De utvalda

Eletha log och nickade, självklart var det så, även om hon var lite klumpig med magen. Hon stönar lätt till då han rör brösten, hon älskade honom så.

Ethan log och kysste ömt hennes bröst innan han fortsatte försöka ge henne njutning, som hon hade lärt honom att göra. "Jag älskar dig så" mumlade han och drog henne närmare sig innan han fortsatte.

De fortsatte så om varandra, alltid nära och så. Precis som de gångerna förr, som den gången de skapade det ofödda barnet i hennes mage.
Slutligen låg hon i hans famn och bara njöt, "Det är inte säkert att jag orkar detta när jag blir större." sa hon och log lite.

Ethan andades långsamt och tungt och strök henne långsamt över ryggen. "Då får vi väl vänta tills du blir mindre igen" log han. Han kysste hennes hjässa. "Och att göra det är inte det viktigaste heller" sa han mjukt och kramade om henne.
Han låg så en lång stund med Eletha i famnen tills han långsamt satte sig upp. "Ska jag laga middag?" frågade han mot hennes öra.

Eletha nickade, glad över att han förstod och riktigt tillfreds med sig själv, lugnad och glad.
"Jag är glad att du känner så, tack." log hon och kysste honom mjukt. När han reste sig upp nickade hon och såg ursäktande på honom, "Gärna, jag är ledsen at jag inte kan." sa hon ursäktande.

"Att vi bara finns för varandra räcker" log Ethan och besvarade kyssen. Han drog på sig sin skjorta och sina byxor och log sedan igen mot henne. "Det gör inget, ligg kvar här om du vill". Han gick emot köket och öppnade upp ett fönster först innan han tog fram några ägg som han kokade, tillsammans med lite fläsk.

Eletha nickade och då han gick till köket somnade hon faktiskt med en filt över sig, hon var trött ibland och ibland inte. Och sen hade hon smärta och humörsvägningar på det, hon mådde inte på topp hela tiden.

Ethan bestämde sig för att lägga i lite rotsaker han också hade köpt. Snart var allt tillagat och han la upp det på deras tallrikar och gick tillbaka till Eletha och log då han såg att hon sov.
"Eletha, vakna" sa han tyst och satte hennes tallrik under nästan på henne.

Eletha mumlade något och sträckte på sig. Slutligen öppnade hon ögonen och såg på tallriken, "Luktar underbart." log hon och satte sig upp. "Tack." sa hon, tog tallriken och såg tacksamt på Ethan, hon hatade verkligen när hon var såhär.

Ethan log och började äta. "Så lite så". De turades ju om lite, ibland gjorde han mat och ibland gjorde hon. Och för tillfället behövde hon vila, så han kunde ta hand om det. "Hur smakar det?" frågade han efter en stund.