Life - Lupple & Medi PRS

Han lade madrassen på golvet och lade täcket över skrivbordet och stolen. Han hämtade ett täcke till från ett skåp oh kom tillbaka.
"Vi kan sova här inatt ifall du vill." Viskade han mjukt.

Hon skrattade.
"Men jag kommer säkert frysa. jag är så kall utan dig." Hon log.
"Vi ska ju mysa sa vi ju."

Rose log stort och rättade till taket lite lätt innan hon kröp in i kojan men skyndade sig ut för att hämta kuddarna. Det var lite svårt men hon lyckades få de stora kuddarna in i kojan och nickade. "Vi tältar. Här. "Viskade hon glatt.

Gabriel flinade till. "Du kommer inte behöva frysa inatt. "Viskade han och smekte hennes kind. Han var ju väldigt varm.

Han nickade och lade sig och klappade på kudden vid sig.
"Så ska jag hämta lite godis kanske? Vi kan ligga här och mysa. Vi är ute på äventyr."

Hon log och skakde på huvudet.
"Nej jag vet men det är så svårt att förstå att du är så varm."

Rose fnittrade glatt och nickade. "Ja godis!" Tjöt hon och la sig sedan ned på kudden men satte sig upp igen och la sig igen och fortsatte så några gånger tills hon beslutade sig för att sitta.

Gabriel nickade lite och skrattade. "Ja jag vet, en vanlig läkare skulle förklara mig dödligt sjuk med tanke på min kroppstemperatur. "Flinade han men skakade sedan på huvudet. "Strunta i det nu, låt oss. Hm göra något annat. "Log han.

Han satte sig upp och tog sig ner. Han log mot Olivia.
"Får jag ta godis? Chips kanske?"
Olivia log och nickade.
"Klart ni får. Bra att hon äter lite." Hon vände sig mot Gabriel och såg i ögonvrån hur Ethan försvann upp på rummet. Han kröp in och visade allt han fått med sig.
"Det är så farligt där ute. Såg en stor björn och det var läskigt." Han gjorde ig större.
Olivia log.
"Ethan har verkligen öppnat Rose. Hon var så tyst i morse men nu har hon ätit och sovit. Jag är så lättad."

Gabriel nickade, leendes. "Det är väldigt skönt att de hittade ett band. "Viskade han ärligt och log stort. "Hon behöver en vän, som ses som utanför i detta. Jag tror det är en del av det. Sedan är han väldigt lugn i sinnet typ. " Log han tankfullt. "Nåväl. Så länge de kan hjälpa varandra. " Sa han och pussade hennes panna.

Rose tittade nyfiket på allt han fått med sig. "Lyckad jakt. "Viskade hon glatt och sorterade dem i olika högar av vad det var för att sedan skratta. " Då måste du vara bra på att smyga. "Viskade hon imponerat.

"Det är bra. Han är även ung i sinnet. Kan vrida på saker så att man kan göra något. Hon vågade kanske inte äta öppet. Vad gör han? Tar henne till ett mindre rum. Det kanske så man får tänka." Hon drog med sig honom.

Han nickade.
"Har lärt mig av den bästa." Han smekte hennes kind.
"Du är så tyst att jag lärde mig snabbt." Viskade han ömt.

Gabriel nickade. "Väldigt ung. " Sa han och skrattade lågt. "Han tänker som en människa. Det gör inte alltid jag, jag tänker som en alfa många gånger och det är kanske inte den roligaste vännen. " Sa han ärligt och följde med henne.

Rose log glatt och såg på honom, fnissade lite. "Åh vi kan läsa något. "Föreslog hon glatt.

Hon lade sig i soffan och drog med sig honom och log.
"Det är tur vi har Ethan."

Han log.
"Låt mig bara smsa min vän." Han smsade att han mådde bra och hade byggt en koja innan han hämtade en bok och kröp in i kojan igen.
"Jag mötte inget farligt djur. Jag klarade mig."

Han följde med ned och la armarna omkring henne och nickade. "Väldigt tur och jag behöver prata med Mistril om uppfostringstekniker, jag menar han är så himla artig. "Viskade han förundrat.

Rose såg nyfiket på honom. "Är det Mistril du ska smsa? Visste du att hon är tyst... inget hörs av henne. " Sa hon fundersamt. Men skrattade sedan. " Det är för att vi har skydd. "Viskade hon hemlighetsfullt och pekade på kojan.

Mi hade klätt om och fixat sig, dagen till ära hade hon en midnattsblå långklänning och när hon fick smset från Ethan hade hon tänkt skicka bilden, precis innan. Hon log stort. Byggt en koja, hon var glad för hans skull och skickade ett jag älskar dig ihop med bilden och gick sedan ned för att möta sina gäster.