Sjunde året på Hogwarts

jag andades utnär Laura öppnade ögonen och jag henne ett lättat leende och väde mig sedan mot de andra tre herrarna
"Det verkade som Crabbe och Goyle tillsammans med Nott försökte förgifta er" sa Voldmort argt och Severus gav honom en lugnande blick och han nickade allvarligt
"De hade blandat ihop en massa ingridienser av de giftigaste sakerna de kunde hitta" sa Severus lite oroligt "Det tog mig flera timmar att lyckas lista ut vad de hde hällt i och blanda ett motgift."
"Hur mår ni?" frågade Draco
"Jag har ju mått bättre men det blir nog bra snart" sa jag och hostade till och de såg panikartat på mig "Asså jag kommer nte ramla ihop bara för att jag hostar" sa jag allvarligt och vände mig sedan mot Laura. "Hur mår du?"

Er?, försökte de förgifta mej med?, sa jag förvånat och svarade sedan på Caras fråga.
- Jag mår precis som Cara, har mått bättre men det är ingen fara.
Jag har bara ont på handen, sa jag och drog fram den.
Och blev förfärad av vad jag såg.
Såren efter Umbridges straffkommendering hade öppnat sig och blodet strömade ur såren.
- Vad ska jag göra?, sa jag panikartat och försökte stoppa blödningen men det funkade inte.

"Okej de försökte förgifta Cara men de fick väll dig som en bonus" sa min far och viftade otåligt med handen och jag vände mig mot Laura och studerade såret och försökte själv laga det men det funkade inte.
"Jag får se" sa Sevrus och mumlade alla formler han kunde över såret men inget av de funkade och jag gav honom en förfärad blick "Lugna er"
Han trollade fram mugglar-bandage och lindrade dem runt Lauras hand och gjorde en kompressor innan han förband det och gav henne ett lätt leende
"Så där, det ska nog funka" sa han och satte sig på stolen igen
"Jag ska ta ett allvarligt snack med de där tre iditoerna" sa min far
"Hälsa från mig" sa jag och log elakt
"Med nöje" sa han och lämnade rummet och ögone glödde mer röda än vanligt
"Severs hur lång tid tror du det tar innan vi blir friska?" frågade jag försitkigt

Jag tänkte snäsa något tillbaka men hindrade mig själv och jag såg istället på Snape som försökte läka mina sår.
Men det fungade inte så han lindade om med bangage istället.
- Tack, sa jag och log mot Snape och såg efter Voldemort, för mig fick han göra vad han ville med dem just nu brydde jag mig inte ens om han dödade dem.
- Det är omöjligt att veta, eftersom det är så pass många olika gifter, så kan nya saker att hända med er.
Nya skador, jag vet inte, suckade Snape och skskade på huvudet.
- Det är okej Severus, vi vet att du gör ditt bästa, sa jag vänligt till honom.

"Ja det är absolut inte ditt fel!" sa jag allvarligt
"jag visste att dödsätarna inte gillar dig och jag borde vaktat maten" sa han allvarligt
"Severus lyssna nu noga på mig! jag visste det också och i så fall borde jag inte ätit av maten! det är inte ditt fel och det finns ingen annan som jag litar på när det gäller mitt liv! jag vet att du gör ditt bästa för att hjälpa oss och du skulle bara våga tvivla på dig själv!" sa jag bestämt och Severus nickade svagt
"Du har väll rätt" sa han
"Jag har rätt!! men ta det lugnt en stund, du behöver fortfarande sova. vi väcker dig i fall något händer" sa jag vänligt och han nickade och la sig åter på soffan och jag lutade mig mot Laura
"Hur allvarligt tror du det är egentligen?"

Jag såg på Snape som la sig ner och tänkte sedan på Caras fråga.
- Vet inte egentligen men med tanke på hur oroliga alla verkar vara så är det nog ganska så alvarligt, sa jag fundersamt.
- Men det jobbiga är att jag inte precis känner mig så just nu, men vem vet?, sa jag och skskade på huvudet och Draco kom fram till oss och satte sig på sängen.
- Är det bra med er?, frågade han oroligt och såg på oss.

jag nickade. jag förstod vad Laura menade, jag kände mig helt frisk, ja eller nästan i alla fall. Draco satte sig hos oss och såg orolig ut
"Draco oroa dig inte. så lätt blir du inte av med oss. jag har ju lovat mig att gifta dig med dig" sa jag vänligt och han log lite svagt men blev sedan allvarlig igen. han verkade inte veta vad han skulle säga och jag förstod honom. ingen av oss viste vad som skulle hända. jag kvävde en gäspning och slöt sedan ögonen. jag hörde hur Draco frågade Laura hur det var med henne sen somnade jag igen

Cara la sig ner och slöt ögonen och jag kände att jag ville göra likadant.
Jag kände mej förfärligt yr, men fokuserade mej på Draco och svarade på hans fråga.
- Jo, det är nog bra med mej är bara yr, sa jag och blundade när yrseln kom över mig.
- Lägg dej, du är blek som ett spöke, sa Draco oroligt och jag lydde honom.
Jag slöt ögonen och kände hur allt snurrade, det tog låg tid till yrseln hade gått över.
Jag somnade in i en orolig sömn och kände åter hur jag blev iskall i hela kroppen.

"Cara!" jag kände hur någon ruskade om mig. jag hörde hur rösten skrek ytterligare ett namn "Laura"
Jag vill ju bara sova fattar de inte det! jag kände hur jag plötsligt blev blöt och jag for upp och allt började snörra.
"Malfoy!" jag hörde in ilsken röst
"Förlåt, herre men det var det enda jag kom på" svarade den välbekanta rösten. jag såg inget och började bli riktigt irriterad.
"Cara?" jag vände mig åt hållet som rösten kom från
"Ja? vem är det?" frågade jag undrande
"Severus. minns du vem jag är?" frågade rösten
"Ja jag minns vem du är, men jag ser dig inte. varför tänder ni inte lampan?" frågade jag lite irriterat
"Det är mitt på dagen" sa en röst som jag kände igen som min far. och jag greps av panik vid de orden.
"Hur många fingar håller jag upp?" frågade Draco
"Jag vet inte? jag ser inget" sa jag i panik.
"Snape!" röt min far
"Jag ska se vad jag kan göra, herre." sa han och jag hörde hur han började rota efter någon dryck
"Skäll inte på honom. det är inte hans fel!" sa jag bestämt och jag kände sedan hur någon gav mig en flaska, jag hälde i mig drycken men inget hände.
"Det händer ignet" sa jag panikartat. "Är jag blind?"
"Jag vet faktiskt inte Cara. jag ska försöka göra altl jag kan. Laura hur är det med dig?" frågade Severus

Jag hörde nån ropa mitt namn och sen en massa röster.
Och något om blind?, jag orkade inte bry mig utan ville bara somna om.
Jag kände att någon ruskade på mig men släppte mej genast.
- Hon är iskall, och är blek nästan vit, sa Draco oroligt.
Jag kände hur nån kom och kaänd på mej och sedan på pulsen.
- Drick det här, det kanske hjälper mot kylan, sa Severus oroligt och hälde nått i min hals men det hjälpte inte ett dugg.
- Snape, sa Draco och lyfte upp min bandagerade hand jag slog upp ögonen och stönade förskräkt.
Bandaget var helt genom blodat och armen gjorde fruktansvärt ont.
- Ja, du är inte blind iaf, sa Snape innan jag åter sjönk ner på kuddarna.