flinade.
"En bit kött. Inte allt för röd men ganska röd. Sås och pomes frits kanske?" Hon lekte lite med filten och lutade sig tillbaka.

"Jag vet att det kommer ta tid men hon kan inte stanna uppe hela tiden. Hon måste sova ovavsätt." Hon log och såg ner i boken.
"Hur är hennes blod som du tog prov på?"

Dorian flinade lätt och började ta fram för att fixa en sen middag.

"Hon kommer sova Maria." Sa Alexander och log sedan.
"Starkt." Sa han.

Hon log och såg på hans rygg och började masserade sina ben.


"Tror du verkligen att hon kommer sova? Hon är mirakelbarnet och vill hon en sak så gör hon det." Hon skrattade.

Alexander såg på henne och suckade.
"Jag tänker inte droga henne Maria. Det kan du glömma. " Sa han i en skarpare ton innan han reste sig upp och gick därifrån.

Dorian lagade i ordning måltiden innan han serverade den åt henne med ett leende på läpparna.
"Så Miss jagvägrarattsova." Log han och tittade över hur mycket blod de hade.
"Vad skulle då dig att somna?" Log han nyfiket och studerade henne.

"Det var inte det jag menade Alexander." Hon suckade och lade handen för ansiktet och reste sig.

Willow såg upp och suckade.
"Inget för jag tänker inte sova." Hon tog gaffeln och började att äta och slöt ögonen av njutning.
"Jag sa ju det. "

Dorian nickade sakta och såg på henne.
" Det är hälsosamt." Sa han och fingrade på blodet. Han behövde egentligen inte dricka något. Han suckade och stängde igen kylskåpet och satte sig ned vid bordet igen.

Hon höjde på ögonbrynet och suckade.
"Säger han som inte sover om han har ringen på sig." Hon åt vidare.
"Jag vill inte sova okej?" Hon höjde handen.
"Du säger inget för om du gör det drar jag tillbaka ditt kort från paradiset Willow." Hon pekade på bordet.
"Jag lovar. Du ska äta själv."

Dorian skrattade lågt.
"Älskling jag är vampyr. Det är få saker jag behöver som människor behöver. Du är människa du behöver, sova, äta, gå på toaletten, sova lite till. " Sa han och skrattade lågt.
" Paradiset Willow? Du är så rolig." Log han innan han böjde sig fram och kysste hennes panna.
"Jag är inte törstig. " Sa han och gav henne ett lätt leende.