Rollspelare & Wolfy prs

"För att om jag börjar om på nytt dras jag inte till kriminaliteten igen." sade han och ryckte på axlarna. "Han ser en potential hos mig som han menar att ingen av er gör, då ingen försökt få mig ifrån det här livet." sade han och ryckte på axlarna.

Leah kunde knappt tro sina öron. Det lät väldigt misstänksamt det hela, att hans farbror från ingenstans tagit kontakt och menat att Jason skulle kunna slå en ny sida i boken och börja om från nytt i Australien, utan någon annan än hans omtänksamma farbror vid sin sida.
"Det låter som att han försöker hjärntvätta dig."

"Nej, Leah. Han har varit på mig i flera år men det här är första gången han ställt ett sånt krav." sade han och ryckte på axlarna. "Min pappa lämnade mig i hans händer." sade han och kliade sig i nacken.

"Och varför skulle han vilja att du flyttade till Australien och lämnade allting och alla bakom dig, trots att killarna och jag alla vill dig ditt bästa?" Nu hade hon inte känt Jason i närheten lika länge som killarna gjort, men de stod vid hans sida i vått som torrt och det Jason berättade om sin farbror lät inte alls rimligt i hennes öron.

"För att klart som fan att han inte vill att hans brorson ska vara kriminell, Leah! Det är simpel logik, för honom är en flytt och total avkapning svaret till att få mig på rätt väg igen." sade han och kollade på henne. Han skakade lite på huvudet och reste sig upp, började ångra att han ens sagt något.

"Tror du att någon här i huset vill att du ska vara kriminell?" Leah förstod verkligen inte varför han så hektiskt försvarade sin farbror. Hon tyckte att det var något konstigt med det hela, det verkade inte som att hans farbror hade helt rent mjöl i påsen. "Och vad tycker du om din farbrors idé då? Så som du backar upp honom låter det som att han har rätt och att du vill bort härifrån."

"Leah, jag tänker stoppa dig där. Min farbror är den enda biologiska familj jag har och helt ärligt den enda människa jag kommer försvara in till döden till hundratio procent." sade han bara och reste sig upp. Han gick till badrummet och klädde av sig, tänkte duscha lite i hopp om att lugna sina nerver lite.

Leah stod uppgivet kvar en stund innan hon vände sig om och lämnade hans rum. Stannade hon kvar skulle de båda säga någonting de inte menade, och hon tyckte att det de sagt räckte gott och väl för ikväll. Trots att hon inte ville att Jason skulle bli sårad eftersom han förtjänade det bästa, så hoppades hon nästan att hon hade rätt om hans farbror och att han insåg det själv så småningom.

Jason gick ut efter ett tag och suckade lågt när han märkte att hon inte var i hans rum längre. Han ville helst av allt ligga och hålla om henne hela natten, så han klädde på sig och gick till hennes rum istället.

Väl inne på sitt rum vred hon om låset för att få vara ensam. Trots att han inte sagt det rakt ut så förstod hon att han var av den åsikten att hans farbror var viktigare än henne eller killarna, det var åtminstone så hon tolkat hans ord. Och de orden gjorde väldigt ont trots att hon nästan inte ens ville erkänna det för sig själv.