PRS Lupple & Medi

"Tack men jag ser inte frisk ut. Plåster över hela kroppen och det ut som jag har slagits med en hammare." Hon log och tog hans arm och såg in i hans ögon.
"Kanske lite luft hjälper mig?"

Dorian såg på henne och smekte hennes kind.
"Du är vacker ändå." Sa han och pussade hennes panna och log.
"Nu menar du? Vi kan sätta oss ute en stund." Sa han leendes och smekte hennes rygg försiktigt.

"Nej det vill jag inte." Hon såg genast oroad ut.
"Öppna bara fönstret och sätt mig en bit ifrån."
Hon såg på honom och började gå mot stolen och sjönk ner.
"Jag har bestämt mig för att inte sova längre."

Han nickade sakta. "Okej då sitter vi inne." Sa han och gick fram och öppnade fönstret åt henne och satte sig vid fönsterbrädet själv och studerade henne.
"Varför? Det är viktigt att sova." Log han och tittade noggrant på henne.

"Jag vill inte sova. Jag har mardrömmar och de skrämmer mig. Jag vill inte somna och vakna bara att tro detta är en dröm. Jag kan lika gärna hallucinera detta. Jag är kanske i London och pratar smörja." Hon drog handen genom håret.
"Jag vill inte sova för jag vill inte okej?" Hon såg på honom med stora ögon.

Dorian nickade sakta och såg på henne.
"Det smärtar mig att du har mardrömmar." Sa han och la huvudet lite på snedden.
"Jag vet inte hur jag ska kunna övertyga dig om att detta inte är en dröm. Det är verkligt. Du är hemma med mig och resten av familjen. Du är säker." Sa han och nickade.
" Du behöver inte sova. " Sa han och tog hennes hand och kramade den mjukt.

"hur vet jag att du talar sanning?" Willow såg på honom och såg på hans hand.
"Du kan lika gärna vara Hector eller den där läkaren." Hon såg oroad ut.
"Jag..."

Dorian såg på henne och log svagt.
" Du har min ring älskling. Du är den enda som får vakta den och jag kommer aldrig någonsin ge ifrån mig det mot min vilja. " Sa han och såg på henne.

Hon såg ner och fingrade på hans ring och såg sen upp.
"Okej jag tror dig." hon lade huvudet på sned och såg sedan ut mot natten och slöt ögonen. Det var svalt och skönt.
"Tror du jag blivit galen?"

" Bra. Behåll den så länge du behöver. "Log han och skakade sedan på huvudet.
"Självklart inte. Jag tror du är rädd och med all rätt." Sa han och vände blicken mot natthimmeln och studerade alla stjärnor för att sedan vända blicken mot Willow det som faktiskt spelade någon roll.