Skriva av sig-tråden

Förlåt, men det känns som om du skyller väldigt mycket på Mugglarportalens medlemmar här.

Ingen värderar någon annan mer eller mindre och vi är alla här på grund av en sak, i grund och botten: Harry Potter.

Det här forumet handlar inte om vem som är känd och vem som inte är känd, vem som har mest inlägg och vem som har minst inlägg, vem som är mest aktiv och vem som knappt är det. Det handlar om att kunna ha roligt och kunna diskutera olika saker, främst Harry Potter, med andra människor, då vi alla brinner för just samma sak.

Det känns inte som om du riktigt uppskattar att jag, eller någon annan för den delen, hjälper dig. Jag har precis suttit och skrivit ett jättelångt inlägg till dig, och du fortsätter att peka ut fel på dig själv. Som jag skrev: du måste lära dig att tycka om dig själv och ändra din självbild.

Det spelar ingen roll vad andra tycker om dig så länge du är nöjd med dig själv.

Förlåt, jag menar inte att skylle på nån, men just nu, om man skulle titta på en glädje-kurva, är jag i den lägsta gropen på en månad, jag vill tycka om mig själv, jag vill inte skriva kränkande inlägg, jag vet igentligen det du skriver, men det vill inte fastna...

Jag kan tyvärr inte göra mer än det jag skrev. Kan du inte söka någon proffisionell, liksom en psykolog eller kurator?

valmo: Om du tycker att det känns som om folk inte ser dig - var social! Jag menar inte bara att skriva i forumet utan uggleposta mugglis som du tycker verkar trevliga Så lär du känna dem bäst & de får bäst bild av vem du är också. Det finns folk på det här forumet som känner varandra väldigt bra & det är lättare att lyckas med det i meddelanden där man kan vara mer personlig. Bara ett litet tips

childhoodlight: Säger bara en sista gång tack, och ja, jag har tänkt på kuratorn och psykologen, men jag är en sån person som har svårt att ta första steget...

ikka: Tack! Tänker ofta på det, men jag backar alltid undan på något sätt...

Du kommer klara det, det är inte ditt fel att det är såhär.
Du är hur fin både på in- och utsidan som helst och vi på mugglis stöttar dig!
Jag har läst vad som har hänt och jag kan nästan säga att jag har gått igenom det du går igenom. Jag vägde alldeles för lite ett tag och gillade inte mat, jag kunde bryta ihop för att jag inte orkade äta mer men visste att jag var tvungen, dock hade jag inte någon ätstörning utan det bara blev så. Men jag klarade det, och det kommer du också göra.

Nyss var jag ute och skulle handla dricka och godis och mat tills ikväll. Jag börjar med att gå in på konsum, än så länge funkar allt bra.
Sedan kommer ett gäng tjejer in, något år äldre än mig. De går i grupp och skrattar och verkar ha kul. När de börjar närma sig mig skyndar jag mig att ta det jag ska ha och skyndar mig till kassan.
Varför?
För att jag hatar att stöta på sådana där "gäng". Jag hatar hatar hatar det. Särskilt om någon i gänget råkar titta på mig. Det känns som att de bara dömer mig och tänker något i stil med "Sorglig människa, går och handlar själv, utan några vänner. Men så som hon ser ut så förstår jag varför hon inte har några vänner" osv.
Jag vet att chansen att de faktiskt tänker sådant är väldigt liten, men ändå så känns det som att det är precis det folk tänker på när de ser mig.

Iaf så när jag var klar på konsum gick jag till en pizzeria som ligger runt hörnet. Då går jag förbi en bar. På barens altan står en gubbe och röker, när jag går förbi stirrar han på mig. När jag är närmare honom säger han "hej". Paranoid som jag är tror jag att han kommer förfölja mig, så jag ökar på stegen och springer in på pizzerian. När jag fått min pizza där och ska gå ut till bussen står den där gubben utanför pizzerian. När han ser mig kollar han efter mig, och följer sedan efter mig mot busshållplatsen.
Då ändrar jag mig. Jag vågade inte gå klart sista biten till hållplatsen och vänta några minuter och ta bussen. Jag svänger av mot höger och börjar gå hemåt. När jag vänder mig om efter några minuter så går gubben fortfarande bakom mig med ett läskigt smile på läpparna. Jag går in i skogen och tar en "senväg" hem. Lyckades skaka av mig gubben när jag väl var inne i skogen.

Det hände lite mer saker nere i centrum, men orkar inte skriva allt.

Jag hatar det här. Jag kan inte ens åka och handla eller så utan att ha en massa korkade negativa tankar som förföljer mig. Jag vågar inte ens ta en buss hem.

evut Tack för ditt stöd vännen, det betyder mycket ♥ Just igår handlade det dock inte riktigt om ätstörningen, det var lite annat också... Men tack, really!

Valmo Jag tycker att childhoodlight har gett dig otroligt mycket stöd och tips, lyssna på henne! Även ikka kom med en superbra idé! & du är inte osynlig, tro mig. Om du är rädd för att ta första steget så kan jag skicka ett meddelande till dig, jag vill gärna vara till hjälp! Jag är social nästan hela tiden!

MEN HERREGUD.

Har föräldrar en avknapp? Skulle behövas just nu.

Jag hatar mig själv.
Jag hatar att må dåligt.
Jag hatar att inte tycka om allt det jag brukade.
Jag hatar att hata alla de intressen jag brukade ha.
Jag hatar att känna som om jag ska spy och svimma varannan sekund.
Jag hatar att känna mig oälskad,
Ja hatar att ingen bryr sig.
Jag hatar att ingen vill kasta mig en blick.
Jag hatar att känna mig stressad.
Jag hatar att inte få klaga hos andra utan att få mig värsta utskällnignen.
Jag hatar att inte få vara glad när jag vill det.
Jag hatar att inte få träffa mina vänner öfr I don't know why.
Jag hatar att logga in på en viss hemsida, så ångest, börja gråta, logga ut, och skita i allt.
Jag hatar att gråta mig till söms vissa nätter.
Jag hatar att behöva sova med gosedjur, bära gosedjur med mig över allt för att klara av en vanlig dag.
Jag hatar att bli sjuk mitt i allt ihopa.
Jag hatar att ha minst tio olika läxor, skoluppgifter, prov varje vecka.
Jag hatar åter igen att inte en enda jäkla människa på hela denna stora jord kan bry sig.
Jag hatar att behöva göra som jag gör.
Jag hatar att höra orden jag hatar dig hela tiden.
Jag hatar att bli slagen av ingen anledning.
Jag hata att alla bara säger "jag ska anmäla dig" hela tiden.
Jag hatar att folk ställer ännu högre krav på mig.
Jag hatar att må såhär.
Jag hatar fortfarande att ingen bryr sig.
Jag hatar för fjärde gången att ingen bryr sig.
Vad fan gör alla istället? Vad har alla som är så viktigt att ingen kan bry sin det minsta om mej?
Jag hatar mig själv ofta.
Jag hatar att bli kallad egoist och självisk och elak mot andra när jag alltid har gjort allt för alla men nu inte pallar mer.
Jag hatar att göra allt för alla.