PRS(Dragon Fantasy)

Ian nickade och andades ut då hon somnat.
"Okej, kommer hon överleva?" frågar han med oro och ser på läkaren. En av de äldre kvinnorna började rengöra Ina och sedan bar de upp henne till sig så hon kunde vila och andra bar upp henne till sitt.

Läkaren la en hand på Ians axel. "Om vi opererar överlever hon, men det är mer osäkert med barnet...Och tja om vi väntar...Då är det tvärt om". Han la ett täcke över henne och började gå.

Ian såg på Selina och rynkade pannan. Ville hon bestämma var det att rädda barnet men inte om han fick bestämma. Nu låg hon i sängen i deras rum och han smekte henne över håret. Han kanske borde tala med Stefan, han behövde råd om detta.

Natten kom och Ina sov än tungt i sin säng men hennes händer sökte efter Stefans kropp och hon gnydde lätt. Barnen orkade hon inte med, hon ville bara sova.

Stefan sov inte utan satt och vakade över sina barn. Ibland vaknade något av de och han mumlade till dem och vaggade dem innan de somnade om. Så höll han på hela natten.

Nästa morgon vakande Selina till och såg upp på Ian trött. "Ian?" mumlade hon och satte sig sakta upp.

Ina vaknade nästa morgon solen sken in genom fönstret och hennes bröst var sprängdfyllda och värkte.
"Stefan." mumlade hon fram då hon hörde de skrikande barnen.
"De är hungriga, hjälp mig att sitta, kuddar bakom ryggen." mumlade hon fram och slog upp ögonen.

"Jag är här, vila ligg." sa han och tryckte henne lätt tillbaka han i hade inte sovit på hela natten.

Stefan hade slumrat till på morgonen då båda Ina och barnen ropade på honom. Raglande tog han sig upp och tog barnen till Ina. Han stöttade upp henne med kuddar.

Selina lutade sig tillbaka och log svagt. "Hur är det?" frågade hon mjukt.

"Gå och lägg dig." mumlade hon bestämt till honom. Vaggorna låg i närheten så hon kunde sköta barnen utan anstränga sig alltför mycket.

"Bra." mumlade Ian men han var trött då han vakat över henne och oroligt över det beslut han skulle fatta.

Stefan gäspade lätt. "Nej jag klarar mig..." sa han bestämt. "Jag vill se bara att ni klarar er". Han såg på sina barn, han hade inte tagit in det riktigt än. "Vad ska de heta?".

Selina strök honom över kinden. "Sov lite...Du verkar vara trött".

"Vi klarar oss och vi klarar oss bättre om du är utvilad, lägg dig." sa Ina bestämt och tog flickan i famnen och förde henne till bröstet och snart tystnade hon och små klunkar hördes. Hon tog sin son och gjorde lika men med det andra.
"Jag vet inte, förslag?" frågar hon aningen frånvarande och ser ner på sina barn det var en underlig känsla.

Stefan strök Ina lätt över håret. "Jag vet inte riktigt heller...Julie kanske till vår dotter?" funderade han.