De utvalda

Eletha såg efter honom och kom på fötter, hon kunde lika gärna se på som att inte göra något här inne. Så hon gick ut och satte sig på trappen.

Ethan gick först till värdshuset där Sonja satt ute och höll på att damma av några mattor. Han förklarade för henne att hon behövde försvara sig, och hon följde sedan med honom till hans föräldrars hus.
Hans bröder var också ute, och de verkade så glada över att få vara med sin bror att de knappt förstod varför de skulle följa med.
Ethan ledde dem tillbaka till huset och började visa några grunder i att använda en kniv.

Eletha såg på dem och log, de var duktige. Kanske mer bröderna än Sonja men å andra sidan hade hon inte fått den träning eller uppfostran plus att hennes far inte tillåtit att hon bar kniv eller försvarade sig.

Då Ethans bröder redan verkade kunna rätt så bra lätt han dem att öva på att pricka mot ett träd medan han gick till Sonja.
"Du får aldrig tveka när du använder kniven" sa han mjukt och visade hur hon skulle hålla den. "Du måste försvara dig själv om någon försöker skada dig".

"Det är viktigt." sa Eletha och nickade, "Ingen ska skada dig eller tvinga dig till något. Du måste lära dig själv." sa Eletha bestämt och nickade åt deras framgångar.

Ethan visade henne hur man skulle kasta och berättade var det var bäst att sikta. Efter en bra stunds övning tyckte han de verkade få kläm på det, om de hade en kniv till hands, och de inte tvekade, så skulle de kunna försvara sig själva på avstånd i alla fall.
Efter att ha tränat i några timmar så samlade han Sonja och hans bröder runt sig. "Behåll knivarna, och ha dem alltid nära" rådde han dem innan han släppte iväg dem.

"Du kan ha den gömd under förklädet." ler Eletha efter Sonja och de båda pojkarna. Sedan går hon fram till Ethan och lägger sina armar om honom, "Tack" sa hon mjukt.

"Och kniven är inget man leker med" sa Ethan lite strängt till sina småbröder som genast facinerade började studera kniven. De nickade och började sedan gå hem.
Då Eletha kom fram log han och la armarna om henne. "Jag är snarare tacksam att jag kunde lära dem".

"Klart du kunde, du kan ju det, du missar aldrig." ler hon stort, hon var stolt över att han gjorde det, lärde dem, de måste kunna försvara sig, de måste det särskilt Sonja som jobbade där hon jobbade och var kvinna.

Ethan kramade om henne hårdare och kysste hennes hjässa. "Jag menar inte så, utan att jag får chansen att lära dem" förklarade han. Det var inte alla som fick chansen att lära sig att försvara sig.