(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Arvid skrek av smärta när han kände av spikarna
" Vad är det här ? frågade han
" Alice du får ta mat först sa Adam när han la räven på marken

"Ditt straff för att du är så dum" flinade Hannah. Hon kom närmare och skrattade till.
Alice nickade sakta, hon var så hungrig att hon inte ens sa emot. Hon tog kött från räven och började hungrigt äta i sig det.

Arvid kände hur det lilla självförtroendet han hade forsvann han hade fått bätre självförtroende sen Linda pratade med honom
" Linda säger att jag inte är dum och hon säger att du finns i mit huvud sa Arvid
Adam såg på lite när Alice åt men han la sedan stenar runt elden

Hannah skrattade igen. "Linda? Tror du verkligen på henne, du är så jäkla korkad" sa hon och skakade på huvudet.
Alice var tillslut mätt och lutade sig trött tillbaka med armarna om sina knän.

Arvid kände hur modet sjönk när han hörde det han brydde sig inte om att han blödde på armarna när hans mamma släppte loss honom från stolen
Adam drack av blodet som var kvar men blev mätt snabbt han märkte att han åt mindre och mindre nu

Alice hade inte druckit något blod, bara ätit köttet då hon inte vågade dricka djurblod än. Och hon ville inte be Adam om blod heller. Han behövde sitt egna.

Adam la sig på marken han var mätt och suckade när han kände den kyliga vinden
" Jag hatar dig sa Arvid till sin mamma när han blev upplyft i kragen av henne

Alice lutade sig mot trädet och försökte göra sig så liten så möjligt så hon inte skulle frysa så mycket. "God natt Adam..." mumlade hon.

" Godnatt Alice sa Adam och somnade snart på marken
" Jag har inte några vänner sa Arvid till sin mamma han kände att han inte hade några Alice hade säkert hatat honom för att han var son till Hannah

Alice somnade snart hon med, men hon drömde oroligt. I sömnen återupplevde hon det Adams mor och bröder gjort mot henne. Hon gnydde och vred på sig.
"Du kommer i alla falla förlora dem om du aldrig hälsar på de" kommenterade hannah.