Sjunde året på Hogwarts

(Du är en ond kvinna!!!)

"Jag har fullt av bevis som talar om för mig att du handlar först och tänker sen. du kan ju börja med första gången vi möttes" skrattade jag lätt och nickade sedan åt Laura
"Det var inte jag som blev sjukhelst plötsligt så jag behövde väcka honom igen. men jag ska få honom att sova när han har ätit. jag vill nämligen inte att han ska bli sjuk också" sa jag och log, jag hörde en knack och blev förvånanär Bella kom in
"Hej min lilla vildkatt" sa hon mjukt och slog sig försiktigt ner på sängkanten, hon slägde en blick på Laura men sa inget "Hur mår du?"
"Jag har mått bättre, men jag klarar mig. hur mår du själv? jag hoppas inte jag skadade dig för mycket?"
"Jag mår toppen nej då smärtan gör att man vet att man lever" sa Bella och log så där galet som bara hon kan. "Ja jag var egentligen på väg till din far, men jag ville bara veta hur du mådde. bli frisk snart" sa hon och gav mig en klapp på huvudet och försvann sen
"Jag får verkligen ingen ordning på henne" sa jag roat till Laura

- Hon är fulständigt galen, om hon kunde hålla sig till samma fasad så skulle det lätta avsevärt, sa jag lätt när Bella hade gått.
- Jag mena vadå, smärtan gör att man vet att man lever, hur klokt låter inte det?, sa jag ironiskt och skakade på huvudet.
- Jag mena jag fattar mig på Voldemort att se andras smärta, men att tycka om det själv?, nej hon är galen.
Men vad kan man förvänta sej Azkaban har inte gjort hehhe gott precis, sa jag med en axelryckning.

"Ja men jag tycker hon kan vara väldigt underhållande" sa jag lite roat "När hon inte går mig på närverna et vill säga. men det är ju sant smärtan gör att man vet att man lever, men sen behöver man ju inte gilla den! nej jag undrar vad de gjorde med henne i Azkaban?"
dörren öppnades och Draco och Severus kom in och jag mötte min gudfars blick. han var nästan blekare än Laura
"Severus sov!!" sa jag och han behövde ingen mer uppmaning, han nickade och la sig sedan ner på soffan och sov.
"Hur är det med dig Laura?" frågade Draco lite oroligt

- Javisst hon har väll rätt på sätt och vis, men det är fortfarande knäppt.
- Har ingen aning men jag gillar inte Azkaban.
Det borde finnas bättre ställen att stoppa vissa på, Azkaban gör dem bara värre och inte bättre, sa jag alvarligt och såg sedan Severus lägga sig.
- Det var då på tiden, det såg ut som han skulle smimma av trötthet, sa jag och såg sedan förvånat på Draco.
Att han var orolig över mig?
Ibland hatade jag verkligen hans stenansikte som inte avslöjade något.
- Jo det är väll bra antar jag, fick två drycker av Severus så jag mår deffenitivt bättre än förr.
Är bara slut i kroppen, så jag antar att jag är tvungen att stanna i säng, sa jag och Draco såg oroligt på oss.
- Vad är det Draco?, har Severus sagt nått?, sa jag och såg på honom.

"Eller hur! jag menar det finns väll inget bra med Azkaban?" sa jag och försökte komma på något
"Ja men det är sån han är! han sover inte förens han vet att jag är okej. han är väll lika envis som jag" suckade jag och gav sedan Draco en undrande blick, han bet sig lite i läppen och jag visste att något var fel.
"Severus sa att det värsta kanske inte är över. han sa att det här bara kunde vara den fasen då ni verkar må bättre" sa Draco lite oroligt och jag slängde en blick på Lauravad menade han med det? "Han sa också att det kanske inte var lunginflamation utan förgiftning..." jag tappade talförmågan toalt och bara stirrade på Draco

Jag såg chockat på Draco och kände hur jag bleknade, hur det nu ens var möjligt.
- Vadå, verkar må bättre? och förgiftad av vadå och av vem?, sa jag chockat och såg på Draco som tittade bort.
- Säj nu Draco, jag vill inte leva i okunskap, sa jag och såg stint på honom.

Draco undvek att se på oss
"Ja Severus sa att det kan hända att ni känner er bättre innan ni blir sämmre. han var inte säker. han sa att många gifter verkar så. men han är inte säker på om ni är förgiftade eller i så fall med vad" sa Draco och såg förskräckt på oss.
"Men hur kan han inte vara säker han brukar vet allt om sånt här" sa jag förvirrat
"Ja men han tror i så fall det är ett ickeregristrerat gift" sa Dracooch jag såg tårarna rinna längs hans kinder "Oroa dig inte Draco" sa jag förskäckt. Draco brukar aldrig gråta! jag tog hans hand och log svagt mot honom
"Vet du vem?" frågade jag mjukt och han sakade på huvudet och jag fyttade på mig så han fick plats i sängen och han a sig oroligt bredvid mig och jag kände mig så hjälplös

( Du måste ha en väldigt bred säng )

Jag såg chockat på Draco han grät och grät han då var det illa.
- Jamen vem skulle vilja förgifta oss? ¨
Jag fattar inte och ett ickeregistrerat, varför?, jag fattar inte?
- Och det går säkert bra Draco, sa jag tröstande även om jag inte alls kände mig så.

(klart jag har xD eller så knör vi bara )

Draco torkade tårarna och lutade sig trött mot mig och jag tog hans hand
"Jag antar att det ar mig de ville åt men att du också drabbades på något sätt" sa jag soret till Laura
"Det var antaligen nån av dödsätarna och om det inte är regrstrerat är det svårare för Snape att hjälpa er" sa Draco förskräckt och jag nickade
"Hur tror han att vi fick i oss det då?"

- Ja det kan inte vara middagen för den åt inte du men Draco och din far gjorde det.
Men frukosten då?, den var ju avsedd till dig, eller hur?
Men jag åt också utav den, sa jag fundersamt och såg sedan på Cara.
- Du vet att det inte är ditt fel att jag också blev förgiftad eller hur?, sa jag allvarligt och såg på henne.