Skriva av sig-tråden

Om ens bästa vän mobbar en är det INGEN bästa vän! Prata med din kompis, ingen har rätt att mobba/trycka ner dig!

Luna 1 Först och främst tack för svaret. Det är liksom lite skönare. Och jo, det jag träffat via mugglis och Harry Potter fandom är just nu de som är mina ända vänner. Men det är svårt så på avstånd. Jag klara vardagen endast på grund av att jag kan logga in här på eftermiddagen/kvällen och lugna ner mig. De dagar jag är borta får jag panik attacker.

childhoodlight : Tack du för svaret med.
åh, du får det aatt låta så himla enkelt allt ihop. Jag bara önskar att det var så.
Jag kan inte anförtro mig åt någon verbalt. för på något sätt kommer mina föräldrar att få reda på det. Det har alltid hänt förut. Och det får bara inte hända. Då kommer min mamma att mörda mig. hon tycker redan att jag har förstört hennes liv en massa gånger på grund av att jag mått dåligt av olika orsaker. Enligt henne är det mitt fel alltihop. Och om jag säger att det är på grund av att andra människor mobbat mig eller sagt elaka saker eller något annat, säger hon bara att jag inte kan ändra på deras beteende och att de har rätt att vara precis hur de vill. Det ända stället jag verkligen vågar skriva hur allt känns är här, för då vet jag att de inte kommer att få veta någonting.

Och angående skolan. Det finns inget att göra. Jag bor i Lund, till och från brukar det vara Sveriges bästa skolstad. Och tyvärr går jag på den skolan som har högst genomsnittsbetyg på sina elever och har även störst krav (om man inte räknar med kunskapsskolan som är en privatskola). Jag kan inte heller byta skola. då kommer min mor och far mörda mig.

Jag sitter liksom fast. Kan inte röra mig. vågar inte röra mig. Jag har inga vänner. Alla bara utnyttjar mig hela tiden.

Känslan man får när man just börjar på något helt ny och man får haters direkt. Wow. FINA MÄNNISKOR DET FINNS.

Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, säga att det är synd om mig och hoppas att allt kommer bli bra igen. För egentligen borde jag inte klaga, inte må såhär. Jag vet inte ens vad det är jag skriver, för jag vill ha någon som kan tycka synd om mig och stötta mig, på riktigt. Inte bara skriva det i ett sms, för att driva med en, det vill jag inte.

Min mamma förstår inte hur hon får mig att må varje dag, varje jävla dag. Visst hon är helt underbar ibland, men hon suger faktiskt riktigt hårt ibland. Hon kan inte fortsätta att köra detta race, för då svär jag att jag flyttar till pappa och där kommer jag nog ruttna eller något sånt.
Mamma lägger sina besvär på mig, sina skulder, sina känslor och det är fel. Jag är 14 år, jag ska inte får ta del av hennes ekonomi problem, kärleksproblem, att hon kanske ska flytta isär, att vi ska leta lägenhet, att hon inte vill bo där, att hon inte har några vänner, att hon mår dåligt. Hon får må dåligt, men när jag mår dåligt? Får jag göra det då? Nej. Det är just detta, ALLT handlar om henne, HON ska må ba, HON ska ha det bra. HON. Inte vi, utan HON. Jag blir så trött, så sjukt trött.

Samma sak om hon bråkar med min halv pappa/sin sambo, precis när hon bråkat klart med han och jag råkar komma in i rummet eller sitta och äta frukost, så börjar hon skälla på mig utan anledning. Blir så sjukt trött, då hon inte har någon rätt att göra så mot mig varje dag. Sedan säger hon att hon blir ledsen av att jag ryter till mot henne och att hon inte klarar av att jag är så sur mot henne, att hon mår dåligt av att bli behandlad så. Så säger hon för att ge mig skuldkänslor, det vet jag. Sedan vet hon att jag verkligen får dåligt samvete och blir " vän " med henne igen, även fast jag inte vill. Samma sak med att vi diskuterar något, och hon vet att jag " äger" ut henne i denna diskussionen, då byter hon ämne och säger typ: Du borde hålla dig till att städa ditt rum.
JOMEn, byt ämne då?
Sedan så vet jag att jag måste städa, lovar henne det, men hon ser aldrig när jag gör nått, ger mig aldrig beröm utan bara skäller. Fyfan, kul att göra nått då när du ändå är för blind för att se ändå? ..

Mormor vet om detta, hur jag känner, och säger att även hon pratar med mamma ibland via telefon och säger att hon tycker även detta är jobbigt för henne och kallar mig stark, och jag började seriöst gråta över ett ord.
Ett ord som hon sa: Du är stark.
Det betydde nog mer än något annat ord på mycket , mycket länge.
Men jag har egentligen inget att klaga över, faktiskt, det är ju nått man kan leva med.


Sedan måste jag bara säga att i fall någon NÅGONSIN behöver någon att prata till, skriva av sig till kommer jag ALLTID finnas här. Jag älskar att lyssna, det är typ det jag brinner för och hoppas någon dag kunna bli en bra psykolog då jag själv bara haft " dåliga ".

Sovsvampen
Din mamma borde söka hjälp. Om hon mår dåligt ska hon inte låta det gå ut över dig, hon borde verkligen ta tag i det.
Kan du inte prata med din mamma? Eller med din pappa?
Och jag håller med din mormor. Du är stark.
Jag vet att jag aldrig skulle klara av det där.
Du klarar det. Din mamma kan också klara det, men för att komma på rätt väg kan hon behöva hjälp.

Hoppas verkligen att allt löser sig tillslut, och om du vill prata finns jag en ugglepost bort.♥

Om du känner dig påhoppad här så prata med någon i staff. Prefekt eller lärare

Jag mår lite illa.
Är nervös.
Skall åka och hälsa på en vän som ligger på ett behandlingshem. Det är lite läskigt. Samtidigt är jag sjukt glad för att träffa henne för vi har inte setts på evigheter.

Mår så himla illa just nu, vill bara spy. Så äcklad.

^Känner du för att prata? Jag är på långa muggleposthumör.

Jag finns också på mail! Det är bara maila om du vill ha hjälp!
Själv har jag också ett problem: Jag vill inte sluta ha lov! Det är inte så stort, men jag tycker att vi har så stor press på skolan, så jag vill inte dit

Fast vi har nåt roligt på måndag: Vi ska åka till Boden och bada! Och vi ska ha simprov, och jag kan simma, det är inte det, men jag brukar bli så "pissnödig" när jag badar, och jag vill inte gå upp och pissa mitt under provet! :o
Någon hjälp?