De utvalda

"Jag med." log hon mot honom och kysste hon, "Du har skaffat dig en från som kan försvara sig, hade du trott det?" skrattade hon lätt för att slippa tänka på det hela.

Ethan besvarade ömt kyssen och skrattade lite lätt sedan. Han försökte också slippa tänka på det. "Jag bör nog lära mina bröder att försvara sig själva...de kan skjuta slangbella och kasta kniv mot enkla mål, men de behöver lära sig mer".

"Det behöver de absolut.....egentligen alla i byn." sa Eletha tveksamt och såg på honom.

Ethan nickade sakta. "Ja, vi borde lära dem, eller ja de som vill". Men först hans bröder...Och Sonja.
"Vi borde nog också bygga skydd i skogen, ifall vi skulle behöva ett annat hem någon gång".

Eletha nickade, "Ja, man vet aldrig när vi behöver fly och vi vill ju inte att det skall bli värre för våra familjer." sa hon och såg på honom, de var trots allt jagade nu.

Ethan nickade igen. "Men jag tänker inte låta något hända dig och barnet, eller våra familjer". Han smekte henne över kinden och log sedan mjukt.
"Jag kan börja med att lära mina bröder lite grunder idag".

Eletha nickade, "Har du något emot att lära Sonja med när du ändå är igång? Jag kan lära dem senare när jag är fri från barnet." sa Eletha med ett lätt skratt och kysste honom.

Ethan log och la försiktigt sina armar om henne och besvarade kyssen. "Jag har inget emot de, jag är itne så bra på närkamp än, men jag kan lära dem att kasta kniv och skjuta pilbåge".

"Tack, jag vill att hon ska kunna det, kunna det så hon själv kan ha ihjäl de män som är på henne." flinar Eletha roat och nickar, "Det blir bra, närkamp kan jag lära dem sen." log hon lätt.

"Jag ska ge henne och mina bröder några knivar" sa Ethan. Han hade tillräckligt med knivar ändå...Och de kunde alltid gå till smeden.
"Jag samlar ihop dem direkt och börjar träna här utanför". Han kysste henne igen innan han reste sig och plockade ihop alla sina knivar, pilar och sina två bågar.