Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Du är inte stor? Du är mamma!" flinade Niel lyckligt och lutade pannan mot Monas.

Mona var tvungen att le. "Och du är pappa". Hon tog hans hand och la den om sin mage. "Kan du känna något?" mumlade hon och kysste honom lätt.

Niel tystnade och blundade ett tag. Så kände han något som rörde sig och log lite. "Där har vi definitivt något levande." sa han. "Är det inte lite läskigt att veta att någon växer i dig?" frågade han sedan fundersamt.

Mona log större och la sin hand över hans. Hon nickade sedan långsamt. "Jo, jag var rädd då jag märkte det för första gången...Men jag är inte så rädd längre".

Niel nickade fundersamt. Sen log han lätt och kysste Mona ömt.

Mona besvarade ömt kyssen. "Du kommer vara den bästa pappan och maken någonsin!" log hon.

"Tror du det?" frågade Niel roat.

Mona nickade. "Ja, världens bästa". Hon kysste honom igen innan hon kröp ihop i hans famn.

"Du kommer bli världens bästa mamma, och fru. Och det kommer du förbli, även efter våra liv här."

Mona skrattade lätt. "Jag ska försöka vara så bra jag kan vara". Hon satt en stund till vid honom innan hon tillslut tog sig upp och virade ett badlakan om sig.