ORS

Han svarar inte.
"PAPPA!!! JAG VET ATT DET ÄR DU!!" Skriker jag.
"Ojoj, hur har du uppfostrat ditt barn, Thomas?" Säger Chuck och skrattar kallt. "Seså, inga problem. Hon ska allt få lära sig lite hyfs. CRUCIO!" Han höjer trollstaven och strax därpå känner jag en smärta som jag aldrig har känt förut. Den går genom hela kroppen och verkar aldrig ta slut...jag skriker av ursinne och smärta.

Jag hittar Clara på marken. Snabbt drar jag upp henne och sätter henne på närmsta bänk.
"De, tog Jolanda!", mer hinner hon inte säga, hon svimmar och jag hittar en pålitlig sjua som får ta hand om henne. Själv letar jag redo på Max kvast och flyger iväg.

I luften möter jag Brian.
"Var ska du?!" Ropar jag.

Det svartnar framför ögonen i några sekunder men sedan kommer smärtan tillbaka. Den avtar och kommer inte igen...men jag känner något annat. En lite stöt men inget mer jag känner hur jag reser mig upp. Men...hur skulle det kunna vara möjligt? Jag gjorde det inte själv...det är det enda jag hinner tänka innan allt blir svart.

"Jolanda är borta... MÅSTE HITTA HENNE!"

Jag nickar.
"Okej", säger jag tyst för mig själv. "Jag förstår."

Jag öppnar ögonen. Ser några blurriga konturer i svart och hör en röst långt borta "Imperio!". Sedan svartnar det igen

"Min... Våra föräldrar är här!", jag kramar om kvasten och ser sen ner. Där syntes nyss en blixt, som jag känner igen väl. En sådan blixt kommer bara vid crusioförbannelsen och det måste vara Jolanda! Jag dyker.

(Dumdumdum)

Redan innan jag närmar mig marken ordentligt känner jag att något är fel.. Jolanda ligger inte ner skadad utan står upp...