prs yehet & kkaebsong

"Det sårar nog dig mer än mig själv om du äter upp mig, ska du veta." påpekar Joshua med ett lätt roat leende över läpparna. Jo, det blir jobbigt för Zihao i såna fall. "Åh, då blir det mer plats för mig!" retas sextonåringen och skuttar till badrummet där badet ligger. Han ser mot slytherineleven över sin axel med ett litet flin på läpparna. "Vi har jordgubb, om du hellre vill ha det?"

”Jo, det har du nog rätt i”, erkände Zihao och skyndade efter Joshua som hastigt skuttade iväg mot badrummet. Kanske lite för hårt, slog han in i den andre och höll fast honom med ett bestämt grepp. ”Jordgubb blir alldeles utmärkt”, viskade han och strök, minst lika retsamt, läpparna över sextonåringens hud. ”Men risken att jag sätter tänderna i dig blir bra mycket större om du doftar alldeles för gott”, påpekade han därefter och drog sig undan, slog sig istället ner på badkarskanten med ett klingande skratt. Hundra procent sinnesrubbad.

Joshua vacklar häftigt till när sjuttonåringen kommer springandes in i honom, för att sedan hålla fast den slanka kroppen. Som varje gång hans hud kommer i kontakt med den andres läppar, stiger en rodnad över de redan rosiga kinderna. Dumma, dumma Joshua. Skrattet som sedan sipprar mellan Zihaos läppar gör honom än en gång förvånad, men bestämmer sig för att inte påpeka det. Efter han satt på det varma vattnet till badet, och fixat med de jordgubbsdoftande bubblorna, böjer han sig ner så att han kan se sjuttonåringen i ögonen.
"Hmh, det kanske jag gör mot dig också." Påpekar sextonåringen och nafsar försiktigt i den andres underläpp, för att sedan lämna små kyssar över nacken. Om Zihao får reta honom, så får han göra det tillbaka.

De där små kyssarna som Joshua lämnade över nacken på Zihao fick honom att både fnissa och rysa till på samma gång. Herrejösses vad det kittlades. Han sneglade upp mot sextonåringen med ett finurligt leende dansandes över de smala läpparna, slickade sig lite över underläppen där den andre nyss bitit honom.
”Du vet att man måste ta av sig kläderna när man badar va? Eller, man måste ju inte men i det här fallet så är det tyvärr nödvändigt”, påpekade han och stack upp en hand mot sextonåringens kind, drog förundrat över den mjuka, lätt rosiga kinderna. Han kom kvickt upp på fötter och lät händerna vandra ner mot änden på den andres tröja, så kröp han in med fingrarna emellan tyget och huden. ”Sträck upp armarna.”

Det verkar som att sjuttonåringen är en hel del bättre på att reta upp Joshua, än vise versa. Typiskt. För när Zihao sedan påpekar att man faktiskt badar näck, vilket är ett faktum som sextonåringen har gjort klart för sig, så blir han ännu mer generad.
"Jag är inte direkt dum i huvudet Zihao," muttrar han med ett lätt litet leende strykandes över läpparna, kinderna fortfarande rosiga. Lydigt sträcker han upp händerna över huvudet och den varma tröjan lämnar huden. "Din tur."

”Äsch, du kommer inte ens kunna dra upp tröjan över mitt huvud”, retades Zihao och stack ut tungan mot Joshua. Det kanske var lite att ta i, men sjuttonåringen var trots allt mer än tjugo centimeter längre än Joshua. Kunde han aldrig sluta växa? Längdskillnaden började bli ett hinder. Men trots sina tvivel, sträckte han upp armarna över huvudet och tittade mer mot den yngre med retsamma ögon. ”Så, ge det ett försök då. Om du inte når kan jag alltid sätta mig ner.”

"Gud vad du underskattar mig," påpekar Joshua med rynkade ögonbryn och puttar lätt till sjuttonåringen med pekfingret mot hans bröstkorg. Nej, nu måste han klara det. Stora dumma käft. Sextonåringen tar tag i änden på den andres tröja för att sedan dra upp den så långt han kan, ställa sig på tå. Även det fick inte tröjan att lämna sista delen av armarna. Helskotta också. Därför skuttar han upp två gånger och får tillslut bort den över Zihaos händer. Med ett nöjt leende ser han upp mot slytherineleven. "Se där, underskatta mig aldrig."

När Joshua började hoppa upp och ner för att få av Zihao tröjan helt, kunde han inte hålla skrattet inne längre.
”Jag underskattar dig inte, jag bara påpekade ett faktum”, invände han och flinade retsamt ner mot sextonåringen. ”Snabba på nu va? Vattnet kommer att bli kallt”, knotade han sedan och lirkade av sig mjukisbyxorna som snart slängdes mot pojkvännen. ”Varsågod, du kan behålla dem om du vill.” Med ett högljutt plask gled sjuttonåringen ner i det varma vattnet, ner i bubblorna som doftade av jordbubbar. Och så låg han där och glodde på gryffindoreleven, ögonen stora som två tefat.

Joshua putar med läpparna, jo det är riktigt typiskt att han är så väldigt kort i förhållande med Zihao. Väldigt, väldigt typiskt. Tankarna försvinner så fort sjuttonåringen slänger byxorna mot honom, landat över hans ansikte.
"Vad oförskämt du är. " muttrar han skämtandes och viker ihop mjukisbyxorna för att lägga dem på byrån. Efteråt slirkar han av sina egna byxor och sjunker ner i badet. Bubblorna når hans kind. "De kommer aldrig kunna passa mig." Rättar Joshua.

Det förstås, men av någon anledning ville Zihao väldigt gärna att Joshua skulle behålla byxorna. Sextonåringen skulle se så fjantig ut i det på tok för stora plagget, någonting som var en väldigt trevlig syn i slytherinelevens ögon.
”Oförskämd är mitt andra namn”, mumlade han och gled långsamt fram mot den andre, tills deras näsor nästan rörde vid varandra. Med ett lika retsamt flin på läpparna som innan, tog han in lite av badvattnet i munnen och sprutade ut det mot Joshua. ”Usch, det luktar alldeles underbart men smakar riktigt, riktigt vidrigt.”