Rollspelare & Wolfy prs

Jason gick ner till vardagsrummet och kände paniken krypa in då hon inte heller var där. Han andades lättat ut då han såg henne i hallen.
"Vart gick du?" frågade han och gick till henne. Han smekte hennes kind och kysste mjukt hennes läppar.

”Ute.” Leah hann knappt få skorna av sig innan Jason kom fram. Hon gav honom en undrande blick: hade någon saknat hennes sällskap? Det lät inte särskilt troligt.

"Jag- förlåt. Jag var och träffade min farbror." sade han och kliade sig i nacken. Han smekte hennes kind och spände sina käkar och nickade sedan mot trappan innan han började gå.

”Jag tog bara en kort sväng,” fortsatte hon ifall han förväntade sig en förklaring. Hade han tittat ut genom fönstret hade han högst antagligen kunnat se henne eftersom hon ändå hållit sig i närheten av huset. ”Din farbror?” upprepade hon och följde lydigt efter mot trappan.

Jason gick till sitt rum och la sig ner på sin säng. Han la armarna över ansiktet och kollade på henne.
"Han vill att jag ska lämna allt, inklusive dig, här och flytta till Australien med honom för att jobba." sade han och kollade på Leah. "Jag vill inte prata om det för jag tycker inte att det är ett alternativ, att lämna dig och grabbarna. Jag behöver er."

Leah stängde dörren efter dem och satte sig sedan ner på sängkanten. Hon satt tyst en stund eftersom hon behövde viss tid att ta in informationen. Kände hans farbror till henne?
”Dit du går, går också jag.” Skulle han flytta någonstans skulle hon givetvis flytta med honom.

"Det är grejen, jag kan inte åka om jag vill ha kvar dig i mitt liv. Han sa att absolut ingen jag känner idag får ha en del av mitt liv då, jag ska börja om på nytt." sade han och kollade på henne. "Jag kan inte tacka ja." sade han, han ville så gärna tacka ja och ta med sig Leah till Australien.

Leah makade sig närmare honom.
”Vill du åka till Australien?” Ett svar behövde hon inte eftersom hon såg det på honom. ”Vet din farbror om mig?” Det fanns säkert en lösning på det hela.

"Vi pratade lite innan han la fram sitt förslag och han tyckte jag såg gladare ut än vanligt och jag sa att det var på grund av dig." sade han och tog hennes hand och kysste hennes knogar. "Men det spelar ingen roll, vi löser något annat." log han.

Bara för att Jason inte berättat något mer om henne betydde det inte att hans farbror inte hade tagit reda på mer information.
”Vi kam visst flytta,” började hon trevande och flätade samman deras fingrar, ”ge mig ny identitet så han inte kan koppla ihop mig till ditt ”gamla” liv.” Hans farbror behövde inte veta att de kände varandra från förut.